Pil åt vänster Tillbaka

Affisch med arbetarkvinna som säger: 
We can do it! - Vi kan göra det!

Jag är offret!

När arbetarklassen växte fram i Sverige under 1800-talet var det självklart att framställa sig som offer för förtryck. Det faktum att man var utsatt var ju grunden till att man protesterade mot förtrycket.

     Men mot slutet av 1900-talet försvann mycket av den medvetenheten genom högerns "Satsa på dig själv"-kampanjer. De påstod att det att vara offer inte handlade om förtryck och motståndskamp, utan att det var ett uttryck för att du var misslyckad som individ. Så tog förtryckarna över de förtrycktas ord, gjorde om dem, och tystade på så sätt en del av dem som skulle kunnat hota makten.

     Idag kan ungar på skolgården ropa "jävla offer" till varandra som skällsord. Och i ett samhälle där svaghet föraktas, vill ingen se sig själv med de egenskaper myterna lärt oss att vi ska förknippa med offret: svag, hjälplös, sårbar, liten, kuvad och maktlös.

     Men egentligen är det tvärtom. Varför skulle någon vara stark och kämpande om den inte hade något att kämpa emot eller för? Den som seglat in i livet på en räkmacka behöver inte kämpa och vara stark. Den kan fortsätta vara en segpropp som vill utnyttja andra för att själv få allt serverat.

     Vi andra däremot – offren – vi är både starka och svaga, utsatta och driftiga. Vi kämpar vidare!
Osynlig ruta


Pil till sidans topp

© Kvinnofronten, 2003

Läs mer om myterna om offret i boken "Tystnaden är bruten"
av Agneta Lundström, Gunilla Nordenfors, Gerda Christenson & Maggi Wikström
och i Kvinnofrontens kommande handbok "Feministiskt självförsvar".