«  Irländsk-amerikansk arbetarkvinna i kamp för fackliga rättigheter

Margaret Hinchey föddes den 19 oktober 1873 i Coolready i grevskapet Clare mitt i Irland. Maggie, som hon kallades, var äldst av familjens åtta barn.

  Det var tufft att leva på den irländska landsbygden då, och Maggie hörde till dem som hoppades på bättre tider genom att emigrera till Amerika. Hon var 18 år när hon anlände ensam till New York, men resten av hennes familj verkar ha kommit efter lite senare.

  Som så många andra immigranter hamnade Maggie på Manhattans Lower East Side och började jobba som tvätterska. Arbetsdagarna var långa, till låga lönerna, i ångfyllda miljöer med minimalt skydd mot farliga kemikalier och skållhett vatten.

  Men när hon blivit lite äldre gick Maggie med i New York-avdelningen av NWTUL, National Women's Trade Union League, en organisation till stöd för kvinnors fackföreningar. Där fick hon utbildning om arbetares rättigheter och hur man kan ställa krav. Och där blev hon vän med andra radikala arbetarkvinnor som var feminister, som Leonora O'Reilly, vars familj också kom från Irland.

Margret Hinchey syns närmast i bild, hon håller i en banderoll för NWTUL och går med andra från Laundry Workers Union i ett demonstrationståg på 1 maj 1914. Foto: Library of Congress

1912 gick tvätterianställda ut i strejk för bättre arbetsmiljö, kortare arbetsdagar och högre löner. Då blev Maggie Hinchey en av de mest drivande. Maggie visade sig både vara en väldigt bra talare och en driftig organisatör med förmåga att få med sig kvinnor. Tillsammans med andra i NWTUL organiserade hon möten och strejkvakter, höll flammande appelltal och fick allmänheten att uppmärksamma och stötta strejken, som ledde till kortare arbetsdagar.

  Året efter arresterades Margret Hinchey när hon gick strejkvakt för hattmakarnas strejk. Hon fick sitta 30 dagar i fängelse. Efter frigivningen skrev hon artikeln "Thirty Days" till NWTUL:s tidning Life and Labor om sina erfarenheter.

Strejkande tvätterskor i New York. Margaret Hinchey är tvåa från vänster
av de fyra sittande. Foto ur NWTUL:s tidning Life and Labor 1912.

  1914 valdes Maggie till chef för Laundry Workes Union of New York. Samma år var hon del i en delegation av femhundra arbetarkvinnor – tvätterskor, fabriksarbetare, kontorister, textilarbeterskor, affärsbiträden och allt möjligt– som reste till Washington för att kräva kvinnors rösträtt av president Woodrow Wilson. Maggie var en av de fyra kvinnor som var inne i Vita huset och pratade med presidenten.

Kvinnors rösträtt var något Margaret Hinchey brann för. Tillsammans med andra arbetarkvinnor i NWTUL var hon med och startade WESL, Wage Earners' Suffrage League, där hon var mycket aktiv med starka tal om kvinnors rösträtt.

Margaret Hinchey höll många och peppande tal om rösträtt för kvinnor.

  Men till skillnad från de flesta andra arbetarkvinnorna i WESL valde Margaret Hinchey att samtidigt också vara med i medel- och överklasskvinnornas organisationer för rösträtt, som NAWSA, National American Woman Suffrage Association.

  Det fick till följd att hon blev anställd som organisatör för NAWSA och deras medlemsorganisation WSP, Women's Suffrage Party. För dem reste hon omkring i en intensiv rösträttskamp i delstaten, men också i en del andra delar av landet, från 1915 till 1917. Margaret Hinchey var en enormt populär talare, vilket framgår av gamla tidningsartiklar från orter hon besökte. De sa att hon även fick arbetarmännen att omväxlande skratta och gråta när hon höll tal. Tack vare Maggie Hincheys arbete och engagemang växte kampen för kvinnors rösträtt överallt där hon rest runt.

  1917 införde delstaten New York rösträtt för kvinnor och samma år blev Margaret Hinchey amerikansk medborgare.

Samtidigt betydde det att Leonora måste försöka återgå till tvätteribranschen, där hon var svartlistad för sitt fackliga arbete på flera ställen. Som arbetarkvinna var hon tvungen att försörja sig. Istället blev det spårvägen hon började arbeta på. Men när nattarbetsförbudet utvidgades ledde det till att hon fick sparken.

  Margaret Hinchey fortsatte sitt fackliga arbete, men den olika synen på nattarbetsförbudet inom NWTUL ledde till en splittring från vänner som förespråkade nattarbetsförbudet, som Leonora O'Reilly. Maggie gick med i WEOL, Women's Equal Opportunity League, som jobbade mot all särlagstiftning för kvinnor på arbetsmarknaden, inklusive nattarbetsförbudet.

Fem kvinnor från WEOL besökte vita huset och presidenten 1926 för
att propagera för ERA. Från höger: Margaret Hinchey, Mrs Murray,
Josephine Casey, Marie V. Siegelpalton och Myrtle Cain.

  Under 1920-talet skrev Crystal Eastman och Alice Paul lagförslaget ERA, Equal Rights Amendment, om att alla skulle ha lika rättigheter oavsett kön, och Margaret Hinchey engagerade sig för att den lagen skulle antas. Än en gång var hon i en delegation till presidenten, nu Calvin Coolidge 1926. Maggie var en av de fem kvinnor i delegationen som pratade direkt med presidenten.

  Vid den tiden, i mitten av 1920-talet, hade hon börjat arbeta som hisskonduktör. Det verkar inte gå att hitta information om hennes liv efter det. 1937 anger offentliga dokument att hon arbetade med "hushållsarbete".

  Margaret Hinchey dog i New York den 29 februari 1944, 70 år gammal.