«  Till förra sidan

Fosfor är grundläggande vit eller gul och mycket giftig. Röd fosfor har bearbetats och är inte giftig.

  Bryant & May hade tidigare importerat tändstickor med röd (ofarlig) fosfor från Sverige. Men den obehandlade fosforn var billigare. Därför använde de den i tändstickstillverkningen på 1880-talet, trots att de visste att den var farlig.

  Bland annat skrev Charles Dickens om det redan 1852 i sin veckotidning Household Words, i artikeln One of the Evils of Match-making (klicka på artikelrubriken för att läsa).

  De som arbetade i fabriken inandades fosforn när de jobbade. Dessutom åt de inne i fabriken och fosfordammet la sig även över maten. Det gjorde att de drabbades av vad som kallades "fosforkäke". Det innebar att skelettet i underkäken förstördes och stora hål uppstod.

Inne i Bryant & Mays tändsticksfabrik cirka 1890.

  Det första symtomet var att ansiktet svullnade, och den drabbade fick en tandvärksliknande smärta. I mörker kunde de angripna delarna lysa av grönvitt ljus. Sedan ruttnade skelettet. Om de förgiftade delarna av skelettet togs bort i tid kunde den drabbade eventuellt överleva. Annars dog hon av att andra organ slutade fungera och hon fått hjärnskador. Hela processen var också fruktansvärt smärtsam.

Trots att företagen visste hur farlig den vita fosforn var fortsatte de att använda den i fabrikerna – varken fabriksägarna eller myndigheterna brydde sig om arbetarflickornas och arbetarkvinnornas liv.

  Men fler och fler människor drev krav och kampanjer om att fosforn skulle förbjudas i fabrikerna. De hänvisade också till andra länder, som Frankrike, där vit fosfor förbjudits. De dåtida medierna skrev om kampen, och användningen förbjöds. Så till slut togs den farliga fosforn bort ur fabrikerna i England, men det var inte förrän 1910, alltså 80 år efter att det först blev känt hur farlig den var.

  Finland var 1872 det första landet i världen som förbjöd vit fosfor. De följdes av Danmark 1874 och Frankrike 1897. När en internationell konferens för arbetslagstiftning hölls i Bern i Schweiz 1906 antogs en konvention om att förbjuda "tillverkning, import och försäljning av tändstickor med vit fosfor". Konventionen undertecknades av Finland, Danmark, Holland, Tyskland, Schweiz, Luxemburg, Frankrike och Italien. Men fler länder införde förbud åren efter detta.

Bern-konventionen anses som det första försöket att internationellt förbjuda en industriell produkt, och bakgrunden till att skadorna av vit fosfor uppmärksammades internationellt, var att det togs upp under tändsticksarbeterskornas strejk 1888.

   I Sverige förbjöds försäljningen av tändstickor med vit fosfor år 1901. Men det var inte bara på grund av att arbetarna blev sjuka vid tillverkningen. Den vita fosforn i tändstickorna användes också av kvinnor för att framkalla aborter, vilket medförde stora risker för kvinnornas hälsa och liv.

En inte bara brandfarlig sticka – Månadens föremål på Västergötlands museum, augusti 2016.