«  Brittisk fängelsereformator som blev världsberömd

Elizabeth Gurney föddes den 21 maj 1780 i staden Norwich i östra England. Pappan var bankir och bägge föräldrarna kom från kända kväkarsläkter. Elizabeth var en av de äldsta döttrarna bland de tretton barnen i familjen, så när mamman dog när Elizabeth var 12 år fick hon ta hand om småsyskonen.

  Elizabeth var ofta sjuklig under uppväxten. Ingen av barnen fick någon formell utbildning, men pappan hade ett stort privat bibliotek, så de kunde läsa alla dåtidens kända författare. Elizabeths bästa kompis Amelia Alderson fick henne dessutom att läsa Mary Wollstonecraft.

  När Elizabeth var 18 år skickade pappan henne till en släkting i London. Där såg hon hur svårt många människor hade det, med fattigdom och analfabetism. När hon kom hem igen startade hon en söndagsskola för att lära fattiga barn i Norwich att läsa.

1799 bestämde sig Elizabeth för att bli än mer engagerad inom kväkarrörelsen, och då klä sig enkelt och avstå från musik och dans. En annan engagerad kväkare, Joseph Fry, friade till henne. Hon sa nej, för hon ville satsa allt på sitt arbete för de som hade det sämst i samhället. Men när han sa att han var villig att stödja henne i det, gifte de sig när hon fyllt 20 år.

  Paret bodde först i London, men när Josephs far dog ärvde Joseph en lantgård utanför London där de bosatte sig. Under de följande tjugo åren födde Elizabeth elva barn, sex döttrar och fem söner. Förutom att ta hand om sina barn och gården startade hon en skola för lokala barn, ordnade soppkök för de fattigaste och försökte få fram mediciner till sjuka i trakten.

  Hon började också tala på kväkarmöten. Till skillnad från andra religioner då hade kväkarna inget emot att även kvinnor talade eller höll i möten. Med stöd av sin man började hon även resa runt i landet och träffa andra kväkare, för att diskutera religiösa frågor och tala på möten.

1813 besökte Elizabeth Fry tillsammans med en kväkarvän Newgate, som var det största och mest ökända av Londons fängelser. Där satt kvinnor och barn ihopträngda tillsammans med män, och tvingades leva under förfärliga förhållanden.

  Elizabeth var skakad av vad hon sett. Men den närmaste tiden efter besöket drabbades hon av egna svårigheter. En av hennes döttrar dog, och familjen hamnade samtidigt i en ekonomisk kris som de inte visste om de kunde ta sig ur. Allt det påverkade också Elizabeths hälsa. När hon kunde började hon ändå besöka Newgate regelbundet. Hon pratade med fångarna med respekt och det gjorde att många fick förtroende för henne och därför berättade om sina liv och behov.

Träsnitt föreställande Elizabeth Fry i Newgate, så som konstnären
Jerry Barrett tänkte sig det när han långt efter hennes död
gjorde denna (här något beskurna) bild 1860.

  1816 orkade Elizabeth ta tag i fängelsefrågan mer. Det första hon gjorde var att starta en skola för barnen i Newgate och som lärare anställde hon en kvinna bland fångarna som de sa att de ville ha, Mary Connor.

  Nästa steg var att starta Ladies' Newgate Committee, eller som den egentligen hette med långt namn: British Ladies' Association for the Improvement of Female Prisoners in Newgate. Den bestod av ett antal kväkarvänner. De ordnade kurser i sömnad för fångarna, och hjälpte kvinnorna att sälja resultaten, så att kvinnorna kunde tjäna pengar. Villkor för att få vara med var att fången lovade att sluta med alkohol. En del av inkomsterna gick också till en sjuksköterska, som stödkommittén anställt för att förbättra hälsan hos fångarna.

  Satsningarna blev mycket lyckade och uppmärksammades av ledamöter i stadsfullmäktige. 1818 blev Elizabeth Fry inbjuden till underhuset för att berätta om läget i landets fängelser. Flera källor anger att hon var den första kvinna som någonsin kallats in av en underhuskommitté för att vittna där. I underhuset argumenterade hon för att särskilda kvinnofängelser skulle startas, alltså separatistiska, med kvinnor som fångvaktare. Hon drev att det skulle vara till stöd för rehabiliteringen om kvinnorna kunde arbeta och tjäna pengar, och få hjälp att hitta jobb när de skulle släppas igen.

Vid den tiden dömdes dödsstraff ut för en mängd brott, även mindre allvarliga. Elizabeth Fry var förstås emot det. Hon startade kampanjer för enskilda dödsdömda kvinnor bland fångarna och mot dödsstraffet som sådant. Arbetet ledde till att dödsstraffet togs bort för över 100 brott. 1827 skrev hon boken Observations on the Visiting, Superintendence and Government of Female Prisoners, där hon drev att "straff är inte till för hämnd, utan för att minska brottsligheten och reformera brottslingen". Hon publicerade också flera rapporter om villkoren på fängelserna, och behovet av reformer.

