«  Radikal chilensk feminist och rösträttskämpe

Elena Mafalda Zunilda Caffarena Morice föddes i Iquique i Chile den 23 mars 1903. Föräldrarna var italienska immigranter. Elena var nummer tre av syskonen, de var fem systrar och två bröder. När hon var i tonåren flyttade familjen till Santiago.

  Där startade föräldrarna ett textilföretag, så Elena varvade skolan med att hjälpa till att jobba med strumptillverkning.

  Elena ville bli jurist för att kunna hjälpa människor. 19 år gammal gick hon med i studentorganisationen FECh, La Federación de Estudiantes de la Universidad de Chile, och blev en av ledarna när studenterna ockuperade juristutbildningen samma år. Samtidigt började hon engagera sig i Defensa Jurídica Gratuita, som erbjöd gratis juridisk hjälp.

  1926 blev Elena färdig advokat, en av de de första 15 kvinnorna i Chile som var advokater då. Hennes avhandling handlade om hur den chilenska civillagen gjorde det möjligt för män att orättfärdigt berika sig på kvinnors hemarbete. Efter studierna reste hon länge runt i Europa.

  Genom Defensa Jurídica Gratuita hade Elena träffat en annan advokat, Jorge Jiles Pizarro, som hon gifte sig med 1929. Med honom fick hon tre barn, två söner och en dotter. Samtidigt blev Elena Caffarena allt mer engagerad för kvinnors rättigheter.

Kvinnors rösträtt hade börjat diskuteras i Chile redan 1865. Men när Elena Caffarena var en ung mamma på 1930-talet var kvinnor fortfarande lagligen knutna till fäder och män, och hade inga egna rättigheter. Redan under studietiden hade Elena reagerat på hur kvinnor diskriminerades genom lagen, och det ville hon förändra. "Jag blev feminist för att jag är kvinna", sa hon långt senare, "för att jag identifierar mig med mina systrar, kvinnorna. Och framför allt för att jag tror på rättvisa."

  1935 startade Elena Caffarena tillsammans med Olga Poblete, Marta Vergara och flera andra radikala kvinnor organisationen MEMCh, Movimiento Pro-Emancipación de las Mujeres de Chile. De kämpade för kvinnors rättigheter på alla områden; rätt till utbildning och arbete, abort, preventivmedel, skilsmässa, mot mäns våld, inte minst prostitution, för lika lön för lika arbete, kollektivhus, rösträtt och medborgarskap. MEMCh startade också tidningen La Mujer Nueva (Den nya kvinnan). Men inte minst det att de krävde rätt till abort gjorde att de stämplades som "familjeförstörare".

  Den växande fascismen och nazismen i i Europa på 1930-talet oroade också hela världen då. För att bekämpa fascismen startades 1936 Frente Popular (Folkfronten), som var en koalition av politiska partier med stöd av folkrörelser av olika slag. MEMCh hörde till dem som stödde Frente Popular. Men samarbetet var svårt och redan innan valet 1941 hade organisationen upplösts igen.

  Elena Caffarena drev lagstiftningsfrågor, men hon var mycket mer än en reformist. Det viktigaste arbetet i MEMCh var att satsa på folkbildning och aktivism, och för henne var kampen för kvinnors rösträtt ett första steg i att kvinnor skulle ses som medborgare.

Elena Caffarena håller tal 1938.

1944 arrangerade Elena tillsammans med Amanda Labarca och flera andra en kongress för kvinnoorganisationer i Chile. Det ledde till startandet av FECHIF, La Federación Chilena de Instituciones Femeninas, en paraplyorganisation för kvinnoorganisationernas kamp för rösträtt. Tillsammans med Flor Heredia hade Elena Caffarena redan några år tidigare (1941) skrivit ett lagförslag om kvinnors rösträtt, och det lagförslaget drev FECHIF. Men 1946 splittrades organisationen efter att en knapp majoritet i en omröstning röstat för stöd för presidentens utvisningar av kommunister. Röstandet hade skett utan att alla var representerade – MEMCh var exempelvis inte med, och MEMCh drog sig därför ur FECHIF.

Delegater vid FECHIF:s kongress i Valparaíso 1947.

