«  Kärnfysikern som inte ville bygga någon bomb

Elise Meitner föddes den 7 november 1878 i Wien i Österrike. Hon var det tredje av åtta barn till en rik advokat. Tjejer förväntades inte studera vidare i Österrike i slutet av 1800-talet, men Lise övertalade sin pappa att låta en privatlärare förbereda henne för inträdesprov till Wiens universitet, och hon kom in.

  Lise Meitner doktorerade i fysik 1907 och började forska om radioaktivitet tillsammans med kemisten Otto Hahn. Motståndet var stort mot kvinnor, så hon och Hahn placerades i ett litet rum för sig, och Lise förbjöds att gå in i laboratorierna där endast män arbetade.

  Men 1912 öppnades Kaiser Wilhelminstitutet
för kemi och dit flyttade både Lise Meitner och Otto Hahn. Han blev föreståndare för institutet och hon förestod fysikinstitutionen, som hon fick bygga upp så som hon ville ha den. På KWI inledde hon och Hahn senare också ett samarbete med den yngre kemisten Fritz Strassman, som de jobbade i grupp med.

  1926 anställdes Lise Meitner vid universitetet i Berlin, och hon blev därmed den första kvinnan som blev professor i Tyskland. Men när hon skrev vetenskapliga artiklar undertecknade hon dem L. Meitner, så att det inte skulle märkas att hon var kvinna. Lise Meitner och Otto Hahn gjorde flera upptäckter tillsammans, men det var han som fick äran för dem.

När Hitler kom till makten i Tyskland fick Lise Meitner svårt att arbeta vidare, eftersom hon kom från en judisk familj. Men hon stannade ändå i Tyskland längre än många andra judiska kollegor. Hon hade för länge sedan låtit döpa sig som protestant och såg inte sig själv som judinna längre. Till slut tvingades hon ändå fly 1938, och tack vare sin vänskap med den svenska fysikern Eva von Bahr-Bergius kom hon då till Sverige och blev så småningom svensk medborgare. Hon började jobba på Nobelinstitutet för fysik, som då var nyöppnat.

  Lise Meitner och Otto Hahn fortsatte sitt samarbete via brev. Genom att breven funnits kvar har det kommit fram att Hahn fortsatte experimentera med att bestråla uran med neutroner, och att han inte kunde begripa vad som hände. Han skrev till Lise och bad henne att hjälpa honom förstå.

  Det året var Lise på julledighet i Kungälv hos väninnan Eva von Bahr-Bergius. Dit kom också Lises systerson Otto Frisch, som precis som moster Lise hade utbildat sig till fysiker. I diskussioner med dem räknade Lise ut att neutronbestrålningen måste ha gjort att uranatomerna klyvts på mitten, vilket hon skrev till Hahn. Sen gjorde även Otto motsvarande försök, som bekräftade hennes teori.

I januari 1939 skrev Otto Hahn en artikel om sitt experiment. Även Lise Meitner och hennes systerson skrev en artikel, där de för första gången beskrev atomklyvningen med uttrycket fission. Deras artikel fick rubriken Sönderfall av uran genom neutroner: en ny typ av kärnreaktion.

  Det var flera som begrep att upptäckten skulle kunna användas till att skapa vapen, och för att inte nazisterna skulle bli först startade ett amerikanskt projekt för att göra en atombomb.

  Lise Meitner blev inbjuden att vara med, men hon svarade bestämt: Jag vill inte ha något att göra med en bomb! Hon var pacifist och avskydde tanken att deras upptäckt skulle kunna döda människor. Hon ville att den skulle kunna användas till framtida energi och medicin.

1945 tog Otto Hahn ensam emot 1944 års Nobelpris i kemi för att ha upptäckt nukleär fission. Många har frågat sig varför Lise Meitner inte fick nobelpriset med honom – om det berodde på att hon var judinna, att hon var kvinna, att hon varit emot den militära forskningen om kärnkraft eller att Nobelkommittén helt enkelt inte förstått hennes arbete.

  Vartefter fick Lise Meitner ändå äran för sina upptäckter. Hon fick flera priser och olika hederstitlar, hon hamnade på frimärken och medaljer, och i Sverige blev hon invald i Kungliga Vetenskapsakademien. Hon blev också vetenskaplig expert i det statliga svenska atomenergiprogrammet.

  Men Lise Meitner trivdes inte i Sverige och 1960, 82 år gammal, flyttade hon till Cambridge i England, där systersonen Otto Frisch bodde och jobbade som professor i teoretisk fysik.

  Där dog Lise Meitner den 27 oktober 1968, elva dagar innan hon skulle ha fyllt 90 år.

1982 gavs det syntetiskt radioaktiva grundämnet 109, Meitnerium, namn efter Lise Meitner. Asteroid 6999 Meitner har också fått namn efter henne. Sedan år 2000 delar European Physical Society ut Lise Meitner-priset för "excellent forskning inom kärnfysik" (se medaljen till höger). Institute of Physics (IOP) i Storbritannien och Irland delar ut Lise Meitner Medalj och pris varje år. Även Fysikcentrum i Göteborg delar varje år ut ett Lise Meitner-pris, det går till "forskare som gjort en banbrytande upptäckt inom fysiken". I Hagastaden i Stockholm finns en gata uppkallad efter henne.