Kim Eldinadotter berättar i artikeln här
nedanför om sina funderingar utifrån Kvinnofrontens plattform
om internationell kvinnosolidaritet, och hon tar exemplet kvinnors
och flickors villkor i Jemen.

Kvinnosolidaritet och lite om kvinnors villkor i
Jemen
Jag vet egentligen inte mycket om Jemen men tänkte ändå
skriva några rader. För visst berör det väl
oss kvinnor här i Sverige hur kvinnor har det på andra
ställen i världen? Jag läser lite vad som står
i Kvinnofrontens plattform och tycker faktiskt att de här raderna
under rubriken "Internationell kvinnosolidaritet"
är väldigt bra:

• Synliggör flykting- och invandrarkvinnors situation

• Mot sexism, rasism, fascism och all makt/underordningsideologi

• Försvara våra demokratiska fri- och rättigheter
Internationell kvinnosolidaritet. Jag
tycker att det låter underbart! Men hur mycket får jag
egentligen lära mig om flickors och kvinnors situation i Jemen?
Tänker på att media sällan rapporterar ur flickors
och kvinnors perspektiv. Tänker på hur skör tillvaron
kan vara när det gäller kvinnors rättigheter. För
visst berör väl alla våra systrars öden oss
feminister i Sverige? Olika världar och olika förtryck
men kanske ändå att våra liv vävs samman av
upplevelsen av att vara just kvinna i en patriarkal värld?
Förtryck kan se olika ut på ytan men den inre smärtan
och känslan av att vara ofri och litet värd kan vi ha gemensam.
"Det finns så många
kvinnoöden att belysa och så många olika sätt
att förtrycka oss tjejer och kvinnor på. Kanske är
det viktigt ändå att vi inte bara slår det ifrån oss som något som händer andra kvinnor, någon annanstans, långt borta? Vi kanske behöver
varandras berättelser för att hitta mening i vårt egna livs berättelse?"
Hur som helst. Jag är, åtminstone än
så länge, övertygad om att det är jätteviktigt
för oss tjejer och kvinns att hålla ihop! När vi
organiserar oss över alla möjliga gränser och olikheter,
när vi ställer gemensamma krav, när vi ser vad som
görs mot oss och vågar berätta och kräva att
förtrycket upphör, när vi kämpar och ser att
vi är många, när vi tillsammans drömmer om
en bättre värld där kvinnor kan få må
bra, ja, kort sagt, när vi solidariserar oss med varandra och
kämpar för kvinnors villkor, då händer det
saker, då gör vi en skillnad, både i våra
egna, individuella liv, och i varandras liv!

Men var ligger egentligen Jemen?

Jemen är lite större än
Sverige och ligger på sydvästra sidan av arabiska halvön.

Jemen var tidigare delat i Syd- och Nordjemen
men förenades till ett rike år 1990. En ny konstitution
skrevs då och den proklamerade att ingen diskriminering fick
äga rum på grunder såsom kön, hudfärg,
härkomst, språk, yrke, social status eller religion.
Tyvärr ändrades denna konstitution på nytt efter
inbördeskriget 1994 och texten om diskriminering försvann.
I Jemen gäller nu lagar enligt Sharia – och förstås
är det grupper av män som stiftat lagarna och därmed
gjort en tolkning av Sharia.
Ett axplock ur denna lagstiftning:
Artikel 40 i 1992 års Personal Status Law no. 20 och 1998
års lag no. 28 stipulerar att:
"Maken har rätt att åtlydas
av sin hustru när det ligger i familjens intresse".

Kvinnan ska:
1) flytta med maken till det äktenskapliga
hemmet om hon inte angett som villkor i äktenskapskontraktet
att hon ska kvarvara i sin familjs hem. I sådant fall ska
hon möjliggöra för maken att bo med henne och ge
honom hans äktenskapliga rättigheter
2) tillåta honom att ha sex med henne
3) foga sig efter hans befallningar utan att sätta sig upp
mot honom. Hon ska utföra alla sina plikter i hemmet.
4) inte lämna hemmet (vi kan också notera att kvinnor
i Jemen inte får köra bil) annat än med makens tillåtelse
eller om hon haft en godtagbar ursäkt i enlighet med Shari'a
[...] utan att bryta mot hedern [...] eller för att sköta
sina finansiella ärenden eller utföra sitt arbete som
överenskommet förutsatt att det inte strider mot Sharia.
En sådan ursäkt som accepteras enligt Sharia är
att kvinnan lämnar hemmet för att sköta om och hjälpa
sina ålderstigna föräldrar om det inte finns någon
annan som ser till dem.

