«  Kristina Nilsdotter Gyllenstierna – befälhavare på 1500-talet

Kristina Nilsdotter Gyllenstierna föddes 1494, rakt in i högsta adeln i Sverige, som dotter till riksrådet Nils Eriksson Gyllenstierna och Sigrid Eskilsdotter Banér.

  När hon var 17 år, 1511, gifte Kristina sig med den ett år äldre Sten Sture den yngre. Ett år senare blev han riksföreståndare, vilket betydde regent. (Formellt ingick Sverige i en union med Danmark och Norge då, men samtidigt var Sverige och Danmark i krig med varandra. Därför erkände inte Sverige den danske kungen.)

  Under de knappt tio år som Kristina och Sten Sture den yngre var gifta fick de sex barn; tre flickor och tre pojkar. Trots allt barnafödande hann Kristina med att delta i regerandet tillsammans med sin man. Hon var populär bland folk, av Stockholms stadsskrivare kallades hon för "vår kära furstinna".

  Men vintern 1520 dog Sten Sture den yngre i kriget mot Danmark.

Kristina blev regent

I hans ställe utsågs Kristina till regent och hon förberedde ett försvar mot den danske kung Kristian II:s armé. Hon skrev brev till olika delar av landet och uppmanade folk att försvara sig. Hon utsåg vilka som skulle leda försvaret av olika platser, men över Stockholms försvar tog hon själv befäl.

  Där såg hon till att skaffa krut och gevär, hon förbättrade fästningarna, placerade ut fartyg runt stan och värvade folk till försvaret. Och så höll hon peppande tal, som tillsammans med hennes mod och styrka fick folk att vilja följa henne.

  I maj 1520 kom danske kungens flotta till Stockholm. Danskarna belägrade staden, och hade strategin att svälta ut stockholmarna. Kristina lyckades hålla motstånd under flera månader, men i september var hon och stockholmarna till slut tvungna att ge upp, mot att Kristian II lovade att ge amnesti åt dem som kämpat mot honom.

Anklagad

Kristian II hade lovat att alla gamla strider skulle vara glömda, men egentligen hade han andra planer. Så fort han hade krönts till kung ordnade han en fest för inbjudna gäster. Men gästerna låstes in, och ärkebiskopen Gustav Trolle, som hade blivit avsatt av riksdagen, steg fram och anklagade bland andra Kristina Gyllenstierna och hennes mamma Sigrid Banér för kätteri (brott mot den sanna tron).

  Författaren Lisbeth Scheutz har skrivit: "Att rikta en sådan anklagelse mot kvinnor kan tyckas märkligt med tanke på att de saknade politiska rättigheter, rimligen också juridiskt ansvar. Kristinas självklara försvar, att hänvisa till att Trolle avsatts genom ett riksdagsbeslut, lämnas helt därhän."

Stockholms blodbad

När Kristina lämnade fram dokumentet med riksdagsbeslutet trodde hon att de alla skulle släppas. Istället startade det som kommit att kallas Stockholms blodbad. Många av festdeltagarna halshöggs under Stockholms blodbad, inklusive Kristina Gyllenstiernas två bröder. Hennes man och hennes döde son (som hade dött under belägringen) grävdes upp ur sina gravar och brändes på bål – "kättare" hade inte rätt till begravning.

  När Kristina Gyllenstierna själv ställdes inför Kristian II frågade han henne om hon ville brännas, dränkas eller bli levande begravd. Kristina svimmade.

  Till slut blev Kristina Gyllenstierna trots allt inte mördad. Tillsammans med sin mamma och många andra adelskvinnor hamnade hon i fängelse i Danmark istället.

Tillbaka till Sverige

Men Kristian II satt inte säker.
1523 utropades Gustav Vasa till kung i Sverige, samtidigt som danskarna störtade Kristian II. 1524 släpptes Kristina fri och fick återvända till Sverige.

  Några år senare gifte Kristina Gyllenstierna om sig med Gustav Vasas kusin, Johan Turesson Tre Rosor. Samtidigt drog hon sig tillbaka från politiken för gott. Hon fick också en son med sin nye man.

  Kristina Gyllenstierna dog den 5 januari 1559 på Hörneholms slott i Södermanland. Hon var då 65 år.