Nummer 4/2022

"Respektavstånd"
– ett ord som inte borde finnas!

Ord är så viktiga. Ord hjälper oss att förstå världen omkring oss. Välvalda ord kan hjälpa oss att få andra att se på världen som vi uppfattar den. Men om vi okritiskt "köper" maktens ord och språk, så återskapar vi maktens tänkande. Vem ska då stå för motståndet?

Det här vet vi, som är feminister. Att vara feminist är att tvingas inse hur språket är skapat av män, för män, i vår patriarkala värld. Därför har feminister genom historien uppfunnit våra egna ord för att kunna skildra verkligheten ur vårt perspektiv, som kvinnor.

Men tyvärr verkar det som om folkrörelserna idag allt oftare har förlorat den här förståelsen av språket, samtidigt som orden och det allmänna språket i samhället allt mer formas av ett patriarkalt, elitistiskt och individualistiskt tänkande.

Ett sådant nyord som kan få mig att bli riktigt förbannad, eller ibland bara så ledsen, är "respektavstånd". Du som har lyckats slippa höra det ordet kan vara glad. För det är ett vidrigt litet ord. Men det blir allt vanligare.

Pensionärsorganisationerna tävlar just nu i att kräva att "respektavståndet" måste öka. – Svenska folket vill se större respektavstånd, hävdar SPF Seniorerna.
– Respektavståndet måste öka för att bli acceptabelt, skriver PRO.

Ökat avstånd till andra?

Det som ordet "respektavstånd" säger till oss är alltså att alla människor förväntas tycka att "respekt" är något som en bara kan få genom att markera avstånd till andra – andra som därmed måste få mindre respekt än vi. Och inte bara lite mindre, utan "tillräckligt" mycket mindre för att vi ska kunna känna oss respekterade. All diskussion ska handla om hur mycket mer "vi" behöver ha för att vi ska tycka att avståndet till "de andra" är "tillräckligt".

Det som pensionärsorganisationerna nu kräver är med andra ord "respekt" för rika och friska, och "avstånd" till sjuka och fattiga.

Så säger de förstås inte. De säger att "vi" som arbetat hela livet måste få respekt för det, genom mer pengar i plånboken än "de andra", som inte arbetat som vi. Men vilka är det som inte har arbetat? Det som PRO och SPF kräver är ju då att funktionshindrade och de som varit sjuka eller arbetslösa (i ett land där politikerna cyniskt räknar med strukturell arbetslöshet i sin ekonomiska planering), alla dessa de "andra" som haft mer otur i livet måste få "tillräckligt" mycket mindre i pension än "vi".

Så sprids en elitistisk och vidrig människosyn, som det är tragiskt att de som ska föreställa folkrörelse-organisationer kan stå för idag. Det är raka motsatsen till en människosyn om alla människors lika värde, som säger att alla som inte kunnat jobba fullt ut, oavsett om de varit arbetslösa, sjuka, arbetsskadade eller som lever med funktionsnedsättningar, är värda samma respekt som alla andra.

Allas rätt till rimligt liv

Förr krävde en bred folkrörelse det som kallades "folkpension", där tanken var att alla människor har rätt till en pension att leva på, till ett rimligt liv på gamla dar. Det handlade om solidaritet.

Dagens pensionssystem med en "garantipension" som ska ge minimipension till den som "inte tjänat nog" leder folks tänkande fel. För när sedan det nya systemet i själva verket är så extremt dåligt uppbyggt att det i praktiken inte ens handlar om att ge garanti till de fattigaste utan istället att fler och fler tvingas få garantipension till någon del för att överleva, då blir många förstås arga. Och vad händer då?

Jo, då kommer sådana här genuint osolidariska utspel från pensionärsorganisationerna, med krav på ökat avstånd mellan "vi" som arbetat och "de" som får garantipension – utan en tanke på att majoriteten av kvinnor som är pensionärer i Sverige till någon del har garantipension fast många jobbat halvt ihjäl sig! Och från exempelvis Kommunal, som till och med har döpt sin rapport till "Pension för mödan – det ska löna sig att ha arbetat".

För att folkrörelserna glömt att tänka efter.

Satsa på dig själv?

De tycks inte höra att de låter som ren propaganda för ett ännu värre klassamhälle än dagens. De är som ett eko av Svenska Arbetsgivareföreningens gamla "Satsa-på-dig-själv"-kampanj från 1980-talet. "Respektavstånd" är ett hitte-på-ord som fint folk använder för att förklara att de är finare än vi andra och därför ska ha det bättre.

Så hur kan pensionärsorganisationer och fackförbund inte se, att när ordet "respekt" villkoras av en grupp utifrån krav på "avstånd" till "de andra", då skapas en självklar rangordning, vilket står för motsatsen till solidaritet. Ska folkrörelserna inte kräva ett solidariskt samhälle längre?

Vem ska då göra det?

Härska genom söndring

Det är som att de glömt all gammal folkrörelsekunskap, som den att makthavarna alltid försöker härska genom att söndra, alltså ställa utsatta grupper mot varandra.

Ingen nämner kön i debatten, men alla vet vi vilket kön de fattiga har, alltså vilka som ska börja slåss mot varandra istället för mot makten.

För gissa om de som sitter på den verkliga makten blir nöjda om exempelvis Handels medlemmar, som i genomsnitt idag har 300 kronor mer i pension än gränsen för att vara fattigpensionär, skulle lägga all sin kraft på att markera avstånd till dem som är fattigare? Då kan ju alla gubbsen med riktigt rejäla pensioner, som dessutom har så mycket pengar att de kan leva lyxliv, helt ostört sitta och skratta åt de fattigas inbördes käbbel.

Rasismen frodas

I debatter på pensionärsorganisationernas sociala medier blir det så tydligt att pratet om "respektavstånd" inbjuder till splittring, när besökarna gång på gång skriver om "de andra", de som det ska markeras avstånd till. Då är det väldigt ofta mot invandrare. Många tycks tro att invandrare som aldrig arbetat i Sverige minsann får höga bidrag, och har ingen aning om att du inte ens har rätt till garantipensionen om du inte har bott här tillräckligt länge (för full garantipension krävs 40 år i Sverige).

Jag tänker på allt detta "vi-och-dom"-tänkande, som också fått allt fler att börja rösta på Sverigedemokraterna istället för att stötta varandra mot makten. Vilket ansvar har de organisationer som okritiskt använder sådana vidriga ord som "respektavstånd" för den människosyn som de är med och sprider – och den politik det gynnar?

Ordet respekt och ordet avstånd kan aldrig sättas ihop. För respekt handlar inte om avstånd. Respekt handlar inte om att själv få det bra på andras bekostnad. Osolidariska ord som "respektavstånd" är faktiskt "en kränkning av människovärdet", som någon skrev på nätet.

Gerda Christenson

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten