«  Kommunpolitikern som skapade "Fru Stenbergs villor"

Anna Stenberg var den första kvinnan som valdes in i stadsfullmäktige i Malmö 1910 när kvinnor blivit valbara.

Anna föddes den 25 juli 1867 i Brönnestad i Skåne. Vem hennes pappa var fick hon aldrig veta, hon stod som "oäkta" i församlingens födelsebok. Mamman, pigan Cecilia Bengtsdotter, lämnade henne tidigt till fosterföräldrar i Röshult, och där växte Anna upp.

  I slutet av 1880-talet flyttade Anna Andersson, som hon då hette, till Malmö och började jobba på Malmö Hospital, som också kallades "Asylen för sinnesslöa". Där träffade hon Lars Olsson Stenberg, som hon gifte sig med. De fick tre döttrar under fyra år, men sen dog mannen och 1896 blev Anna ensam med döttrarna – änka vid 29 års ålder med tre småbarn.

  Anna var då redan engagerad socialdemokrat. Några år efter att maken dött var Anna Stenberg med och byggde upp Malmö kvinnliga diskussionsklubb, som träffades en gång i månaden och diskuterade politiska frågor, barnuppfostran, moral, med mera. Ur den organisationen växte senare Malmös socialdemokratiska kvinnoklubb. Dessutom var Anna engagerad i Malmös Förening för Kvinnans Politiska Rösträtt, som var en lokalavdelning av LKPR, Landsorganisationen för kvinnans politiska rösträtt. Och genom att vara med i Malmö Damsällskap fick Anna Stenberg samtidigt ett kontaktnät bland borgerliga kvinnor.

ÅR 1907 gick Anna in i styrelsen för Malmö arbetarekommun. 1910 valdes hon in som första kvinna i Malmö stadsfullmäktige. Elma Danielsson i tidningen Arbetet skrev då uppskattande om Anna Stenberg: "Hon har litet skinn på näsan och kloka pepparbruna ögon. Skinn på näsan får de flesta kvinnor som livets hårda skola lärt att stå på egna ben. En faktiskt self-made woman, intresserad, arbetsam, rejäl."

  Vid den tiden jobbade Anna Stenberg som smörförsäljerska i Östra saluhallen. Men hennes chef gillade inte alls att ha en anställd i stadsfullmäktige, så han sänkte hennes lön och gav henne sämre arbetsvillkor. Då slutade Anna Stenberg och öppnade istället ett eget salustånd där hon sålde ost i Södra saluhallen.

  Bostadsfrågan var tidigt en viktig del av Anna Stenbergs politiska engagemang. Hon krävde granskning av arbetarebostäderna, som visade sig vara fuktskadade och fulla av ohyra. Det ledde till att staden anställde två bostadsinspektriser för att höja standarden. För att ge folk möjlighet att hålla sig rena drev Anna att det skulle byggas så kallade folkbad. Hon drev dessutom igenom att det skulle uppföras offentliga toaletter, som skulle vara anpassade till kvinnors behov och till skillnad från tidigare offentliga toaletter helst skulle vara avgiftsfria.

  1912 byggdes fyra sådana nya toaletter, vid Fisketorget, på Slussplan, nära Saluhallen på Föreningsgatan och på Möllevången. En "dassadam" jobbade i varje hus. I folkmun kom toaletterna att heta "Fru Stenbergs villor" eller "Stenbergska villorna". Det gjordes också ett skillingtryck om toaletterna.

Bakom sillagummorna vid Fisktorget syns en av "fru Stenbergs villor"
med sitt toppiga tak. Foto: Otto Ohm, 1918.

Anna Stenberg drev också igenom att staden skulle bekosta kurser i matlagning för "husmödrar och fabriksarbeterskor". Där skulle de som deltog få "grundläggande kunskaper i matlagning (inkl. tillagning av vegetariska rätter), bakning, konservering och att föra kassabok över matkostnader". Hon drev även att det skulle inrättas en "fackskola för tjänarinnor" eftersom införande av yrkesutbildning ledde till höjning både av löner och status.

  Förutom allt annat var Anna Stenberg ledamot av en mängd styrelser eller direktioner, som Malmö stads folkbad, skolhemmet Håkanstorp, Malmö Allmänna sjukhus, Östra sjukhuset, Malmö stads fattigvård, Malmö arbetares bibliotek och läsesal, Föreningen för vård av kroniskt sjuka och konvalescenscenter, Malmö stads nykterhetsnämnd med flera.

Anna Stenberg med partikamrater i Folkets park. När hon fick frågan om det
inte var jobbigt att sitta i stadsfullmäktige som enda kvinna bland idel män,
svarade hon att hon blivit van från allt styrelsearbete...

Anna var engagerad som kommunpolitiker fram till 1926. Några av styrelseuppdragen fortsatte hon med även sedan hon gått i pension vid 65 års ålder 1932.

  Anna Stenberg dog den 21 februari 1956, vid 88 års ålder. Hon hade insisterat på att begravningen skulle ske i stillhet, med bara de närmaste, så dödsannonsen publicerades först när hon redan var begravd.

Det är lätt att tänka att Anna Stenberg var något av ett typexempel på den dåtida socialdemokratiska kvinnan, som ägnade hela sitt liv åt att försöka förbättra vardagen för arbetsklassens kvinnor, för att sen helt stilla försvinna, och glömmas bort.

  Så glöm inte bort henne och alla de andra kvinnorna som kämpade!

Anne-Marie Lindgren & Marika Lindgren Åsbrink: Systrar, kamrater! Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer, 2007.