Tillbaka till ARTIKLAR

Könsköparna

– en mycket obehaglig bok

Boken Könsköparna
är mycket obehaglig bok. Den kom redan 1996 och har sedan dess tyvärr ofta refererats till i olika sammanhang. Det gör den viktig att kommentera.

     Könsköparna inleds med en presentation av Prostitutionsgruppen i Göteborg; hur de arbetat och vad som lett fram till det "mansprojekt" boken skildrar. Här ingår en lång redovisning av otaliga organisationer och myndigheter som genom åren sägs ha efterfrågat Prostitutionsgruppens erfarenheter, vilket ger ett seriöst första intryck. Boken är dessutom skriven på ett resonerande sätt, som är tilltalande. Läsaren invaggas i föreställningen att undersökningsresultaten och förslagen till åtgärder är välgrundade och noga avvägda.

     Vid något tillfälle talas i boken också om maktförhållanden mellan könen. Men när det kommer till själva undersökningen och deras slutsatser, är all eventuell maktanalys som bortblåst. Kvinnor och män far båda illa i prostitutionen, skriver författarna. Eftersom man bara fokuserar på männen osynliggörs prostitutionens konsekvenser för kvinnor och barn, och förtrycket bagatelliseras. Det är förrädiskt och lurar säkert några. Men för den som vet vad könsköparna gör mot de kvinnor och barn de utnyttjar och våldför sig på blir författarnas beskrivningar av männen mycket provocerande.
"Vi fann vanliga, och vänliga, män – med ovanliga erfarenheter", skriver de bland annat.

Som man ropar i skogen...
Författarna har "djupintervjuat" (per telefon eller i möten) 40 könsköpande män. De har frågat om social situation, barndom och uppväxt med mera. Men de har inte haft någon analys av prostitution som ett av många uttryck för mäns sexuella våld mot kvinnor, och därför har de inte kopplat ihop könshandeln med övrigt sexuellt våld. De har dessutom bara accepterat vad männen sagt. "Ingen av våra intervjuade män verkade ha uttalade behov av makt, våld eller förnedring som skäl för sina sexköp." Författarna går till och med så långt att de påstår att männen antagligen är könsköpare på grund av "vanmakt". Detta skriver de trots att de kvinnor i prostitutionen de intervjuat inför sin undersökning bland annat hade berättat att "perversiteterna" ökat. Om man trodde på kvinnorna, borde väl slutsatsen då vara antingen att de intervjuade männen inte var typiska för prostitutionsköpare eller att de ljög – alternativt undanhöll sanningen.

     Som man ropar i skogen får man svar. Det är inte vetenskapligt att okritiskt acceptera vad de man intervjuar påstår. I forskningen kring kvinnomisshandel har vi sett hur de forskare som frågat: "Varför slår du?" fått förklaringar som handlat om kvinnorna – hur de sett ut eller uppfört sig. Feministiska forskare har visat hur man fått helt andra svar när man ställt frågan annorlunda: "Vad får du ut av att slå?".

     Männen i undersökningen beskrivs i uttryck som tycks hämtade ur en sämre klassens deckare: Samlaren, Den gamle, Den bittre, Smiskaren, Den besatte etcetera. Istället för att söka förståelse i likheter och mönster, har man sedan sökt konstruerade olikheter i en konstlad kategorisering:
1. Allkonsumenterna,
2. Relationsundvikarna,
3. Kompletteringsköparna,
4. Relationssökarna och
5. De refuserade.

     När inga mönster sökts, har man självklart inte heller kunnat åstadkomma någon samlande analys – allra minst sett ur samhällsperspektiv. Allt blir bara splittrat och individualiserat.

Förslag till åtgärder
Ofta påpekas i boken (helt felaktigt) att stora samhälleliga resurser satsats på stöd till kvinnor att ta sig ur prostitution ("även om mycket mer kan göras"), medan ingenting satsats på männen.

     Författarna däremot vill satsa på männen – i otaliga individualpsykologiska behandlingsvarianter; telefonrådgivning, "manlighetsträning" (!?), gruppterapi, individualpsykologi, "social träning", par- och familjerådgivning, sexrådgivning med familjeterapi och så vidare i oändliga variationer. På ett samhällsplan förespråkar de kriminalisering av prostitution* – eventuellt även av kvinnorna – men nöjer sig i övrigt med att i allmänna ordalag föreslå att samhället ska satsa på "information" och på att "skapa ett opinionstryck".

En otäck bok
Jag tycker att denna bok är väldigt otäck, för att den både bekräftar gamla myter – som att män utövar sexuellt våld på grund av vanmakt – och samtidigt sprider nya myter om varför män utnyttjar kvinnor i prostitution – allt genom ett välment intryck och ett sken av sanning och vetenskaplighet. Till en seriös analys tillför den absolut ingenting.

     För den som vill förstå mer om prostitution är det bättre att läsa boken "Catrine och rättvisan" av Hanna Olsson eller broschyren "Från våldtäkt och misshandel till prostitution – Att synliggöra sambanden" av Amy Elman (utgiven av ROKS).

Gerda Christenson

* Boken skrevs innan Sverige kriminaliserat könsköp, innan ens ett lagförslag lagts.

Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Kvinnotryck nr 3/1998.

© Gerda Christenson 1998.
Citera gärna denna text, men glöm inte att ange källan.