«
En av de allra första och största
inom animerad film och
uppfinnare av den första multiplanskameran
Charlotte
Reiniger föddes
den 2 juni 1899 i Berlin i dåvarande kejsardömet
Tyskland. Redan som 6-åring började hon skära
ut siluetter i svart papper, för hon hade blivit
så gripen av att få se siluett- och skuggspelsteater.
Hon byggde en egen dockteater och visade sina pjäser
för familj och vänner.
Som tonåring blev hon fascinerad av det
då nya mediet film. Hon har berättat om hur
hon gick på ett föredrag av avantgardefilmaren
Paul Wegener.
– Han pratade om den tekniska
delen och specialeffekter, vilket jag fann fascinerande.
Jag var 15 år. Jag sa till mig själv: det
här är en man som jag måste få
träffa.
När hon var sjutton år fick
Lotte Reiniger möjlighet att studera på regissören
Max Reinhardts teaterskola,
där Paul Wegener var lärare. Genom Wegener
fick Lotte Reiniger kontakt med andra experimentella
filmskapare som hon sen kom att samarbeta med, bland
annat Carl Koch, som Lotte
gifte sig med 1921.
Med hjälp av Carl Koch och Berthold
Bartosch började Lotte göra film av
sina siluetter. Den första kortfilmen hon gjorde
hette Das Ornament des verliebten
Herzens och den gjorde hon 1919. Den anses som
filmhistoriens första siluettanimation. Filmen
med Lottes egna stil blev direkt mycket uppskattad av
publiken. Under de närmaste åren efter det
gjorde Lotte Reineger och hennes medarbetare sex kortfilmer
till. Det här var under Weimarrepubliken, som var
en tid av ständigt experimenterande inom alla konstformer.
Den
tyske bankiren Louis Hagen
blev imponerad av Lotte Reinigers filmer och erbjöd
sig att stå för kostnaderna om hon ville
göra en långfilm. Hon fick själv bestämma
vilka hon ville ha med i sitt filmteam. 1923 lät
Hagen bygga en filmstudio åt dem på sin
egen tomt. Där skapade Lotte Reiniger och hennes
team en egen uppfinning: ett specialbyggt kamerabord
med glasplattor i flera nivåer, där siluetterna
belystes underifrån och där de kunde experimentera
med olika effekter.
Lotte Reiniger klippte själv alla sina siluetter
i svart kartong. Men delar av dem gjorde hon i tunn
blyplåt som fästes ihop med fin metalltråd,
för att siluetterna skulle vara tillräckligt
stabila i lederna. För att kunna framställa
siluetterna både i närbild och på avstånd
måste de göras i olika storlekar.
Arbetet pågick under tre år,
och då hade de satt ihop mer än 250 000 tagna
stillbilder. 1926 var det premiär på den
första animerade långfilmen som finns bevarad:
Lotte Reinigers Die Abenteuer
des Prinzen Achmed (Prins
Achmeds äventyr).
Delar av filmen gjordes i färg genom att de målade direkt på den färdiga
filmen med transparanta färger som ibland blandades ut med såpa.
Många tror att Walt
Disney var först med sin Snövit
och de sju dvärgarna, men den hade inte
premiär förrän elva år senare,
1937.
Disney använde sig då av den
så kallade multiplansteknik
som Lotte Reiniger tillsammans med sina medarbetare
hade arbetat fram genom sitt kamerabord, med bakgrunder
i olika lager för att skapa djupverkan. 1936 begärde
Disney patent på en variant av uppfinningen hos
United States Patent and Trademark Office och
han fick patentet 1940. Tack vare "sin" uppfinning
kom han in i The Inventor's Hall
of Fame i USA. Lotte Reiniger såg sig som
konstnär och hade inte tagit patent på sin
uppfinning.
När Hitler kom till makten
1933 var det slut på satsningar på experimentell
film i Tyskland. Lotte Reiniger har senare uttryckt
det att: "I Hitlertyskland
fanns det inte plats för någon konstnärlig
trickfilm. Huvudpersonerna utvandrade, gick i exil eller
höll sig gömda, som Bartosch".
