«  Tillbaka

Inom arbetarklassen har kvinnor alltid kämpat med både yrkesarbete och att sköta hem och barn. Men i takt med att allt fler kvinnor även från andra samhällsklasser började lönearbeta, började också allt fler kvinnor tröttna på att det var så svårt att få vardagen att gå ihop.

  Omkring 1920 skrev journalisten Célie Brunius i Svenska Dagbladet om möjligheten att skapa hus som hade gemensam personal för hushållsarbete. Det riktade sig förstås till finare damer, som var vana att ha egen personal till hjälp. Tidningen utlyste en arkitekttävling, som fick in flera förslag, men det blev ingenting av.

I början av 1930-talet började det komma information från den ännu ganska nybildade staten Sovjet, om stora förändringar av vardagen, med olika sociala projekt som gynnade kvinnor. Flera radikala kvinnor i Sverige åkte dit på studiebesök för att studera nyheter som gemensamhetskök, offentliga matsalar och daghem för barn. De publicerade artiklar i kvinnotidningar som liberala Tidevarvet och socialdemokratiska Morgonbris.

  Tanken var att skapa en ny sorts hus – kollektivhus – som skulle underlätta även för gifta kvinnor att yrkesarbeta. Det gällde framför allt att kunna minska på det mest tidskrävande hushållsarbetet, som matlagning, disk, tvätt och liknande, men också att ta mer kollektivt ansvar för barn.

1931 bildades YK, Yrkeskvinnors klubb* i Stockholm, på initiativ av Célie Brunius och Alva Myrdal. Året därpå ordnade klubben ett offentligt informationsmöte om kollektivhus, där arkitekten Sven Markelius berättade om ett förslag till kollektivhus som han hoppades att få bygga i Alvik. Mötet redovisades i medierna och väckte stor debatt.

  Möjligheten att kunna bo i ett sådant boende måste ju till en del ha varit en klassfråga, eftersom det knappast kan ha varit billigt att bo där (även om hyran på den tiden tog en betydligt mindre del av lönen än idag). Ändå tycks det vara inom socialdemokratin som sprickan mellan könen var tydligast, där kvinnor ofta var för kollektivhus medan män oftare var motståndare.

  Men för Yrkeskvinnors klubb fanns det ingen tvekan, de bestämde sig för att satsa på att bygga ett eget kollektivhus på Gärdet i Stockholm: YK-huset. Fem kvinnor från YK ansvarade: Célie Brunius, Greta Cembraeus-Thorén, Eva Hökerberg (då gift Nyblom), Lisa Sundh och Märta Zätterström-Jonasson.

Hillevi Svedberg utanför YK-huset.

  Huset ritades av Hillevi Svedberg, som själv flyttade in där, och Albin Stark, och blev klart 1939. Stockholmskällan skriver att det var mycket ovanligt att en kvinna fick ett så stort uppdrag som att rita huset. Detta var bara drygt tio år efter att kvinnor 1921 alls fick bli ordinarie arkitektelever på KTH. Hillevi Svedberg var den sjätte kvinnan som antogs där.

YK-huset blev ett åtta våningar högt höghus med sju lägenheter på varje våningsplan. I gatuplanet fanns en barnstuga. Där fanns centralkök med en gemensam restaurang, och de boende kunde antingen välja att äta där eller få maten till sin lägenhet via en särskild mathiss. Eget kök fanns också i alla lägenheter, och balkong. Där fanns även tvättstuga med personal och gemensamhetslokaler som samlingssal med mera.

Mathissen i det nybyggda YK-husets centralkök.
Ur en film i SF:s Veckorevy 28 augusti 1939.

  Varje lägenhet bestämde själva vilken nivå på servicen de ville ha, så den ingick inte i hyran, utan tillkom beroende på omfång.

  Bland de kändisar som bodde i huset fanns även journalisten Barbro Alving.

  Sedan 1995 är YK-huset en bostadsrättsförening.

YK-huset i nutid. Foto: H.Ellgaard.

Under 1970-talet fick kollektivhusdrömmarna ett nytt uppsving bland feminister. Grupp 8 hade som ett av sina krav att 25 procent av all nybyggnation ska vara kollektivhus. Men av alla Grupp 8:s krav var det om kollektivhus svårast att få stöd för. Kanske för att det handlade om hur samhället organiserar kärnfamiljen? Alltså: den knut där förtryckets trådar löper samman, som den norska feministen Kjersti Ericsson har uttryckt det.

  Nu under 2000-talet har den försämrade arbetsmiljön på allt fler kvinnojobb tillsammans med nedskärningarna i välfärden gjort att många kvinnor återigen är uttröttade varje dag, av att försöka få vardagen att gå ihop med både yrkesarbete, hushållsarbete och barn. Så frågan är om det inte är dags att återuppta drömmen om kollektivhus idag?

* YK, Yrkeskvinnors klubb, bytte 2005 namn till BPW, Business and Professional Women.

Hos Stockholmskällan kan du se en informativ filmsnutt om YK:s kollektivhus på Gärdet från 1939.

Du som vill veta mer om mediedebatten i samband med YK:s informationsmöte 1932 kan läsa Anne-Marie Elmqvists uppsats En debatt om kollektivhus i det tidiga 1930-talet – Den gifta kvinnan möter moderniteten, Linköpings universitet 2006.