Nummer
4/2019
|
Feministers svek
mot småbarnsmammor
I
en rapport om föräldraförsäkringen kräver
Sveriges Kvinnolobby lagstadgade försämringar för
småbarns-mammor. Kvinnofronten skrev direkt ett svar där
vi som medlemsorganisation tar avstånd från hela rapporten.
Här kan du läsa svaret.
I höstas (2019) släppte
Sveriges Kvinnolobby sin rapport
"Föräldraledig? Mer än
en köksbordsfråga". Vi var många kvinnofrontare
som blev upprörda över rapportens krav.
Inte nog med att de kräver att samtliga dagar i
föräldraförsäkringen ska låsas och att
de inte med ett ord i sin rapport nämner hur hårt de
hittills låsta dagarna har slagit mot ekonomiskt utsatta kvinnor.
De beskriver dessutom den svenska föräldraförsäkringen
som alltför "flexibel" – bland annat i och
med att dagar kan tas ut tills barnet fyller 12 år. Istället
anser de att möjligheten att ta ut dagar ska begränsas,
liksom möjligheten att blanda betald och obetald ledighet.
Småbarnsmammors rätt att gå ner i arbetstid med
25 procent tills barnet fyllt 8 år föreslår de
ska sänkas till max 12,5 procent. De framställer helt
enkelt den svenska föräldraförsäkringen som
alltför frikostig, och påpekar i förbifarten att
Sverige är det enda land i Norden där även de som
kommer till Sverige med barn kan få ta ut föräldraledighet.
Förutom att ge ut en rapport där de i jämställdhetens
namn kräver nedskärningar i välfärden för
småbarnsmammor, gick lobbyn ut med en kampanj för sina
krav på sociala medier under haschtaggen #pappornastur.
I ett mejl till medlemsorganisationerna uppmanade de
oss att ställa oss bakom kampanjen. Kvinnofronten skrev då
ett svarsmejl, för att förklara varför vi absolut
inte kan ställa oss bakom deras kampanj, som är ett slag
i ansiktet på så många kvinnor.
Kvinnofrontens svar:
Hej.
Som ni vet uppskattar vi i Kvinnofronten ert arbete i kvinnolobbyn
trots att vi ibland har olika uppfattningar. Men genom er nya rapport
"Föräldraledig? Mer än
en köksbordsfråga" gör ni ett så
grovt angrepp mot våra medlemmar att vi måste protestera
och agera.
Det
är grundläggande uppochnervända världen över
att en paraplyorganisation för kvinnoorganisationer går
ut och kräver nedskärningar i
välfärden för småbarnsmammor –
begränsningar i rätten att jobba deltid och sänkta
åldersgränser. Bara detta faktum, att ni faktiskt kräver
nedskärningar för kvinnor, borde i sig varit nog för
att ni skulle ha tänkt efter om era krav verkligen är
det bästa sättet att motverka kvinnoförtryck.
Dessutom saknar rapporten både klassperspektiv,
våldsperspektiv, långsiktighet och feministisk analys.
Redan utredningen om en tredje pappamånad visade
på de problem som uppstått genom låsning av föräldradagar
hittills, framför allt att kvinnor i ekonomiskt mer utsatta
familjer drabbats av att föräldradagarna fryst inne när
papporna vägrat ta ut de låsta dagarna. Mammorna har
då valt att stanna hemma obetalt hellre än att lämna
barnet på förskola i förtid, vilket fått till
följd att de blivit ekonomiskt helt beroende av sina män,
kommit än längre från arbetsmarknaden, fått
lägre pension etc. Försäkringskassan konstaterade
samtidigt att antalet föräldraförsäkringsdagar
som fryser inne ökar för varje år, och att det huvudsakligen
beror just på outtagna låsta "pappadagar".
En ytterligare låsning av föräldradagar medför
i praktiken en uppenbar risk för att ännu fler kvinnor
tvingas stanna hemma obetalt. Dessa allvarliga och redan konstaterade
konsekvenser lyser helt med sin frånvaro i er rapport.
Därmed döljer ni att låsningen av föräldradagar
inneburit att samhället infört en
tvångsåtgärd, som inte i första hand drabbar
dem som samhället vill tvinga – papporna –
utan istället slår mot barnen och deras mammor.
Vi vet dessutom att stat och myndigheter har särskilt
svårt att se just pappors våld,
eftersom man vill tänka att pappor alltid är bra för
sina barn. Denna oförmåga att se pappors våld möter
vi regelmässigt när det gäller vårdnad/boende/umgänge.
