Bakgrundspapper uppe
Osynlig ruta

« Domitila Barrios de Chungara är en nu levande förmoder.

Rubrik: Domitila Barrios de Chungara

Domitila Barrios de Chungara föddes i maj 1937 i Potosi i Bolivia. När hon var tio år dog hennes mamma och Domitila fick ansvaret för sina fyra systrar. Pappan var alkoholiserad och slog barnen. Trots att han ville att Domitila skulle stanna hemma drev hon igenom att få gå kvar i skolan tills hon började jobba i gruvans matvaruaffär.
Osynlig rutaDomitila gifte sig när hon var 16 år och fick sju barn med sin man, som var gruvarbetare i gruvkommunen Siglo XX. Där gick Domitila med i Husmödraföreningen, och blev en aktiv medlem. Hon har berättat att det var i Husmödraföreningen som hon lärde sig förstå hur samhället fungerar och hur lagar används. Gruvarbetarna och deras familjer var helt beroende av gruvledningen. Husmödraföreningarna krävde bättre levnadsvillkor för gruvfamiljerna, och flera gånger hungerstrejkade de.

   Liksom andra som var drivande i kampen blev Domitila fängslad, torterad och förflyttad – myndigheterna gjorde allt för att tysta. Men filmaren Jorge Sanjiné skildrade kampen i filmen Folkets mod (El coraje del pueblo). Genom filmen spreds informationen om de bolivianska gruvarbetar-familjernas kamp till övriga världen. Det ledde till att Domitila Barrios de Chungara

Domitila vid tiden för strejkerna
Domitila vid tiden för gruvarbetar-
familjernas kamp i Siglo XX.

bjöds in till FN:s internationella kvinnokonferens i Mexico City 1975, för att vittna om vad som skedde i Bolivia.Osynlig ruta
Boken "Om ni låter mig tala"
   Vittnesmålet blev till en bok, där den brasilianska journalisten Moema Viezzer skrivit ner Domitilas berättelse. Boken spreds över hela världen. I Sverige heter den "Om ni låter mig tala... Vittnesbörd av Domitila Barrios de Chungara, en kvinna från Bolivias gruvor".
Osynlig ruta1980 var Domitila inbjuden till FN:s andra internationella kvinnokonferens i Köpenhamn, men medan hon var där genomförde militären ännu en kupp i Bolivia och de slog fast att Domitila skulle avrättas om hon försökte resa hem igen. I över två år tvingades Domitila och hennes barn att leva i exil, större delen av tiden bodde de i Sverige.
Osynlig ruta1982 demokratiserades Bolivia – efter många år av militärstyre. Domitila kunde resa hem. Men världsmarknadspriset på metall sjönk, och Bolivias gruvor stängdes. Gruvarbetarfamiljerna kastades ut från från sina hem, gruvstäderna blev spökstäder. (Under senare år har världsmarknadspriset på metall stigit igen, men Bolivia är fortfarande ett av världens mest utsugna länder, där majoriteten av Bolivias indianer lever under fattigdomsgränsen.)
Osynlig rutaTack vare pengarna från boken kunde Domitila ändå köpa sig ett tvårumshus i ett fattigt område i Cochabamba, en av Bolivias största städer. Och hon har fortsatt kämpa i hela sitt liv.

Osynlig rutaFoto av Domitila på äldre dar   Under 1990-talet startade Domitila Barrios de Chungara tillsammans med en fackföreningsman Den mobila skolan för politisk träning. De reser runt i Bolivia, berättar om sin kamp och samlar andras berättelser. Ibland får ett av rummen i Domitilas hus fungera som skolsal. De utbildar fackföreningar, studenter, husmödrar och alla som vill.
Osynlig rutaMen kvinnorna måste fortfarande kämpa mot män som vill hindra "sina" fruar att delta.
Osynlig ruta"Det är därför jag menar att den första kamp bolivianska kvinnor måste vinna är den i hemmet", konstaterade Domitila i en intervju för nåt år sen.*
Osynlig ruta


* The first battle Bolivian women have to win is in the home, intervju av Ricardo Herrera Farrell, i Latinamerica Press, 2009.
Osynlig ruta


Pil åt vänster Tillbaka till listan på förmödrar

UPP Pil uppåt

Osynlig ruta
Bakgrundspapper uppe

www.kvinnofronten.nu