«  Upptäckte hur könskromosomer styr avkommans kön

Nettie Maria Stevens föddes den 7 juli 1861 i Cavendish i Vermont i USA. Hennes mamma dog när Nettie var endast två år, vilket var strax efter att Netties lillasyster Emma föddes. Pappan, som var snickare, gifte om sig när flickorna var fyra och två år och familjen flyttade till Westford, Massachusetts.

  Nettie och hennes syster var båda ovanligt duktiga i skolan. Efter skolan jobbade Nettie några år som lärare, sparade pengar, och gick sedan en speciallärarutbildning i rekordfart – hon tog sin examen på två år istället för det vanliga fyra år. Ändå hann hon med att samtidigt delta i debatter och att lära sig spela piano.

  Sen jobbade Nettie igen, som lärare i zoologi, fysiologi och latin, medan hon sparade pengar. Att hon måste försörja sig gjorde att hennes egna studier tog lång tid, så Nettie måste ha haft en väldigt stark vilja att få studera vidare.

1896 kunde Nettie börja på Stanforduniversitetet. Tack vare ett stipendium kunde hon dessutom genomföra en del av sina studier i biologi i Neapel i Italien och en del i Würzburg i Tyskland, där kromosomteorin utvecklades. 1901 publicerade hon sin första artikel och 1903 doktorerade hon vid högskolan Bryn Mawr, samma år som hon skulle fylla 42 år.

  Efter sin doktorsexamen stannade hon på Bryn Mawr som forskare. Det var då hon upptäckte X- och Y-kromosomerna och deras betydelse för könsbestämningen. Hon publicerade sina resultat 1905.

  Samma år tilldelades hon Ellen Richards-priset, som ges till vetenskapskvinnor för enastående insatser.

  Under de närmaste åren som forskare publicerade Nettie Stevens minst 38 artiklar. Trots att hon var så skicklig, var hon populär bland sina arbetskamrater, för att hon alltid var så hjälpsam och kollektiv i arbetet.

Kollegor från Bryn Mawr på en strand i spetsen av Messina i Italien 1909.
Nettie Stevens sitter som nummer två från vänster.
Foto: Bryn Mawr College Special Collections.

Det var flera forskare i olika delar av världen som i slutet av 1800-talet arbetade med att försöka förstå hur individers kön bestämdes. En del menade att det troligen var utomstående faktor, som föda eller temperatur under graviditeten, andra menade att det var egenskaper hos själva ägget, ytterligare andra att det på något sätt ärvdes av föräldrarna. Samtidigt som Nettie Stevens forskning kunde konstatera att kvinnor har två X-kromosomer, medan män har en X och en Y, kom professorn i zoologi Edmund Beecher Wilson vid Colombia-universitetet fram till detsamma. Bägge publicerade sina resultat 1905. Men Wilson hade inte dragit slutsatser om de kromosomernas betydelse för avkommans kön. Nettie Stevens skrev däremot om hur det måste vara just dessa kromosomer som avgjorde könet hos avkomman.

  För att veta om resultaten innebar ett mönster, nöjde sig inte Nettie Stevens med de första resultaten, utan fortsatte att studera X- och Y-kromosomer hos flera olika arter av skalbaggar och flugor för att jämföra (hon verkar ha börjat med mjölbaggar). Hon publicerade sedan fler artiklar om detta varefter.

Nettie Stevens vid sitt mikroskop.
Foto: Bryn Mawr College Special Collections.

Trots att Nettie Stevens faktiskt var först med upptäckten om kromosomernas betydelse för att avgöra en individs kön, och att både hon och Wilson oberoende av varandra stod för upptäckten av X- och Y-kromosomerna, har bägge två ofta förbisetts, och äran istället tillskrivits Thomas Hunt Morgan. Det var han som 1933 fick Nobelpriset just för upptäckten av kromosomernas betydelse för ärftlighet – han som inledningsvis hade vägrat inse att det var så, trots att både Nettie Stevens och Edmund Beecher Wilson vartefter visade på det! Skälet är kanske att Morgan i sin lärobok om genetik, som han gav ut 1915 (när han till slut accepterat teorin), tydligen beskrev det som om det var hans egen upptäckt. Det var alltså ännu ett av historiens alla exempel på hur en man tagit åt sig äran för en kvinnas arbete. Edmund Beecher Wilson har däremot senare skrivit om att det faktiskt var Nettie Stevens som var den första att inse sambanden.

  Först i nutid har Nettie Stevens börjat få erkännande för sin upptäckt, i och med att det framgår av dåtida publicerade texter att hon var den som först förstod hur det hängde ihop.

Nettie Stevens fortsatte sitt forskningsarbete oavsett Hunt Morgans och andra gubbars nedvärdering av det, och hon publicerade nya artiklar om sina resultat vartefter hon kom fram till dem.

  1912 erbjöds hon till slut en forskningsprofessur vid Bryn Mawr, men då hade hon drabbats av bröstcancer. Nettie Stevens dog den 4 maj 1912, endast 50 år gammal.

1994 valdes Nettie Stevens in i National Women's Hall of Fame. 2017 öppnade Westfield State University Dr Nettie Maria Stevens Science and Innovation Center. Vid minnet av hennes 155:e födelsedag gjorde Google en doodle om henne vid sitt mikroskop.