«  Anti-fascistisk feministisk organisatör och tidningskvinna

María Rosa Oliver föddes den 10 september 1898 i Buenos Aires i Argentina. Hon var den äldsta av nio barn i en välbärgad familj. De härstammade från ledare för Argentinas kamp för frihet från Spanien och uppfostrades därmed till att vilja kämpa för frihet.

  När hon var tio år drabbades María Rosa av polio och var sedan rullstolsburen. Vi vet inte mycket om hennes uppväxt, men hon blev tidigt både feminist och klassmedveten.

  María Rosa blev författare, korrespondent, krönikör och översättare. Hon ägde ett hus vid havet i Las Tolinas, där hon fick ro att skriva. Dit bjöd hon ofta också sina vänner, så det pågick ständiga politiska diskussioner där.

Tillsammans med sin nära vän Victoria Ocampo startade María Rosa det litterära magasinet Sur 1931, där hon var med i redaktionen. Det utvecklades också till ett förlag, och hon fortsatte att arbeta med Sur de kommande femton åren.

  Fem år efter att de startat tidskriften tog Victoria och María Rosa initiativ till en bred kvinnoorganisation: UAM, Unión Argentina de Mujeres. Ett syfte var att försöka stoppa de lagar som bland annat skulle hindra gifta kvinnor från att arbeta, men de arbetade också för andra kvinnofrågor, inklusive kvinnors rösträtt. De arbetade dessutom mot den växande fascismen och till försvar för demokrati.

  Under spanska inbördeskriget hjälpte María Rosa exilspanjorer i Argentina. Hon skrev engagerade artiklar mot fascismen. Hon var också en av dem som startade den anti-fascistiska kvinnogruppen för fred, AFA, Agrupación Femenina Antiguerra.

Kampen för kvinnors rättigheter och för ett annat samhälle var vad Maria Rosa Oliver brann för. 1941 var hon en av dem som startade Junta por la Victoria. Det var en samlingsorganisation av kvinnor mot fascism; kommunister, överklasskvinnor, judiska kvinnor, alla möjliga var med. Organisationen arbetade också för kvinnors rättigheter inom alla områden. De samlade snabbt 25 medlemsförbund över landet och omkring 45 000 kvinnor blev medlemmar. Det var därmed den dittills största kvinnoorganisationen i Argentina. De jobbade inte bara med folkbildning, utan även med praktiskt stöd, som att samla in och skicka både pengar och förnödenheter till de allierade under andra världskriget. Men de motarbetades på olika sätt av regeringen, och 1944 förbjöds organisationen helt av den nya fascistiska argentinska regeringen under Pedro Pablo Ramírez. Organisationen fortsatte då att arbeta underjordiskt.

  Men María Rosa Oliver själv reste till USA redan 1942 och började arbeta för Office for the Coordination of Inter-American Affairs i Washington, i ett samarbete mot nazismen. Där träffade hon också Eleanor Roosevelt, som blev väldigt imponerad av Maria Rosas arbete och skrev om det i sin dagbok. Som representant för den organisationen reste María Rosa Oliver till Colombia, Chile, Ecuador och Mexiko. Hon lät aldrig sitt handikapp hindra hennes resande. Men hon hade hjälp av Josefa "Pepa" Freire, som hon bodde tillsammans med.

1947 infördes rösträtt för kvinnor i Argentina. Men efter andra världskrigets slut hade María Rosa börjat arbeta för Världsfredsrådet (World Peace Council) som försökte driva igenom ett totalförbud mot kärnvapen. Hon deltog i Världskongressen för folk för fred i Wien 1952.

  Under 1950-talet reste hon dessutom till Kina och skrev en bok om sina upplevelser där. Hon stödde den kubanska revolutionen och var vän med Che Guevara. 1958 tilldelades María Rosa Oliver Lenins fredspris.

  Hennes gamla vän Victoria delade inte María Rosas positiva inställning till kommunismen. Men de fortsatte dela en inställning av att vilja tro på den möjliga godheten hos människor.

  María Rosa Oliver dog av en hjärtattack, 78 år gammal, den 19 april 1977 i Buenos Aires.