Feministers svek mot småbarnsmammor

I en rapport om föräldraförsäkringen kräver Sveriges Kvinnolobby lagstadgade försämringar för småbarns-mammor. Kvinnofronten skrev direkt ett svar där vi som medlemsorganisation tar avstånd från hela rapporten. Här kan du läsa svaret.

I höstas (2019) släppte Sveriges Kvinnolobby sin rapport "Föräldraledig? Mer än en köksbordsfråga". Vi var många kvinnofrontare som blev upprörda över rapportens krav.

  Inte nog med att de kräver att samtliga dagar i föräldraförsäkringen ska låsas och att de inte med ett ord i sin rapport nämner hur hårt de hittills låsta dagarna har slagit mot ekonomiskt utsatta kvinnor. De beskriver dessutom den svenska föräldraförsäkringen som alltför "flexibel" – bland annat i och med att dagar kan tas ut tills barnet fyller 12 år. Istället anser de att möjligheten att ta ut dagar ska begränsas, liksom möjligheten att blanda betald och obetald ledighet. Småbarnsmammors rätt att gå ner i arbetstid med 25 procent tills barnet fyllt 8 år föreslår de ska sänkas till max 12,5 procent. De framställer helt enkelt den svenska föräldraförsäkringen som alltför frikostig, och påpekar i förbifarten att Sverige är det enda land i Norden där även de som kommer till Sverige med barn kan få ta ut föräldraledighet.

  Förutom att ge ut en rapport där de i jämställdhetens namn kräver nedskärningar i välfärden för småbarnsmammor, gick lobbyn ut med en kampanj för sina krav på sociala medier under haschtaggen #pappornastur.

  I ett mejl till medlemsorganisationerna uppmanade de oss att ställa oss bakom kampanjen. Kvinnofronten skrev då ett svarsmejl, för att förklara varför vi absolut inte kan ställa oss bakom deras kampanj, som är ett slag i ansiktet på så många kvinnor.

Kvinnofrontens svar:

Hej.
Som ni vet uppskattar vi i Kvinnofronten ert arbete i kvinnolobbyn trots att vi ibland har olika uppfattningar. Men genom er nya rapport "Föräldraledig? Mer än en köksbordsfråga" gör ni ett så grovt angrepp mot våra medlemmar att vi måste protestera och agera.

  Det är grundläggande uppochnervända världen över att en paraplyorganisation för kvinnoorganisationer går ut och kräver nedskärningar i välfärden för småbarnsmammor – begränsningar i rätten att jobba deltid och sänkta åldersgränser. Bara detta faktum, att ni faktiskt kräver nedskärningar för kvinnor, borde i sig varit nog för att ni skulle ha tänkt efter om era krav verkligen är det bästa sättet att motverka kvinnoförtryck.

  Dessutom saknar rapporten både klassperspektiv, våldsperspektiv, långsiktighet och feministisk analys.

  Redan utredningen om en tredje pappamånad visade på de problem som uppstått genom låsning av föräldradagar hittills, framför allt att kvinnor i ekonomiskt mer utsatta familjer drabbats av att föräldradagarna fryst inne när papporna vägrat ta ut de låsta dagarna. Mammorna har då valt att stanna hemma obetalt hellre än att lämna barnet på förskola i förtid, vilket fått till följd att de blivit ekonomiskt helt beroende av sina män, kommit än längre från arbetsmarknaden, fått lägre pension etc. Försäkringskassan konstaterade samtidigt att antalet föräldraförsäkringsdagar som fryser inne ökar för varje år, och att det huvudsakligen beror just på outtagna låsta "pappadagar". En ytterligare låsning av föräldradagar medför i praktiken en uppenbar risk för att ännu fler kvinnor tvingas stanna hemma obetalt. Dessa allvarliga och redan konstaterade konsekvenser lyser helt med sin frånvaro i er rapport.

  Därmed döljer ni att låsningen av föräldradagar inneburit att samhället infört en tvångsåtgärd, som inte i första hand drabbar dem som samhället vill tvinga – papporna – utan istället slår mot barnen och deras mammor.

