«  Revolutionär författare, debattör och lobbyist under franska revolutionen

Marie-Jeanne Phlipon föddes i Paris i Frankrike den 17 mars 1754. Pappan var stenhuggare med ett framgångsrikt företag, så familjen hade det någorlunda gott ställt. Manon, som hon kallades, var det enda överlevande av familjens barn, hennes sex syskon hade alla dött i tidig ålder.

  Manon visade sig vara en driftig unge, som lärde sig läsa själv när hon var 5 år. Det spelade säkert roll för att föräldrarna sedan valde att låta henne studera mer än flickor i hennes samhällsklass brukade få. Och Manon läste själv allt hon kom över: historia, geografi, jordbruk, matematik, latin, juridik – allt.

  Ju mer hon lärde sig om samhället desto argare blev hon över hur överklassen betedde sig och över att kvinnors villkor var så begränsade.

  Flickor gifte sig tidigt då, men Manon tackade nej till alla friare som kom. Hon var 22 år när hon träffade den tjugo år äldre Jean-Marie Roland de la Platière, som kom från en tjusigare familj. Först tackade hon nej till honom också, men hon ändrade sig och de gifte sig när hon var 26 år. De bosatte sig i Amiens där Manon hjälpte mannen i hans arbete och fungerade som hans sekreterare.

  När dottern Eudora föddes ett år senare valde Manon att själv amma henne istället för att anställa en amma, som de flesta i finare familjer gjorde då. Samtidigt skrev hon en noggrann och detaljerad text om födseln och problem med amning – hon var därmed en av de första kvinnor som skrev öppet om intima personliga erfarenheter av livet som kvinna.

Paret Roland var ganska radikala, de var för flera politiska reformer för att minska klassamhället, men ändå inte särskilt starkt politiskt intresserade. Det ändrades när den franska revolutionen utbröt. Då blev framför allt Manon allt mer politiskt engagerad och revolutionär. Hon drev sina åsikter genom att skriva massor av brev, till exempel till den blivande ledaren för girondisterna* och till utgivarna av flera ledande tidningar, som ibland publicerade utdrag ur hennes brev. På det sättet fick hon ett starkt inflytande, och hennes idéer diskuterade över hela Frankrike.

  1791 flyttade familjen till Paris och Manon Roland började hålla salong, ibland flera gånger i veckan, dit betydelsefulla män kom och diskuterade politik och strategi. Manon Roland var inte feminist och hon fokuserade inte på kvinnors rättigheter, som de andra kvinnorna på vår temasida om franska revolutionen. Hon ansåg att kvinnan inte skulle synas i offentlig politik, utan hålla sig i bakgrunden och påverka via sin man.

  1792 utsågs Jean-Marie Roland till inrikesminister. Manon fick ett eget kontor på inrikesdepartementet. Smart, bra på att prata, och med starka åsikter, blev hon en viktig lobbyist.

Men när revolutionens ledare började använda giljotinen allt mer för att tysta alla som tyckte olika, började Manon Roland ifrågasätta utvecklingen. Revolutionsledaren Maximilien de Robespierre – som tidigare varit en god vän till familjen Roland – började 1793 anklaga girondisterna, som paret Roland stödde, för att förråda revolutionen. Paret Roland förbjöds att lämna Paris, men Jean-Marie flydde till Lyon. Manon, som vägrade att fly, greps i juni 1793 och sattes i fängelse.

  Under tiden i fängelset skrev Manon Roland sina memoarer i tre delar: Historiska memoarer, Personliga memoarer och Mina sista tankar. De smugglades ut i omgångar i små paket och de finns idag bevarade på Bibliothèque nationale de France. Memoarerna gavs ut första gången redan 1795, men det dröjde till 1905 innan de första gången gavs ut i helt ocensurerat skick.

  I fängelset beklagade Manon Roland att hon inte skulle leva länge nog att kunna skriva den franska revolutionens historia.

  Efter några månader ställdes Manon inför den ökända Revolutionstribunalen, där "förrädare mot revolutionen" dömdes till döden. Hon rapporteras ha stått lugn och försökt försvara sig själv, men hon tilläts inte läsa upp det uttalande som hon hade förberett.

  Manon Roland dömdes till döden genom giljotinering den 8 november 1793, och straffet verkställdes samma dag.

Två skildringar av hur Madame Roland förs till giljontinen.

Madame Roland var en betydelsefull person under den franska revolutionen och hon anses ha påverkat mycket, inte minst genom sin salong i Paris. Men hon har också lämnat ett viktigt arv genom sina memoarer, som berättar om den franska revolutionen ur perspektivet av en kvinna som befann sig mitt uppe i den.

  Idag finns Marie-Jeanne Roland avbildad i många statyer både i Frankrike och i andra länder. Den här intill är gjord av François Masson och finns på Los Angeles County Museum of Art.

* Girondisterna var det parti som hade makten i början av den franska revolutionen, och de förmodligen minst revolutionära.

Hos Archive.org kan du läsa Madame Rolands memoarer i sin helhet.