«  Post-impressionistisk konstnär före sin tid

Suzanne Valadon har inte har blivit lika känd som Degas, Renoir, Toulouse-Lautrec och de andra impressionistiska konstnärerna i Frankrike runt sekelskiftet 1800-1900. Det beror antagligen på hennes tre "fel": hon var kvinna, hon var deras modell, och hon låg med dem.

Marie-Clémentine Valadon föddes den 23 september 1865 i staden Bessines-sur-Gartempe mitt i Frankrike. Hennes mamma Madeleine var tvätterska. Det är inte bevarat vem pappan var.

  Marie-Clémentine och hennes mamma flyttade ganska snart till Paris, till konstnärskvarteren i Montmartre, där också många fattiga bodde. Från att hon var nio år försörjde sig Marie-Clémentine själv, hon jobbade som hjälptvätterska och medhjälpare åt sömmerskor. Samtidigt såg hon konstnärerna sitta och måla på Montmartres gator, och då började hon själv att teckna och måla, hemma, i sin ensamhet.

Blombukett framför ett fönster
i Saint-Bernard, 1926.

  Som många andra fattiga tjejer i området började Marie-Clémentine i tonåren stå och hänga på Montmartres gator för att nån konstnär skulle vilja betala henne för att vara modell. Så började hennes karriär som konstnärsmodell. Hon tog sig namnet Maria, blev snabbt populär och kallades "Vackra Maria".

Den första konstnär hon regelbundet stod modell för var den äldre målaren Puvis de Chavannes.

(Klicka på konstnärernas namn för att se en målning som just den konstnären har gjort med Suzanne Valadon som modell.)

   Puvis de Chavannes inledde en affär med henne, vilket många manliga konstnärer tyckte sig ha "rätt" att göra med sina modeller då. Men när han såg hennes teckningar blev han förbannad och sa åt henne att hon var modell, och hon skulle inte tro nåt annat!

   Marie-Clémentine blev istället modell åt Pierre-Auguste Renoir, och de som skrivit om hennes liv antar att hon var tillsammans med honnom också, trots att hon inte gillade honom.

  Vid 17 års ålder blev Marie-Clémentine med barn, men ingen fick veta vem pappan var, kanske visste hon inte själv, står det i böckerna. Sonen Maurice föddes när Marie-Clémentine fyllt 18 år. Hennes mamma hjälpte henne med sonen, för att hon skulle kunna fortsätta försörja dem som modell.

  Vid den tiden blev Marie-Clémentine modell åt Henri Toulouse-Lautrec. Han hade en helt annan inställning till hennes konst, han stöttade henne, och det var han som föreslog att hon skulle kalla sig Suzanne när hon målade. Toulouse-Lautrec presenterade henne även för Edgar Degas, som hjälpte henne att utvecklas konstnärligt och köpte flera av hennes målningar. Suzanne Valadon var självlärd, men hon hade studerat så många av de mest kända målarna i Paris medan hon stod modell för dem.

  1893 inledde hon en kort men intensiv kärlekshistoria med tonsättaren Erik Satie. Han friade till henne, men hon sa nej. Hennes porträtt av Satie blev snabbt berömt för sin egna stil. 1894 visades Suzanne Valdons verk på Société Nationale des Beaux-Arts. Det var första gången en kvinna fick delta i den utställningen.

Det blå rummet, 1923

  Några år senare gifte sig Susanne Valadon med bankiren Paul Mousis och kunde då ägna sig åt måleriet på heltid. Hon fick också sin son Maurice Utrillo att börja måla. Och hans målningar av Paris blev snabbt berömda.

  1906 inledde Suzanne Valadon en kärleksaffär med en konstnärsvän till sonen, André Utter, som alltså var drygt tjugo år yngre än Suzanne. Hon målade även ett porträtt av Utter och sig själv som Eva och Adam. Det var första gången som en kvinna ställde ut en målning av en naken kvinna och naken man tillsammans. Bankiren begärde skilsmässa. Senare gifte sig Suzanne och André Utter.

  Efter första världskriget levde Suzanne Valadon med sonen Maurice Utrillo och André Utter och alla tre målade. Men det var Maurice som var mest framgångsrik, och det skapade spänningar mellan männen i Suzannes liv. Utter började dricka och han flyttade så småningom iväg, trots att han och Suzanne aldrig skilde sig.

Suzanne Valadon fortsatte sitt konstnärsliv, som både innehöll mycket arbete och ett stort socialt umgänge. 1937 köpte Musée du Luxembourg tre av hennes främsta målningar och många teckningar, vilket var ett stort konstnärligt erkännande.

  Den 7 april 1938, när Suzanne Valadon som vanligt satt och målade vid sitt staffli, drabbades hon av en stroke. Hon dog några timmar senare på sjukhus, knappt 73 år gammal. Under lång tid efteråt glömdes hennes konstnärsverk bort, men i slutet av 1900-talet fick konstvärlden upp ögonen för henne igen.

  Idag ses hon som en av de främsta för sin tid.

För dåtiden var Suzanne Valadons stil nyskapande. Och hennes sätt att skildra kvinnors nakenhet var då – och är väl fortfarande – mycket annorlunda än de manliga konstnärernas.
Kolla här!

Suzanne Valadon målade ofta av sina kattor och många blommor i olika vaser. Klicka här om du vill se fler av hennes verk.