«  Radikal feministisk fackföreningsaktivist i byxor

Luisa Capetillo föddes den 28 oktober 1879 i Arecibo i Puerto Rico. Mamma Margarita var av fransk släkt, och pappa Luis var av spansk. Bägge var politiskt engagerade och radikala, men de var inte gifta, och Luisa var enda barnet.

  Pappan lämnade dem någon gång under Luisas uppväxt. Senare skrev hon hyllande om sin mamma, att det var hon som format Luisas syn på världen genom att uppfostra henne fritt, aldrig försöka kontrollera henne, eller pådyvla henne traditionellt tänkande.

  I tonåren blev Luisa älskarinna till en aristokratisk man. Hon fick dottern Manuela när hon var 18 år, och två år senare sonen Gregorio. Hon och barnen bodde hela tiden hos Luisas mamma, och förhållandet med mannen tog slut efter att sonen fötts.

Barnen Manuela och Gregorio cirka 1905.

På den tiden var det i Puerto Rico vanligt att arbetarna på tobaksfabriker betalade "läsare" för att hjälpa dem hålla sig pigga medan de utförde det enformiga arbetet. Fabriksägarna var inte helt positiva till det, eftersom de ofta läste radikala texter, men å andra sidan fick det arbetarna att hålla sig vakna och arbeta snabbare, så de accepterades. De flesta läsare var män, men det fanns också flera kvinnor som arbetade som läsare, och Luisa fick jobb att läsa högt för arbetarna på en cigarrfabrik. Hon läste texter om fackföreningsrörelsen, socialism, anarkism och kvinnors rättigheter.

  Luisa gick med i facket FTT, La Federación de Torcedores de Tabaco. FTT tillhörde paraplyorganisationen FLT, Federación Libre de Trabajadores, och Luisa började även skriva för deras tidning Unión Obrera.

Strejkande sockerrörsarbetare i början av 1900-talet, troligen 1916.

  Luisa började arbeta som facklig organisatör i samband med en strejk bland Aricebos sockerrörsarbetare. Eftersom hon varit läsare även för dem var hon känd bland arbetarna, och mycket uppskattad. Hon fortsatte som strejkledare i flera sammanhang och började också skriva allt mer om olika politiska frågor. 1907 gav hon ut sin första bok, om syndikalistisk syn på kamp.

  Luisas mamma tog hand om barnen, så att Luisa kunde resa i arbetet som facklig organisatör. Hon började resa allt vidare omkring. Samtidigt början hon ge ut en egen tidning, La Mujer (Kvinnan), som hon startade 1909 och som vände sig direkt till arbetarkvinnor.

Rösträtt för kvinnor var något som Luisa Capetillo redan tidigt drev, men inte så som de borgerliga kvinnoorganisationer som senare startades i Puerto Rico gjorde. De krävde rösträtt på samma villkor som för män, det vill säga med bland annat läskunnighetstest. Men läskunnigheten i Puerto Rico var låg, vilket gjorde att den rösträtten bara gällde de privilegierade. Luisa och hennes medsystrar drev istället det som då kallades universell rösträtt, alltså för alla – oavsett kön, etnicitet, inkomst, läskunnighet etc. Det var också kravet på universell rösträtt som de fick FLT att anta på sin kongress 1908.

  1911 födde Luisa sitt tredje barn, Luis, som hon fick med en gift man som hon haft en affär med. Samma år som Luis föddes samlade Luisa sina tankar kring feminism i boken Mi opinión, där hon skrev om sin syn på moderskap, äktenskap, hushållsarbete, utbildning, kvinnors arbete, prostitution och annat sexuellt våld, och allmänt om politik. Liksom många av dåtidens feminister var Luisa dessutom vegetarian och skrev om det.

1912 reste Luisa Capetillo till New York, där hon organiserade kubanska, italienska, afroamerikanska, spanska och puertoricanska arbetare samt föreläste och skrev för flera tidningar. Senare reste hon till Florida, Kuba och Dominikanska republiken och organiserade arbetare där.

  Som många dåtida feminister var Luisa Capetillo irriterad på kraven på kvinnors klädsel och därför klädde hon sig gärna i byxor. Både hemma i Arecibo och när hon 1919 var klädd i byxor på Kuba greps hon för "störande av allmän ordning". Troligen slapp hon straff i båda fallen (källorna anger lite olika), men hon uppmärksammades för sin argumentation i domstolarna för kvinnans rätt att klä sig som hon själv vill.

Förutom alla artiklar hon skrev gav Luisa ut flera böcker, och hon skrev även teaterpjäser. Hon blev en av dem som formade politiken både för feminismen och fackföreningsrörelsen där hon verkade.

  Men Luisa Capetillo smittades av tuberkolos, och dog endast 42 år gammal, den 10 april 1922.

Under många år var Luisa Capetillo bortglömd, men på 1970-talet hittades hon igen av feministiska forskare. I Arecibo finns idag Casa Protegida Luisa Capetillo för utsatta kvinnor. 1990 gjordes en film om hennes liv. 2014 hedrades tolv historiska purtoricanska kvinnor med plaketter i San Juan, och då var Luisa Capetillo en av dem.