I nästan varje nummer av Stockholmspolisens fackliga tidning
Föreningsnytt fanns under 1986 annonser
för porrtidningen Svenska Hustler. Samtidigt publicerade Svenska
Hustler helsides gratisannonser om polisens "hårda vardag".
Det finns mycket att säga om
ett sådant samarbete. Det leder knappast till att kvinnor
får förtroende för de som ska hjälpa och skydda
dem mot mäns sexualiserade våld, när just de tänkta
hjälparna samarbetar med den som sprider ideologin att mäns
sexualiserade våld är helt okey. Men det finns en aspekt
till som är särskilt allvarlig när det gäller
just polisen: en stor del av porrindustrin är ju en direkt
kriminell verksamhet inom flera områden.
Maffiametoder från USA
Den skandinaviska förlagschefen för Hustler förklarade
frankt för TCO-tidningen att detta var metoder han lärt
sig av amerikanska porrindustrin. Att på det här sättet
ge pengar till polisens fack är ett bra, förebyggande
arbete för männen bakom porrindustrin.
Svenska Hustler ingår i den
norske porrprofitören Leif Hagens tidningskoncern. Hagen hade
nyss flyttat till Sverige sedan han fått näringsförbud
i Norge. Som de flesta andra porrprofitörer ägnade sig
Hagen åt flera sorters brottslighet och var tidigare straffad
i Norge, även för vapeninnehav.
Den norska polisen hade vid den här
tiden arbetat med ett nytt åtal mot Hagen, vilket lett till
att han blivit dömd för brott både mot näringsförbudet
och pornografilagstiftningen. Den norska polisen gjorde alltså
tvärtemot deras svenska kollegor, som istället ägnade
sig åt att gynna Hagens verksamhet.
Kamraterna
Dåvarande ordföranden för Polisförbundets avdelning
i Stockholm, föreningen Kamraterna,
var också ansvarig utgivare för Föreningsnytt. När
TCO-tidningens frågade honom om det var lämpligt att
polisen hade ett avtal en dömd brottsling som drev denna sorts
verksamhet, svarade Kaj Jonsson att polisfacket behövde pengarna.
Dåvarande ordföranden i
hela Polisförbundet, Gunno Gunnmo, var inte så glad åt
stockholmspolisens beslut. Svenska Hustler gör här
ett kvalificerat försök att legitimera sin verksamhet
i Sverige, sa han till TCO-tidningen.
Det är väl heller inte så
troligt att kvinnliga poliser tyckte det var så positivt att
se porreklamen i sin facktidning.
Och de poliser som arbetade med "sedlighetsbrott",
d.v.s. de som dagligen möter de kvinnor och barn som utsätts
genom porrindustrin, var uttalat negativa till "Kamraternas"
agerande. Kriminalinspektör Åke Rösth sa till TCO-tidningen
att våldet i pornografin hela tiden trappats upp och att Leif
Hagens videokassetter mer än någonsin då handlade
om att skära upp, knivhugga och stycka kvinnor.
Men polisfacket valde att ha annonsavtalet
kvar.
Bit ej den hand som föder dig
Porrindustrin är förstås beroende av polisen, eftersom
det är polisen som ska kontrollera dem. Att de vill göra
beroendet ömsesidigt är lätt att förstå.
Men att polisen går med på det är svårare
att begripa.
Det är polisen som ska kontrollera
att lagarna efterföljs. Den oundvikliga frågan blir:
Om polisen är beroende av porrindustrins pengar, kan det då
undgå att påverka deras ambition att ta itu med de olagligheter
porrindustrin ägnar sig åt?
Biter man den hand som föder
en?
Tyvärr var TCO-tidningen ganska ensam om att skriva om detta.
Både Kvinnofronten och Folkaktionen mot Pornografi försökte
få fler av de större dagstidningarna att skriva, men
de ville inte.
Polisens vän
Det annonsavtal stockholmspolisens fack hade med Hagen gällde
annonser för Hagens tidningar i stockholmspolisens facktidning.
Samtidigt publicerade Hagen gratisannonser om polisens "hårda
vardag" i sina tidningar. Förlagschefen Lau Larsen uttalade
att det gjorde de bara för att de ville "stödja poliskåren".
Annonserna framställdes av en firma kallad "Mördande
reklam". Mannen bakom den reklamfirman var samtidigt chefredaktör
och ansvarig utgivare för en annan av Hagens porrtidningar.
Temat "Poliser är också
människor" gick igen i rubrikerna till gratisannonserna.
En annons visar en polis med draget vapen i skjutställning
vid sin bil. På en liten bild infälld i den stora finns
samme polis, vardagsklädd i ett kök, med armarna om två
små pojkar. Texten löd:
"Du kallar honom svin, nazistjävel
och mässingsbög. Tror att han är
ett djur som älskar att skjuta
människor och slå dem med batongen.
Det är fel.
Han är också människa. Med
känslor, bra och dåliga sidor.
Ibland gör han fel, precis som du.
Men hans vilja är att skydda,
hjälpa och ställa till rätta,
så gott det går.
Hata honom inte!
Han står på din sida!"
Porrindustrin som polisens vän. Medias tystnad.
Var lämnade det alla oss andra?
© Kvinnofronten 2001.
Artiklarna i TCO-tidningen publicerades
i nr 21 och 23, 1986.
|