«  Tillbaka

Den franska revolutionens ord är berömda: Liberté, égalité, fraternité – Frihet, jämlikhet, broderskap. Med de orden störtades kungen, och Frankrike blev republik. Och det var verkligen just broderskap som gällde i den nya republiken.

  Men symbolen för den var ingen man, utan en kvinna i röd mössa: Marianne. (Den röda mössan kallades frygisk mössa eller frihetsmössa och var utmärkande för revolutionärerna.) I Frankrike finns Marianne än idag på frimärken, mynt och marmorbyster.

  Enligt en del berättelser var hon den kvinna som ledde stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789, en händelse som ofta ses som startskottet för revolutionen. Enligt andra var hon den kvinna som ledde "kvinnotåget" till slottet Versailles i början av oktober 1791.

Kvinnotåget

Brödpriserna i Paris hade mångdubblats på kort tid och det var svårt att alls få tag i något bröd. Det uppstod kravaller när hungrande kvinnor letade igenom Paris salutorg efter bröd åt sina barn. Kvinnorna kallade männen "fega" för att männen inte gjorde något åt brödbristen. Tillsammans tågade istället tusentals arbetarkvinnor (fiskartorgsgummor, tvätterskor och syflickor) och även en del borgardamer till Versailles, där kungafamiljen fanns, i gemensamma krav på bröd.

  Väl framme invaderade kvinnorna slottet, grep kungafamiljen och förde dem som "folkets fångar" tillbaka till Paris.

  De höga herrarna var chockerade – så skulle väl inte kvinnor bete sig? Det sägs att när en biskop i nationalförsamlingen krävde ordning, ropade kvinnorna till svar "Vi ger fan i din ordning!" och hotade att spela boule med närmaste abbés huvud.*

Men när den nya staten bildades svek männen kvinnorna. Från att ha varit jämlikar på barrikaderna skulle den nya "medborgaren" vara man. Kvinnor skulle tillbaka till hemmen, utan politiskt inflytande. Kvinnornas tidskrifter förbjöds, sedan förbjöds även kvinnoklubbarna, kvinnor kunde arresteras om de befann sig mer än fem kvinnor samtidigt på offentlig plats, och flera av dem som framstod som ledande bland kvinnorna halshöggs.

  Så det faktum att Marianne har blivit symbolen för den patriarkala, borgerliga, franska revolutionen, känns minst sagt dubbelt för feminister än idag.

Den patriarkala historieskrivningen har dessutom förvrängt historien om de radikala och driftiga kvinnorna, som var så viktiga i början av den franska revolutionen.

  Marianne skildras ofta som en vacker ung kvinna med blottat bröst. Mest känd är kanske målningen La Liberté guidant le peuple av Eugène Delacroix.

  Utan att bry sig om hur totalt motsägelsefullt det blir, kan patriarkatet sedan i andra sammanhang beskriva kvinnorna under franska revolutionen som särskilt grova, bestialiska och "manhaftiga". Den verkliga historien om kvinnorna får vi försöka leta reda på själva.

* Kvinnorna och världshistorien av Rosalind Miles, 1988.