« Den första kvinna som var krigsfotograf direkt vid fronten, och som dog i arbetet

Gerda Taro framför skrivmaskinen, fotograferad av Fred Stein

Gerta Pohorylle föddes den 1 augusti 1910 i Stuttgart i Tyskland, där hon växte upp. 1929 flyttade familjen till Leipzig. Detta var alltså när nazistpartiet började växa i Tyskland, och Gerda var dels judisk, dels engagerad vänsteraktivist och anti-nazist. 1933, samma år som Hitler kom till makten, arresterades hon för spridande av anti-nazistisk propaganda, men släpptes senare.

  Det blev allt mer omöjligt för Gerda att stanna i Tyskland och hon flydde till Paris 1934. Där träffade hon genom en väninna den ungerske fotografen Endre Ernö Friedmann, som kallade sig André. Han lärde henne att fotografera, och de både jobbade ihop och var förälskade.

  Men de var fattiga, det fanns många frilansande fotografer, så de fick inte mycket betalt för sina bilder. Då kom Gerda på att de skulle låtsas att de bara var sekreterare och mörkrumsassistenter åt "den världberömda amerikanske fotografen Robert Capa" – ett namn de hittade på tillsammans.

  De fick genast mer betalt och båda sålde sina bilder under namnet Robert Capa. Men det hela avslöjades efter en tid. André tog sig då namnet Robert Capa, och Gerda började kalla sig Gerda Taro.

  Robert, som var några år yngre än Gerda, ville att de skulle gifta sig, men hon sa nej, hon ville vara självständig.

  När spanska inbördeskriget startade 1936 reste Gerda och Robert till Barcelona, och sen vidare till Córdoba. De både skrev och fotograferade tillsammans – de gjorde hela bildreportage om inbördeskriget.

Efter en tid i Spanien började Gerda fotografera i sitt eget namn för de franska tidningarna Vu och Ce-Soir. Gerda Taro blev snabbt ett känt namn som krigsfotograf, precis som Robert Capa. Hon räknas som den första kvinnan som var krigsfotograf direkt vid fronten, och som även dödats i det arbetet.

  Gerda var djupt engagerad mot kriget, och hon sa att ens fotograferande inte kan skiljas från ens åsikter – de avspeglas i fotografierna. Hennes bilder publicerades vartefter även i LIFE, Regards, Illustrated London News, Volks-Illustrierte och andra stora tidningar och tidskrifter.

  1937 planerade Gerda och Robert en kommande Kinaresa. Robert var i Paris för att ordna med ekonomi och uppdrag. Gerda stannade vid spanska fronten. Dagen innan hon skulle åka tillbaka till Paris fotograferade hon striderna i Brunete. När milisen gjorde reträtt, hoppade hon upp på fotpallen till en flyende bil, men blev påkörd av en skenande tankbil.

  Gerda Taro opererades, och förhoppningen fanns att hon skulle överleva, men hon dog under natten, den 26 juli 1937.

  Den 1 augusti 1937 – det som skulle ha varit Gerda Taros 27-årsdag – gav franska kommunistpartiet henne en begravning som en stor anti-fascistisk hjälte. Tiotusentals människor deltog, inklusive många internationellt kända personer.

Men Gerda Taro blev snart bortglömd igen. Flera av hennes bilder har senare tillskrivits Robert Capa, inte bara från tiden då de båda kallade sig det, utan också från tiden i Spanien. Deras gemensamma vän krigsfotografen David "Chim" Seymour har sagt att inte ens han kunde skilja deras bilder åt, men att flera av de bilder som idag ses som Capas i själva verket är fotograferade av Taro. Capa själv kan inget säga, han dog av en landmina under ett uppdrag i Vietnam 1954.

  Gerda Taro återupptäcktes först under början av 2000-talet, då en väska med negativrullar av både Gerda, Robert och Chim hittats och lämnats till International Center of Photography i USA. En första utställning med Gerda Taros fotografier hölls där 2007.

Gerda Taro bakom en soldat, fotograferad av Robert Capa 1937.

Vill du se några exempel på Gerda Taros bilder, så klicka HÄR!