«

1774 reste Catharine Macaulay till Bath. Där lärde hon känna Thomas Wilson, som var kyrkoherde för St Stephen's Church i London och kom från en fin biskopssläkt. Han bjöd in Catharine att bo i hans hus i Bath. Det väckte uppståndelse, eftersom han var en änkling på 71 år medan hon endast var 43 år.

  Det sägs att folk skrattade åt Tomas Wilson för hans beundran av Catharine Macaulay. 1777 publicerade en tidning en bild av de två som den platoniska kärleken, alltså kärlek utan sex.

Bilden av paret tillhör National
   Portrait Gallery i London.

Catharine Macaulay trivdes bra med att bo hos Wilson, hon hade ett hov av folk som beundrade henne och som gärna festade med henne.

  Wilson beställde också en staty av skulptören John Francis Moore. Moore gjorde Catharine som "Historien". Hon lutar ena armen mot en hög böcker, som ska symbolisera hennes historia om England. I en hand höll hon en fjäderpenna, som nu är borta, i den andra håller hon ett papper, och bägge ska symbolisera att hon är författare.

  Skulpturen placerades vid altaret i St Stephen's Church, där den avtäcktes 1777. På sockeln stod en hyllningstext som berättade hur otroligt fantastisk "Fru Macaulay" var. Kyrkovärden protesterade både mot texten och statyns placering, och till och med hotade med rättegång om Wilson inte flyttade statyn, men han vägrade.

  Men 1778, när Catharine Macaulay gifte sig med den 21-årige William Graham, hörde Wilson till de många vänner som slutade umgås med henne. Besviket tog Wilson bort statyn från kyrkan. Han sålde också det gravvalv han hade ordnat med, som hon så småningom skulle ha fått begravas i.

  När Thomas Wilson själv dog endast några år senare, gick statyn i arv till hans släktingar, och följde med när släktingarnas hus blev rådhus. 1965 fick den sin nuvarande plats, i entrén till biblioteket i Warrington.

Bilden av statyn: Courtesy of Warrington Museum & Art Gallery (Culture Warrington).