«  Den keltiska krigardrottningen

Ingen vet riktigt när Boudica, eller Boadicea, var född eller vilken bakgrund hon hade, men hon måste varit född någon gång alldeles i början av det första århundradet i vår tideräkning. Flera källor säger att hon var född av kunglig börd, men det är inte säkert.

  Historien om henne börjar när Boudica senare var drottning, gift med Prasutagus, som var kung över det som idag är Norfolk i östra England. Folket där kallades icener.

Bakgrunden var att romarna år 43 hade invaderat icenernas rike, och hela dåvarande Britain. De små rikena fick delvis fortsätta vara självstyrkande, men när någon lokal kung dog gick makten helt tillbaka till Rom. Kung Prasutagus försökte driva att drottning Boudica och deras döttrar skulle ta över styret efter honom, men när han dog år 60 vägrade romarna det. Möjligen kunde en son ha fått ta över, men kvinnor hade ingenting att säga till om bland de patriarkala romarna. Istället piskade de Boudica och våldtog hennes två döttrar.

  Men folket, icenerna, vill ha Boudica till sin drottning. Därför gick Boudica och icenerna samman med trinovantes-folket söder om dem och med några andra folk som också ville göra uppror mot romarnas ockupation. Sammanlagt var de långt mer än 200 000 personer i hären, och Boudica valdes till härförare.

Förutom att namnet Boudica betydde "segerrik" sägs Boudica ha varit en väldigt speciell kvinna. Det har skrivits om henne att hon var högrest, hade långt rött hår, vresig röst och en blick som verkade se rakt igenom folk. I texterna har det sagts att hon såg skrämmande ut. Och nog måste hon ha sett mäktig ut när hon kom, storväxt, iförd sin mantel och med en stel halsring. Det säger bara något om vårt samhälle att de flesta nutida bilder oftast framställer henne som mer vän och "kvinnlig".

  Med sina döttrar på var sida om sig ledde Boudica sin här. Hären angrep och intog i tur och ordning de romerska städerna Camulodunum (dagens Colchester), Verulamium (S:t Albans) och Londonium (London). Vartefter hären drog fram plundrade kelterna de romerska städerna, dödade befolkningen och brände ner städerna.

  Men till slut lurades Boudicas här in i en trång dal där de inte hade en chans mot romarna, vars rustningar och svärd skyddade dem. När kelterna försökte backa och fly blev de angripna från andra hållet också. Vissa uppger att 80 000 kelter dog i striden.

  Boudica dog år 61, men uppgifterna går isär om hur. Enligt några ska hon ha tagit gift efter att kelterna förlorat mot romarna. Andra uppger att hon dog av sina skador efter slaget och att hon fick en ståtlig begravning.

  I början av 1900-talet lyfte den brittiska rösträttsrörelsen Bodicas minne i ett av de broderade standar av förmödrar som ASL, Artists' Suffrage League, framställde. Idag betraktas Boudica som en stor brittisk folkhjälte, som offrade sitt liv för britternas frihet och självständighet.

I London finns en berömd staty av Boudica och hennes döttrar. Dikter och böcker har skrivits om henne, det har gjorts film och tv om hennes liv. Fartyg har fått hennes namn, och det finns dessutom en parfym döpt efter henne, och en sorts humle.