  1949 infördes till slut rösträtt för kvinnor i Chile. Men när presidenten bjöd in till fest för att fira det var Elena Caffarena inte inbjuden, trots att hon varit den mest framträdande i kampen. En annan lag hade stiftats året innan för att hindra kommunister från att rösta – genom att helt enkelt radera dem ur röstlängden. Den innebar också att alla som hade något med kommunister att göra sågs som persona non grata*. Några dagar efter festen ströks Elena Caffarena ur röstlängden för att hon i egenskap av advokat drivit ett mål med fängslade kvinnor och barn, vilket gjorde att hon anklagades för att agitera för revolt.

Men Elena fortsatte förstås sitt arbete för att förändra samhället. Efter statskuppen 1973 och under militärdiktaturen i Chile samlade hon feminister till hemliga lördagsmöten i sitt hem. Dit kom både chilenska och utländska forskare på möten, och både unga och äldra feminister av alla slag. När militären gjorde razzia sägs hon vänligt ha uppmanat dem att läsa böckerna innan de brände dem.

  1979 var Elena Caffarena en av de drivande av organisationen för barns rättigheter, PIDEE, Fundación para la Protección de la Infancia Dañada por los Estados de Emergencia. Året därpå var hon också en av grundarna av organisationen CODEPU, Corporación de Promoción y Defensa de los Derechos del Pueblo. Syftet med den var att ge hjälp till offren för den pågående diktaturen och visa på de brott mot mänskligheten som diktatorn Pinochets regim utförde. Efter diktaturens fall fortsatte organisationen att arbeta för att de ansvariga för brotten under diktaturen ska straffas, och för mänskliga rättigheter över huvud taget.

  80 år gammal var Elena Caffarena en av dem som nystartade MEMCh 1983 i kampen mot diktaturen och för kvinnors rätt.

  Även om hon periodsvis utsattes för förföljelse av myndigheterna, fick hon åtminstone ibland också uppskattning för det hon gjorde. Exempelvis fick Doña Elena Caffarena de Jiles, som hon kallades i finare sammanhang, Manuel Egidio Ballesteros-utmärkelsen från juridiska fakulteten vid Universidad de Chile 1947 för sitt arbete med en mängd viktiga mål genom åren.

  Om Elena som person har sagts att hon var smart, modig och bra på att hålla tal och få folk att vilja förändra världen. Hennes barnbarn har också beskrivit henne som en egentligen både blyg och ganska tystlåten person, som samtidigt gillade att brodera, spela piano och dansa charleston. Det alla är överens om är att hon genom hela sitt liv brann för kvinnors och barns rättigheter.

Det arbetet fortsatte Elena Caffarena under hela sitt långa liv. Hon fortsatte också att skriva – både böcker, artiklar och allehanda texter, inte minst i juridiska tidskrifter – om förtryck, kamp för demokrati och kvinnors rättigheter. I en nutida chilensk juridisk tidskrift står att hennes lagförslag visade på både en stor praktisk skicklighet och en djup kunskap om chilensk rättsvetenskap, och hade stor påverkan på Chiles lagstiftning.

  Elena Caffarena dog den 19 juli 2003, 100 år gammal.

* Persona non grata är en "icke önskvärd person". Uttrycket används främst inom diplomati när en person inte kan accepteras i något sammanhang.

Sommaren 2024 la en chilensk feministgrupp upp en film på sociala medier från landmärket Plaza Baquedano i Santiago, där de i centrum bytt ut den befintliga statyn av en man och fejkat dit en staty av Elena Caffarena. Deras kampanj Chilenas Monumentales vill synliggöra att av drygt 600 monument över viktiga historiska personer föreställer inte ens 5 procent kvinnor.

Elena Caffarena ses som en av de viktigaste feministerna under 1900-talet i Chile och hela Latinamerika. På 119-årsdagen av hennes födelse, 2022, la Google upp en doodle på henne samtidigt som universitetet i Santiago anordnade en hyllningsdag. Det finns ett Elena Caffarena-pris som lämnas till kvinnor som gör stora insatser inom sitt område.

Boken Elena Caffarena. Un siglo, una mujer (Elena Caffarena. Ett sekel, en kvinna) är skriven av hennes barnbarn Pamela Jiles.