«  Hon har kallats för den första feministen i historien

Christine de Pizan föddes den 11 september 1364 i Venedig i Italien. Hon var dotter till en berömd astrolog. När Christine var 4 år anställdes pappan av kung Charles V av Frankrike och familjen flyttade därför dit.

  Vid hovet fick Christine tillgång till kungens bibliotek, som då var ett av de största i världen. Pappan uppmuntrade hennes lärande, och hon fick därför en ovanligt bred utbildning. Hon behärskade både franska, italienska, grekiska och latin, och hon läste filosofi, religion och historia.

  15 år gammal giftes hon bort med en tio år äldre man, som uppmuntrade henne att fortsätta läsa och utbilda sig. De fick tre barn tillsammans. Men efter tio år dog mannen i en epidemi. Några år tidigare hade Christines pappa dött. När Christine blev änka måste hon alltså försörja både sina tre barn, sin mamma och en systerdotter. Därför började hon vid 25 års ålder att skriva böcker.

  Christine de Pizan blev både författare och filosof. Hon skrev hundratals verk, allt från poesi och noveller till historiska krönikor, politiska analyser och även hyllningsskrifter.

  Att en kvinna kunde försörja sig som författare var vid den tiden förstås minst sagt ovanligt, och hon har ibland kallats för den första kvinnan som var professionell författare, alltså som kunde försörja sig (och sin familj) på sitt skrivande.

Det mest kända av Christine de Pizans verk är Le Livre de la cité des dames (Kvinnostaden) från 1405. Den är en kritik av hur kvinnor behandlas i det dåtida samhället och hur kvinnors historia osynliggörs. Den lyfter historiska kvinnor, som får befolka bokens kvinnostad. Det är den boken som har gjort att hon brukar kallas den första feministen i historien. Den var delvis ett svar till de kvinnohatande kulturella män som dominerade debatten under början av 1400-talet. Flera av hennes böcker diskuterar sådana frågor som är lika aktuella idag; som var kvinnohatet i den västerländska kulturen kommer ifrån, och vem som tjänar på det?

Författaren tar emot damerna Förnuft, Rättrådighet och Rättvisa i sin
kammare, och de börjar sedan bygga Kvinnostaden.

  Christine hade redan tidigare deltagit i könsdebatten, bland annat med boken Epistre au dieu d'amour (Brev till kärlekens gud) 1399, där hon kritiserade hur kvinnor skildrades i litteraturen.

  Liksom de långt senare 1700-talsfilosoferna Catharine Macaulay Graham och Mary Wollstonecraft hävdade Christine de Pizan att om kvinnor bara fick utbildning, så skulle världen se annorlunda ut.

  Hon fick förstås ta emot alldeles väldigt mycket kritik från dåtidens framgångsrika män. Men hon var också uppskattad av många, inte minst kvinnor. Den franska drottningen Isabella av Bayern hörde till dem som gillade Christine de Pizan och hennes kvinnoinriktade verk. Och böckerna översattes redan då till flera språk.

Christine de Pizan anlitade dessutom andra kvinnor när hon skapade sina verk, bland annat konstnären Anastasia, som Christine beskrev som den skickligaste bokilluminatören på den tiden.

  De sista åren i sitt liv levde Christine de Pizan i ett kloster i Poissy i Frankrike, där hennes dotter bodde, och där hon fortsatte sitt skrivande. Hennes sista verk var en hyllningsskrift till Jeanne d'Arc.

  Christine de Pizan dog troligen år 1430 i Poissy, 66 år gammal.

Christine de Pizans böcker har fortsatt läsas av kvinnor genom århundraderna. Hennes bok Kvinnostaden har ständigt tryckts i nya upplagor och görs än idag. Simone de Beavoir skrev i sin bok Det andra könet att de Pizans bok Épistre au Dieu d'amours var den första gången i historien som "vi ser en kvinna lyfta sin penna i försvar av sitt kön". Christine de Pizan finns också med i konstnären Judy Chicagos feministiska verk "The Dinner Party".

Christine de Pizans bok Kvinnostaden gavs ut på svenska 2017 och finns nu både på bibliotek och att köpa i bokhandlar.