«  Småländskan som drev kvinnorna att segra över danskarna

Blenda uppmanande Värendskvinnorna att hämnas danskarnas härjningar
i en målning av August Malmström (beskuren).

Ingen vet om eller när Blenda eller Blända egentligen levde, det har sagts allt mellan 700-talet och 1270-talet alternativt att allt bara är ett senare påhitt. Men sägnen berättar hur som helst om den driftiga unga kvinnan Blenda i Småland.

  Den kung som regerade i Småland var borta i krig med sina män. En dansk kung passade då på att invadera Småland. De brände ner socknarna Wirestad, Stenbrohult och Agunnaryd.

  I Konga härad bodde Blenda, och när hon hörde om härjandet bestämde hon sig för att agera. Hon sände ut budkavlar till socknar och byar runtomkring, och uppmanade alla kvinnor att komma med så mycket mat och starka drycker de kunde till en plats som hette Gemla. Hon sa också åt dem att ta med allt vad vapen de hade. Kvinnor kom från Konga, Albo, Kindevalds, Norrvidinge och Uppvidinge. De hade med sig liar, yxor, knivar, spett och andra tillhyggen.

Blenda manar på kvinnorna. Illustration av Hugo Hamilton 1830.

Vid samlingplatsen höll Blenda ett brandtal om att det nu var kvinnorna som måste rädda sitt land och sina barn och gamla. Kvinnohären tågade till en stor hed, där de dukade upp "det största gästabud man någonsin hört omtalas".

  Blenda sände bud till danskarnas här att de var välkomna till gästabudet på en stor hed. Hon lät meddela att kvinnorna var trötta på att vänta på sina män utan att veta om de någonsin skulle komma tillbaka, och därför gärna ville umgås med danskarna ett tag.

  Danskarna gillade tanken på de "karlgalna qvinnorna" och gav sig dit. Men ingen fanns på plats. Danskarna, som hade dåligt med mat under härjningarna, lade ifrån sig sina vapen och satte sig då och åt och drack för sig själva, och var glada åt att själva få tömma öltunnorna.

  Men när de flesta männen slocknat smög kvinnorna fram och dödade alla soldaterna, utom några få som lyckades fly.

  Efter att kvinnorna på det sättet krossat den största delen av den danska hären delade kvinnorna upp sig i tre grupper. Blenda ledde den ena, de andra leddes av Ramborg och Sigrid. Tidigt på morgonen gav sig de tre grupperna iväg till Åsnen och Salen och överföll den resterande danska hären när soldaterna fortfarande sov. De dödade alla.

När kungen återvände från kriget hyllades kvinnornas hjältedåd. Till minne av kvinnornas värn av sin hembygd fick Konga, Albo, Kindevalds, Norrvidinge och Uppvidinge namnet Wärends härad. Och för denna härad gällde därefter helt andra lagar än för kvinnor annars. Enligt Wärends-lagarna skulle:
- syster och bror ha lika arvsrätt,
- änkor ha rätt till hälften i det gemensamma hemmet när mannen dog, "såväl fastighet som lösören",
- kvinnor fick rätt att bära färgat skärp precis som krigare,
- kvinnor som gifte sig fick ha trummor och pukor "och andra krigiska instrument" framför sig i bröllopståget.

Värenddräkten med klarrött skärp.

  Under flera århundraden har Blenda-sägnen ansetts byggd på verkliga händelser, men idag sägs det oftast bara vara en sägen, en myt. Det går ju inte att bevisa att Blenda verkligen funnits. Men samtidigt har ingen någon annan förklaring till varför Wärends-lagarna faktiskt gav kvinnor dessa så ovanliga rättigheter.

Blenda-stenen med Bländinge kyrka i bakgrunden 1929.

Söder om Blädinge kyrka finns stenarna Blenda, Ragnhild och Sigrid. Många platser i trakten har också fått namn efter Blenda.

Läs mer om Blenda i Wilhelmina Ståhlbergs Anteckningar om svenska qvinnor, 1864, hos projekt Runeberg.