Även Lotte Reiniger och Carl Koch reste ifrån
Tyskland, de bosatte sig i England. Men när kriget
bröt ut 1939 var paret och filmade i Italien. Som
tyska medborgare var det svårt för dem vart
de än ville resa, och efter några år
i Italien återvände de trots allt till Berlin,
även för att Lottes mamma var sjuk. Det var
ett svårt beslut, eftersom de var illa sedda av
nazistregimen på grund av sina åsikter och
vänner, och de fick inte arbetstillstånd.
Lotte Reiniger ville inte heller jobba med film, eftersom
all film skulle godkännas av nazistregimen. Men
hon fick till slut jobb på institutet för
film i vetenskap och utbildning. Under resten av kriget
hankade de sig fram på svältgränsen.
Men de överlevde.
Ur filmen Carmen (efter operan).
När kriget tog slut
kunde de med hjälp av kontakter återvända
till England, sjuka av undernäring. De började
så sakteliga arbeta med film igen och var aktiva
med film under hela 1950-talet. 1962 blev de engelska
medborgare. Men Koch dog året därpå.
De två hade varit så nära och inspirerat
varandra både privat och yrkesmässigt under
så många år att Lotte tyckte att mycket
av lusten att göra film försvann med honom.
Hon gjorde inga fler filmer på nästan tio
år.
Men till slut återvände Lotte Reiniger ändå
till sina filmer; hon gjorde kortfilmer för tv,
skrev en bok om siluetter – dockor, teater och
film – och föreläste om sitt arbete.
Under 1970-talet gjorde hon flera resor till USA och
Kanada där hon höll workshops i det hon själv
kallade konstfilm.
Bortsett från åren då Lotte
Reiniger gjorde sin första långfilm hade
Lotte och hennes man alltid ont om pengar, och svårt
att få både tid och pengar till att göra
film. Förutom sina egna omkring femtio filmer gjorde
Lotte därför under hela livet även delar
till andras filmer, med animeringar eller skuggdockteater.
Hon samarbetade då med framstående regissörer
som tyska Fritz Lang och
franska Jean Renoir. Hon
designade kostymer till teatrar och gjorde illustrationer
till böcker och tidningar. Ibland gjorde hon även
reklamfilm
i form av siluettanimation.
1981 flyttade Lotte Reiniger tillbaka till
Tyskland igen, denna gång slog hon sig ner hos
vänner i Dettenhausen utanför staden Tübingen
i sydvästra Tyskland. Men hon hann inte bo där
länge – hon dog den 19 juni samma år,
82 år gammal.
Lotte
Reiniger var en verklig pionjär inom animerad
film. Såväl hennes konstnärliga som
tekniska utveckling av mediet har haft mycket stor betydelse
för andra filmare. Mot den bakgrunden är det
lite konstigt att hon inte är mer känd idag.
Delvis beror det naturligtvis på att hon var kvinna
i en mansvärld, men troligen också på
grund av hennes val av filmer. Hon gjorde så gott
som alltid filmer av sagor, sägner och legender.
Men hennes filmer är ändå mest gjorda
för en vuxen publik.
Se fler siluetter HÄR!
Tübingens
Stadsmuseum har en permanent utställning om Lotte
Reiniger, med exempel på figurer och annat material
från hennes arbete genom åren. Många
av hennes kortfilmer finns där på dvd. Även
Münchens Filmmuseum har en stor samling av hennes
filmer.
Läs
mer:
Peter Wide: En skugga blott...
Lotte Reiniger och den tidiga animationsfilmen,
Språk- och litteraturcentrum/Filmvetenskap, Lunds
universitet 2009.
Christiane Schönfield: Lotte
Reiniger and the Art of Animation
Lotte Reiniger och den tidiga animationsfilmen,
Språk- och litteraturcentrum/Filmvetenskap, Lunds
universitet 2009.
Whitney Grace: Lotte Reiniger
– Pioneer of Film Animation, McFarland
& Company, 2017.
Tysk hemsida om Lotte Reininger: www.lottereiniger.de
Snart kommer en siluettfilm
om Lotte Reiniger.
Se Lotte Reinigers filmer
på Youtube.
|