Av en paraplyorganisation för kvinnoorganisationer hade vi
därmed förväntat oss ett åtminstone grundläggande
konsekvenstänkande utifrån pappors våld mot mammor.
Redan idag vet vi hur svårt det är för småbarnsmammor
att lämna en man som utövar våld. En ytterligare
låsning av dagar, då kvinnor tvingas ta ansvar för
männens vägran att ta ut dagar och stannar hemma obetalt,
riskerar dessutom att göra kvinnan helt ekonomiskt beroende
av den våldsamma mannen, vilket gör situationen än
svårare. Men i er rapport finns våldsperspektivet inte
med över huvud taget.
Även när det gäller kvinnors arbetsmiljö
och arbetsvillkor saknar rapporten verklighetsförankring. Kvinnor
arbetar i yrken med påfrestande arbetsmiljö i större
utsträckning än vad män gör, har sämre
möjlighet till sömn och återhämtning, utför
en större andel av hushållsarbetet och tar större
ansvar för barn och familjeliv – vilket sammantaget leder
till att kvinnors sjukpenningtal är dubbelt så höga
som männens. Att i det läget, innan
andra förhållanden förändrats, föreslå
en begränsning av småbarnsmammors
rätt till deltid kommer i praktiken betyda att pressa ännu
fler småbarnsmammor in i väggen.
Allt detta ska dessutom drabba redan utsatta kvinnor
endast utifrån en stilla förhoppning om att eventuellt
"öka sannolikheten" (ert ordval) för att pappor
ska ta mer ansvar. I väntan på det är ni beredda
att offra de kvinnor och barn som kommer att drabbas av era förslag.
Det kan vi inte acceptera.
I själva verket bygger förslagen i er rapport
på ett fullständigt feltänk. Ni föreslår
att småbarnsmammor ska fråntas rättigheter och
förmåner för att det på sikt skulle kunna
få män att börja ta sitt föräldraansvar.
Men män har redan idag makt och möjligheter att delta
i familjelivet, ta ansvar för sina barn och ta ut hälften
av föräldraledigheten. En feministisk analys kan aldrig
komma till slutsatsen att orsaken till pappors bristande ansvar
skulle vara att mammor hindrar dem, att problemet skulle vara att
kvinnor vid köksbordsförhandlingarna om föräldraledighet
"roffar åt sig" föräldradagarna, och att
lösningen därför skulle vara att kvinnorna måste
"backa" och "låta" männen delta,
vilket är det synsätt som speglas även i hur ni valt
att marknadsföra er kampanj – med haschtaggen #pappornastur.
Att pappor inte tar ut mer än cirka 20 procent av föräldradagarna
och inte arbetar deltid i samma utsträckning som mammor gör
beror knappast på att mammor hindrar dem, utan på samhällsstrukturer
och djupt rotade föreställningar om vem som ansvarar för
vad i en heterosexuell parrelation.
Era förslag tycks utgå ifrån en idealföreställning
om medelklassfamiljer med två stabila och engagerade föräldrar,
det vill säga sådana som idag ofta redan delar någorlunda
lika på föräldradagarna. Men en tvingande lagstiftning
måste utgå från kunskap om följderna för
dem som drabbas av den, och sådan kunskap lyser med sin frånvaro
i er rapport.
Kvinnofronten vill inte än en gång tvingas
åse – såsom med pensionsuppgörelsen, obligatorisk
gemensam vårdnad och många andra reformer i modern tid
– att staten lagfäster ännu en reform som utgår
från en falsk föreställning om jämställdhet,
för att sedan i verklighetens krassa praktik låta redan
fattiga och utsatta kvinnor betala priset.
Verklig förändring kräver feministisk
analys av världen.
Stockholm den 30 oktober 2019
Kvinnofronten
P.S.
En feministisk analys borde utgå ifrån kvinnors behov.
Kvinnofronten har exempelvis föreslagit en generaliserad föräldraförsäkring,
vilket vi skriver något lite om i vårt
remissvar om en tredje låst pappamånad.
Lobbyns svar
Vi fick direkt ett svar på vårt mejl, där Sveriges
Kvinnolobby bara upprepade det som står i rapporten, utan
att diskutera vår kritik. Men vi är ändå glada
att vi skrev vårt svar. Någon organisation måste
stå upp även för fattigare kvinnors intressen. Vi
är stolta över att Kvinnofronten gör det.
Läs mer
om vad Kvinnofronten tänkt om låsta "pappadagar"
och hur vi haft diskussioner om en eventuell "generaliserad
föräldraförsäkring":
Remissvar
om tredje låst pappamånad.
Debatt: Vart
tog intersektionaliteten vägen?
Debatt: Det
finns mer feministiska förslag.
|