Strafflagen föreskriver dödsstraff för
mord på kvinnor. Strafflindring medges dock för hedersrelaterade
brott och hedersmord. I fall av äktenskapsbrott kan den make
som mördar sin hustru och hennes älskare dömas till
böter eller fängelsestraff på max ett år.
(Källa: www.amnesty.se)
När jag sedan tänker på
att det stod i Dagens Nyheter härom sistens att ungefär
hälften av alla gifta "kvinnor" i Jemen är under
15 år svindlar tanken. Det får mig att undra. Hur liten
kan en flicka vara då för att bli bortgift? Finns en
undre gräns? Det visar sig när jag letar efter den informationen
att det inte finns någon sådan undre gräns. En
flicka kan vara hur ung som helst bara hon "samtycker"
till äktenskapet. I praktiken spelar det förstås
ingen roll om hon vägrar eller fås att "samtycka".
Åtta år var en flicka då hon begärde att
få skilsmässa efter det att hennes far tvingat henne
till giftemål med en 30-årig man. Hon fick det faktiskt
också. Domstolen argumenterade att det går att få
skilsmässa om man inte trivs i äktenskapet. Varken fadern
som tvingat henne eller maken som misshandlat och våldtagit
henne ansågs ha brutit mot någon lag. De hade lagen
på sin sida.

Åttaåriga
Nojoud Ali blev bortgift, tvingades sluta skolan och utsattes för
övergrepp av sin "man". Hon försökte prata
med honom, med sin pappa (som tvingat henne till giftemålet)
och med flera släktingar, som inte ville lyssna på henne.
Men hennes moster berättade att hon kunde gå till domstol
och klaga över sin situation.
Då gick Nojoud till domstolen och krävde
att få skilja sig. Hon krävde också att hennes
pappa och hennes "man" skulle straffas för vad de
gjort mot henne. Hon fick skilsmässa, men männen bedömdes
inte ha begått något brott.
Den jemenitiska kvinnorganisationen WNC
driver att parlamentet ska anta ett lagförslag om "safe
motherhood", där det ingår en 18-årsgräns
för äktenskap. 61 av 301 parlamentsledamöter har
hittills förklarat att de ställer sig bakom förslaget,
men det har alltså inte gått igenom.

Forskaren Husnia Alkadri har gjort
en studie som bland annat visar hur pojkar i Jemen tycker att det
är bra att flickor gifts bort tidigt (tydligen därför
att det skulle säkerställa flickans heder) men samtidigt
tyckte de att pojkar skulle vänta med giftemål tills
de var färdiga med studierna...

Allt detta får mig att undra? Det finns så många
kvinnoöden att belysa och så många olika sätt
att förtrycka oss tjejer och kvinnor på. Kanske är
det viktigt ändå att vi inte bara slår det ifrån
oss som något som händer andra kvinnor, någon annanstans,
långt borta? Vi kanske behöver varandras berättelser
för att hitta mening i vårt egna livs berättelse?
Så är det för mig i alla fall. Det är skönt
att veta att det inte är mig, personligen det är fel på.
Utan att vi alla måste kämpa mot olika slags förtryck
och att ansvaret och skulden egentligen inte ligger på oss,
enskilda tjejer och kvinnor utan på de som förtrycker
oss och på det samhällssystem (patriarkat) som lär
att vi kvinnor har en lägre status än män.
"Förtryck kan se
olika ut på ytan men den inre smärtan och känslan
av att vara ofri och litet värd kan vi ha gemensam."
Jag tänker också på hur viktigt det
är med just separatistisk kamp. Önskar att feminismen
kunde handla om att det som är bra för kvinnor, det som
gynnar gruppen kvinnor, det ska vi kämpa för och det som
är dåligt för kvinnor, missgynnar kvinnor som grupp,
är något som vi ska kämpa emot!

Vi kan inte räkna med gruppen pojkar eller
gruppen män. Det är roligt och bra med alla som stödjer
oss men verklig förändring måste vi tjejer och kvinnor
nog både kräva och slåss för själva.
Om det vittnar de unga jemska pojkarnas attityd till barnäktenskap
om. Vi måste inte alltid fundera över, analysera eller
kivas om varför pojkar och män inte alltid stödjer
feminism och kvinnokamp. Vi kan konstatera att det, tyvärr,
ofta inte är så. Självklart kan vi jobba för
att ändra på det och självklart kan vi önska
och välkomna killar och män att jobba för kvinnors
rättigheter. Många gör redan det, precis som många
tjejer och kvinnor motarbetar feminism. Alla av tusen olika skäl.
Inte ska väl vi ge tappt för det? Nä, vi kan väl
kavla upp ärmarna och jobba för resultat? Ett sätt
är att jobba separatistiskt. Kan vara smart och effektivt.
Måste väl vara det eftersom patriarkatet tycker det är
så jätteläskigt? Det som skrämmer patriarkatet
kan nog vara den bästa barometern för vad som är
rätt slags kamp?

Tänker jag, Kim Eldinadotter, och passar
samtidigt på att tacka alla, alla fantastiska tjejer och kvinnor
världen över, historien lång, för härlig,
envis och långvarig kvinnokamp. Kom igen systrar, kom igen!
Kim Eldinadotter
Källor:
www.amnesty.se
Dagens Nyheter tisdagen den 17 juni 2008:
”Lyft slöjan på kvinnoförtrycket” av
Lisa Bjurwald
Skånskan, Nyheter 2008-04-26
Sydsvenskan.se 2008-04-16/17
Läs mer:
http://www.ungdomsstyrelsen.se/art/1,2072,7073,00.html
http://hedersrelateratvald.blogspot.com/2008/04/om-den-modiga-flickan-i-jemen-och-andra.html |