  Vi vet dessutom att stat och myndigheter har särskilt svårt att se just pappors våld, eftersom man vill tänka att pappor alltid är bra för sina barn. Denna oförmåga att se pappors våld möter vi regelmässigt när det gäller vårdnad/boende/umgänge. Av en paraplyorganisation för kvinnoorganisationer hade vi därmed förväntat oss ett åtminstone grundläggande konsekvenstänkande utifrån pappors våld mot mammor. Redan idag vet vi hur svårt det är för småbarnsmammor att lämna en man som utövar våld. En ytterligare låsning av dagar, då kvinnor tvingas ta ansvar för männens vägran att ta ut dagar och stannar hemma obetalt, riskerar dessutom att göra kvinnan helt ekonomiskt beroende av den våldsamma mannen, vilket gör situationen än svårare. Men i er rapport finns våldsperspektivet inte med över huvud taget.

  Även när det gäller kvinnors arbetsmiljö och arbetsvillkor saknar rapporten verklighetsförankring. Kvinnor arbetar i yrken med påfrestande arbetsmiljö i större utsträckning än vad män gör, har sämre möjlighet till sömn och återhämtning, utför en större andel av hushållsarbetet och tar större ansvar för barn och familjeliv – vilket sammantaget leder till att kvinnors sjukpenningtal är dubbelt så höga som männens. Att i det läget, innan andra förhållanden förändrats, föreslå en begränsning av småbarnsmammors rätt till deltid kommer i praktiken betyda att pressa ännu fler småbarnsmammor in i väggen.

  Allt detta ska dessutom drabba redan utsatta kvinnor endast utifrån en stilla förhoppning om att eventuellt "öka sannolikheten" (ert ordval) för att pappor ska ta mer ansvar. I väntan på det är ni beredda att offra de kvinnor och barn som kommer att drabbas av era förslag. Det kan vi inte acceptera.

  I själva verket bygger förslagen i er rapport på ett fullständigt feltänk. Ni föreslår att småbarnsmammor ska fråntas rättigheter och förmåner för att det på sikt skulle kunna få män att börja ta sitt föräldraansvar. Men män har redan idag makt och möjligheter att delta i familjelivet, ta ansvar för sina barn och ta ut hälften av föräldraledigheten. En feministisk analys kan aldrig komma till slutsatsen att orsaken till pappors bristande ansvar skulle vara att mammor hindrar dem, att problemet skulle vara att kvinnor vid köksbordsförhandlingarna om föräldraledighet "roffar åt sig" föräldradagarna, och att lösningen därför skulle vara att kvinnorna måste "backa" och "låta" männen delta, vilket är det synsätt som speglas även i hur ni valt att marknadsföra er kampanj – med haschtaggen #pappornastur. Att pappor inte tar ut mer än cirka 20 procent av föräldradagarna och inte arbetar deltid i samma utsträckning som mammor gör beror knappast på att mammor hindrar dem, utan på samhällsstrukturer och djupt rotade föreställningar om vem som ansvarar för vad i en heterosexuell parrelation.

  Era förslag tycks utgå ifrån en idealföreställning om medelklassfamiljer med två stabila och engagerade föräldrar, det vill säga sådana som idag ofta redan delar någorlunda lika på föräldradagarna. Men en tvingande lagstiftning måste utgå från kunskap om följderna för dem som drabbas av den, och sådan kunskap lyser med sin frånvaro i er rapport.

  Kvinnofronten vill inte än en gång tvingas åse – såsom med pensionsuppgörelsen, obligatorisk gemensam vårdnad och många andra reformer i modern tid – att staten lagfäster ännu en reform som utgår från en falsk föreställning om jämställdhet, för att sedan i verklighetens krassa praktik låta redan fattiga och utsatta kvinnor betala priset.

  Verklig förändring kräver feministisk analys av världen.

Stockholm den 30 oktober 2019
Kvinnofronten

P.S.
En feministisk analys borde utgå ifrån kvinnors behov. Kvinnofronten har exempelvis föreslagit en generaliserad föräldraförsäkring, vilket vi skriver något lite om i vårt remissvar om en tredje låst pappamånad.

Lobbyns svar

Vi fick direkt ett svar på vårt mejl, där Sveriges Kvinnolobby bara upprepade det som står i rapporten, utan att diskutera vår kritik. Men vi är ändå glada att vi skrev vårt svar. Någon organisation måste stå upp även för fattigare kvinnors intressen. Vi är stolta över att Kvinnofronten gör det.