« Tillbaka

Charlotta Taubes nio år äldre syster Hedvig Ulrika var omtalat vacker. Hon var också omtalat klok, vänlig, rolig och full av charm. Men när Hedvig var 16 år var den åldrande kungen, Fredrik I, på besök hos familjen och fick syn på henne. Han ville genast ha henne.

  Hedvig ville absolut inte bli älskarinna till den obehaglige gamle kungen. Flickornas mamma, Kristina Maria, stod på Hedvigs sida. Pappan, Edvard, var mer intresserad. Familjen hade en svår situation ekonomiskt, bland annat för att pappan spelade bort pengarna. Och barnen var många.

  Kristina Maria ville flytta iväg till landet med Hedvig, så att kungen skulle glömma henne. Men flera adelsmän som ville stå väl hos kungen gjorde allt de kunde för att övertala Hedvig och hennes föräldrar. Efter något år fick kungen till slut som han ville. Hedvig sa bittert att hennes öde var hårdare än hon någonsin kunde uttrycka.

  Förutom att familjen fick pengar och gåvor utsågs pappa Edvard till greve. Hedvig blev hovdam hos drottningen, så att kungen hade henne nära till hands. Men när Hedvig blev gravid flyttades hon till ett eget hus. Det första barnet var en flicka, som lämnades bort och snart dog. Därefter födde Hedvig två söner som bodde hos henne.

Många svenska kungar har haft älskarinnor (eller älskare).
Men Hedvig Taube är en av få officiellt erkända kungliga älskarinnor i Sverige. Det vill säga att det fungerade så som vid det franska hovet – med en allmänt känd älskarinna vars barn kungen erkände sig som far till.

  Hedvig accepterade aldrig sin påtvingade roll. Långt senare blev det snack bland adeln om det pinsamma i att kungen hade en officiell älskarinna, och drottningen tillät inte längre Hedvig att visa sig vid hovet. Hedvig fick dessutom besök av två präster som uppmanade henne att bättra sig och sluta med det syndiga livet. Då grät Hedvig och sa att det hade varit bättre om de hade gjort nåt åt det tolv år tidigare.

  1743 ordnade kung Fredrik I så att Hedvig utsågs till riksgrevinna av Hesselstein, och sönerna han hade med Hedvig blev grevar. Året därpå födde Hedvig sitt fjärde barn, dottern Hedvig Amalia. Nio dagar efter dotterns födelse dog Hedvig, innan hon fyllt 30 år, av följder från förlossningen.

Charlotta Taube var bara sju år när kungens krav på systern Hedvig först framfördes, och hon var åtta år när Hedvig flyttade till hovet. Men även om allt hölls hemligt för Charlotta då, måste hon senare ha varit medveten om vad systern hade tvingats till. Särskilt som deras mamma aldrig kunde acceptera det. Dessutom besökte Charlotta periodvis Hedvig, när Hedvig fick eget boende utanför hovet. Så det är inte svårt att föreställa sig att Hedvigs öde fick Charlotta att tänka på folks – och särskilt flickors och kvinnors – villkor i livet.

  Även adelskvinnor kunde alltså i praktiken vara livegna.