«  Tillbaka

När Robert Seaman dog lämnade han allt han ägde till sin hustru Elizabeth J. Cochran Seaman – alltså Nellie Bly. Hon gick in i företagandet med samma järnvilja som i allt annat hon gjorde.

  Iron Clad Manufacturing Company tillverkade stålfat, pannor och burkar, för transport av exempelvis olja, bensin – eller mjölk. Elizabeth uppfann bland annat en stapelbar soptunna och en mjölkkanna. Hon deltog också i andras framtagande av patent, som när hennes anställda Henry Wehrhahn skapade ett 55 gallons stålfat, vilket i princip är samma som används än idag i USA. Han överlät då patentet till Elizabeth.

Socialt engagemang

Elizabeth Cochran Seaman ansåg att företag måste kunna drivas med hänsyn till behoven hos dem som arbetade. Så hon införde en mängd reformer. De 1500 som arbetade för henne fick tillgång till bibliotek och möjlighet att vidareutbilda sig. Hon satsade på hälsovård och att de arbetande skulle få möjlighet till förebyggande hälsa genom motionsanläggningar. Hon satsade också på arbetsmiljö och rimliga löner.

  Elizabeth Cochran Seaman drev sitt företag framgångsrikt under nästan tio år.

  Men det visade sig att två män som var anställda för att sköta ekonomin hade lurat Elizabeth på massor av pengar under åren, en av dem hade förfalskade checkar i hennes namn, och de bestal henne på flera olika sätt. Själv var hon alltför ekonomiskt oerfaren för att ha genomskådat vad som hände.

  1913 tvingades Iron Clad Manufacturing Company i konkurs.