«  Stark nigeriansk feministisk organisatör och aktivist

Frances Abigail Olufunmilayo Thomas föddes den 25 oktober 1900 i Abeokuta i nuvarande sydvästra Nigeria. Familjen tillhörde Yoruba-folket, som är en av de tre största grupperna i Nigeria.

  Vi den tiden var det ovanligt att flickor fick högre utbildning i Nigeria, men Frances föräldrar drev att även flickor skulle få läsa. Så Frances fick gå i gymnasiet, som en av de första flickorna på den skolan. 18 år gammal fick hon dessutom vidareutbilda sig i England, där hon även lärde sig sömnad, språk och retorik. Det var då hon började använda en förkortad version av sitt Yoruba-namn: Funmilayo.

  Tillbaka i Abeokuta började Funmilayo jobba som lärare. 1925 gifte hon sig med pastor Israel Oludotun Ransome-Kuti, som hon känt sedan skoltiden. De fick snart en dotter och en son, och drygt tio år senare ytterligare två söner.

  I och med giftemålet slutade Funmilayo arbeta som lärare. Men hon var feminist redan då, så istället ägnade hon sig åt att ordna läs- och skrivkurser för kvinnor. Hon organiserade också upp några av de första förskolegrupperna i landet. Hon sägs dessutom ha varit den första kvinnan i Nigeria som började köra bil och motorcykel.

  1932 var Funmilayo drivande i startadet av ALC, Abeokuta Ladies Club, som var en välgörenhetsorganisation. Men den blev gradvis allt mer politisk och feministisk. Under början av 1940-talet drev Funmilayo tillsammans med Grace Eniola Soyinka igenom att ALC ombildades till AWU, Aboukuta Women's Union. AWU drev kvinnors representation i lokala styrande organ och att de diskriminerande skatterna för kvinnor som jobbade med marknadsförsäljning skulle tas bort.

Marknadsarbetande kvinnor i Aboukuta Women's Union.

  De genomförde protestdemonstrationer och olika aktioner av civil olydnad, exempelvis vägran att betala skatter. De använde den paroll kvinnor över hela världen använt när de inte haft rösträtt: No taxation without representation. Då förbjöd myndigheterna kvinnornas demonstrationer.

  AWU svarade med att de ordnade "picnics" och "festivaler" istället. 1947 ledde Funmilayo en marsch där uppåt 10 000 kvinnor protesterade mot orättvisorna. Till slut fick de en lokal makthavare att avgå, vilket uppmärksammades i media över hela Nigeria. Det slutade med att de diskriminerande skatterna togs bort. Det var vid den här tiden Funmilayo fick smeknamnen Lisabis lejon och Afrikas moder.

1949 var Funmilayo en av grundarna av NWU, Nigerian Women's Union, som förutom övriga krav också drev krav på kvinnors rösträtt. De närmaste åren reste hon runt och hjälpte till att starta lokala NWU-grupper runt hela Nigeria.

Familjen med barnen Dolupo längst bak, Olikoye till höger, Fela längst fram och Beko i Funmilayos famn.

  1953 ombildades NWU till FNWS, Federation of Nigerian Women's Societies. De drev kvinnors rösträtt, flickors rätt till utbildning, bättre hälsovård och kvinnors representation. Den nya organisationen anslöt sig samma år till KDV, Kvinnornas Demokratiska Världsförbund. Funmilayo var även djupt engagerad för fred, och ordförande i den nigerianska delen av WILPF, Women's International League for Peace and Freedom.

Förutom feminism, fred och facklig kamp var Funmilayo engagerad i den nigerianska rörelsen för självständighet från brittiskt styre och mot kolonialism. I det sammanhanget reste hon som enda kvinna med en delegation till Storbritannien. Då passade hon på att föreläsa för olika kvinnoorganisationer om nigerianska kvinnors villkor, och skriva artiklar som ifrågasatte kolonialstyret. Så blev hon känd även internationellt för sitt arbete för kvinnors rättigheter, mot kolonialismen och för fred.

I början av 1950-talet utsågs Funmilayo Ransome-Kuti som första kvinna till en av hövdingarna (oloye) för Yorubafolkets Western House of Chiefs.

  Efter att hennes man dött 1955 reste Funmilayo mer och skapade nära band till kvinnorörelser i Algeriet, Egypten och Ghana. Hon reste också till exempelvis Polen, Schweiz, Tjeckoslovakien, Österrike, Östtyskland, Kina och Sovjet. Förutom allt annat politiskt arbete skrev hon också många artiklar, både i nationell och internationell media.

  Funmilayo Ransome-Kuti såg sig som afrikansk socialist, men eftersom hon rest i Kina och Sovjet nekades hon förnyat pass när hon tänkte resa till en kvinnokonferens i USA. Först när Nigeria blev självständigt 1960 återfick hon ett pass. Då infördes också rösträtt för kvinnor i Nigeria.

  För sina insatser utmärktes Funmilayo på flera sätt. Hon utsågs till hederdoktor vid universitetet i Ibadan 1968 och hon fick både medlemskap i Nigerorden 1965 och Lenins fredspris 1970.

  Funmilayos son Fela blev en känd musiker, som offentligen kritiserade nigerianska militärregeringar. När han bytte till Yoruba-efternamnet Anikulapo-Kuti gjorde hon också det.

  Vid en militär raid mot Felas hem kastade militärerna ut Funmilayo Ransome-Kuti från ett fönster. Hon skadades så svårt att hon dog av skadorna den 13 april 1978, 77 år gammal.

Funmilayos barn och barnbarn har fortsatt hennes politiska kamp. Hennes arkiv har donerats till universitetet i Ibadan. Det har skrivits böcker om henne, och 2023 gjordes en film om henne.