  Ladies' Newgate Committee drev allt tuffare krav på att förbättra villkoren på fängelserna. Alla makthavare gillade inte vad de höll på med, men Elizabeth Fry och de andra fick så mycket stöd för sina idéer att deras nätverk kunde växa med allt fler nya fängelsekommittéer runt hela England, Skottland och Irland.

1925 drabbades Elizabeths familj av en ny ekonomisk kris, denna gång värre. De tvingades sälja gården och flytta till ett mindre hus strax utanför London. Men Elizabeth fortsatte sin kamp för bättre villkor för fångarna.

  Ladies' Newgate Committee jobbade också för att förbättra villkoren för de många kvinnor och barn bland fångarna som tvångsskeppades till Botany Bay i Australien vid den tiden. Elizabeth och de andra besökte genom åren massor av fartyg och hjälpte kvinnorna och barnen på dem. Deras oförtröttliga arbete medverkade till att sådana fångtransporter senare avskaffades.

Drygt 50 år efter Elizabeth Frys död spreds denna lätt förvrängda bild
av besöken på fångskepp – som reklam för en choklad i hennes namn!
Redan 1898 såldes alltså varor genom hänvisning till kändisar.

  1835 vittnade Elizabeth Fry även inför en kommitté i överhuset, House of Lords, denna gång om läget på fängelserna i England och Wales.

Som alla driftiga kvinnor blev Elizabeth Fry förstås också hårt kritiserad för sin kamp. Tidningarna beskrev henne ofta som en förkastlig kvinna, som försummade sitt hem och sin familj.

  Men flera höjdare i samhället gav henne sitt stöd. Den blivande drottning Victoria hörde till dem som satte stor tillit till henne, och stöttade hennes arbete ekonomiskt. Den mycket inflytelserika hertingen av Argyll skrev om sina möten med Elizabeth: "Hon var den enda verkligen stora människa jag någonsin har träffat med vilken det var omöjligt att bli besviken."

Målad av George Richmond (beskuren).

Elizabeth Fry blev allt mer känd även internationellt som fängelsereformator. Mellan 1838 och 1843 gjorde hon minst fem resor runt om i Europa, till bland annat Frankrike, Holland och Tyskland. Överallt drev hon krav på fängelsereformer och alltid främst utifrån kvinnors och barns behov. Hennes nätverk spreds även till Ryssland, Italien och Schweiz.

  Kväkare var emot allt slaveri, men när den första World Anti-Slavery Convention hölls i London 1840 fick kvinnor inte vara aktiva deltagare. Elizabeth Fry valde att ändå gå dit, precis som feministerna Elizabeth Cady Stanton och Lucretia Mott från USA.

  Förutom allt annat arbetade Elizabeth Fry också för hemlösa i London. Efter att en ung pojke frusit ihjäl en vinternatt drev hon krav på skapandet av natthärbärgen, där hemlösa kunde få sova. Hon krävde förbättringar för hur patienterna på mentalsjukhus behandlades. Hon var också en tidig förespråkare för vaccinationer. Och hon startade vad som kom att kallas Fry Sisters, där kvinnor fick bostad, en uniform och lön under utbildning till sjuksköterskor. Då fick hon brev från Florence Nightingale, som skrev att hon påverkats av Frys sätt att se på sjuksköterskeyrket.

Rösträttsrörelsens Artist's Suffrage League sydde
i början av 1900-talet en banner till Elizabeth Frys ära, men troligen finns bara skissen bevarad.

  Men under 1840-talet var Elizabeth Fry allt oftare sjuk. Hon hade luftvägsbesvär och hjärtproblem. Ändå fortsatte hon arbetet med ett nytt projekt, ett Exit-program för kvinnor som utnyttjades i prostitution. Verksamheten som startades fick sedan namnet Elizabeth Fry Refuge.

  Men det hann hon inte se. Hon hade fått rådet att vistas en tid i Ramsgate i Kent för att havsluften skulle vara bra för hennes hälsa, så hon reste dit. Där försämrades istället hennes hälsa snabbt. Elizabeth Fry dog den 12 oktober 1845, 65 år gammal.

Minnesplaketter över Elizabeth Fry finns på en mängd platser i Storbritannien, liksom flera minnesmärken, byster och statyer av henne. Hennes namn finns med på Reformer's Monument i London. Hon är avbildad i målat glas i All Saints Church i Cambridge tillsammans med Edith Cavell och Josephine Butler. Det finns byggnader, sjukavdelningar och stödhem uppkallade efter henne. Ett antal böcker har skrivits om henne. Hennes bild finns på en pundsedel och på frimärken, även i Tyskland. I Johannesburg i Sydafrika finns Elizabeth Fry Street. I Kanada firas Elizabeth Fry Week i maj varje år. I Kanada finns också Elizabeth Fry Society som arbetar med stöd till kvinnor i fängelser.