«
Framstående barnmorska som utvecklade
flera förlossningsinstrument
Marie
Anne Victoire
Gillian föddes den 9 april 1773 i Montreuil, nära
Versailles, i Frankrike. Föräldrarna var troligen fattiga,
men Marie placerades på ett kloster i närheten av Paris,
där hon fick utbildning av nunnorna.
Marie fick sedan möjlighet att studera förlossningsvård
och anatomi. Men hon avbröt studierna 1797 i och med att hon
gifte sig med Louis Boivin, som var
någon slags tjänsteman i Versailles. När mannen
dog efter endast något år, blev Marie änka med
en liten baby. Hon började då arbeta på sjukhuset
Maternité i Paris, där hon blev elev och sedan assistent
åt den välkända barnmorskan Marie-Louise
Lachapelle.
Hospice de la Maternité var särskilt
inrättat för att ge förlossningsvård åt
fattiga kvinnor. Sjukhuset hade även eftervård av mödrar
och nyfödda, med en speciell avdelning för kuvöser.
Vid den här tiden hade myndigheterna dessutom startat en skola
för blivande barnmorskor på Maternité, och där
deltog Marie Boivin. År 1802 fick hon sitt barnmorskediplom.
Då flyttade hon tillbaka till Versailles, men
när dottern dog tre år senare, endast 7 år gammal,
återvände Marie till Paris och arbetet på förlossningen.
Maternité var då ledande i utvecklingen av modernare
förlossnings- och mödravård.
Kuvöser på Maternité i Paris.
Ur The Illustrated London News, 8 mars 1884.
Senare hamnade
Marie Boivin i konflikt med sin gamla mentor Lachapelle. Enligt
flera källor berodde det på att Lachapelle blivit avundsjuk
när även Marie blev allt mer erkänd och dessutom
vän med en man som var överläkare där. Marie
Boivin flyttade då till ett annat sjukhus, där hon blev
chefsbarnmorska. Men hon verkar också ha jobbat på ett
tillfälligt militärsjukhus en tid. Och förutom barnmorska
arbetade hon även som gynekolog och kirurg.
Det var vid den tiden Marie Boivin uppfann nya, utvecklade
varianter av flera instrument, som en pelvimeter*
och ett vaginalt spekulum**.
Hon var också bland de första som började använda
stetoskop för att lyssna till fostrets hjärtljud, och
en av de första som började skära bort en bit av
livmoderhalsen för att få bort cancer.
Vartefter blev Marie Boivin medlem i
flera medicinska sällskap och hon skrev att antal böcker,
som hon även gjorde egna illustrationer till. Hennes
Mémorial de l'art des accouchements
(1812) blev ett allmänt standarverk som användes i utbildningen
av barnmorskor och läkare, och gavs ut i flera nya upplagor
fram till 1836. Flera av hennes böcker översattes till
bland annat tyska och italienska. Hon skrev också både
artiklar och böcker om sina upptäckter kring olika blödningar,
orsaker till missfall, samt sjukdomar i livmoder och moderkaka.
Dessutom översatte hon flera fackböcker från engelska
till franska.
Marie Boivin blev en stor föregångare inom
förlossningsvård. Hon har kallats en av de viktigaste
kvinnorna inom medicinen under 1800-talet. 1814 fick hon Preussens
guldmedalj för civila
förtjänster. 1827 utsågs hon till hedersdoktor vid
universitetet i Marburg i Tyskland. Den ryska kejsarinnan ska ha
försökt få henne att komma dit för att arbeta.
Men det sägs Marie Boivin själv var bitter över att
hon inte blivit erkänd av den franska vetenskapsakademin, och
att de högsta utmärkelserna inte kom från hennes
hemland.
Annars är det svårt att hitta något
beskrivet om hennes person. Hon har kallats "en
kvinna med stark karaktär, ädelt intellekt och älskvärd
natur". Hon
framställs både som någon väldigt vänlig
och som någon som alltid sa ifrån till folk för
att hon var så noga med att allt skulle bli rätt.
1835 slutade hon som barnmorska. Trots att hon var så
berömd på sin tid verkar hon ha levt ganska fattigt under
de sista åren. Marie Boivin dog den 16 maj 1841, 68 år
gammal.
Bronsbyst
av Marie Boivin gjord av Joseph Carpentier, 1833.
En
krater på venus har fått namn efter Marie Boivin.
I hennes hemstad Versailles finns en förskola döpt efter
henne.
Noter:
* Pelvimeter
= bäckenmätare, instrument för att mäta vidden
och diametern på en kvinnas bäcken inför att fostret
ska födas fram.
** Spekulum
= instrument som används för att vidga kroppshåligheter
– exempelvis näshålan, öronen eller slidan
– för att kunna göra medicinska undersökningar.
Vaginalt spekulum används för att kunna undersöka
livmoderhalsen.
|