«  Arbetartjejen som förändrade vetenskapens syn på jordens uppkomst

Mary Anning föddes den 21 maj 1799 i en fattig arbetarfamilj i Lyme Regis vid kusten i Dorset i England. Familjen fick tio barn, men det var bara Mary och hennes storebror Joseph som överlevde till vuxen ålder.

  När Mary var drygt ett år träffades hon av blixten. Den grannkvinna som stod och höll i Mary dog, men Mary överlevde mirakulöst. Det gjorde att hon ansågs speciell.

  Mary Annings pappa var egentligen snickare, men han hade för lite jobb för att kunna försörja familjen på det, så han lärde barnen att hugga loss fossil som de hittade längst stranden, och sälja till turister. Det var inte ett ofarligt jobb, eftersom det skedde många jordskred och ras bland klipporna i området.

  1810 dog pappan och familjen blev ännu fattigare. Men 1811, när Mary just fytt 12 år, var hon och Joseph som vanligt och letade fossil längst stranden, då Joseph hittade en 1,2 meter lång förstenad skalle av en ichthyosaurus. En tid efteråt hittade Mary resten av skelettet, som när delarna satts samman var över 5 meter långt.

  Mary Anning fortsatte leta fossil. Hon hade lärt sig att läsa och skriva i söndagsskolan, och hon läste allt hon kom över om fossiler. Hon blev en allt skickligare, självlärd paleontolog. Hon blev också vän med Elisabeth Philpot, en kvinna från finare familj, som letade fossil för nöjes skull. De kom att samarbeta genom åren.

  Mary knackade själv ut delarna till sina fynd och såg till att de placerades i rätt ordning vartefter att de blev klara.

På den tiden fanns ingen allmän kunskap om att det fanns tidigare utdöda arter, folk trodde på den kristna berättelsen att världen skapades av Gud för bara några tusen år sedan. Därför blev Marys fynd så otroligt viktiga för många vetenskapsmän, som köpte dem och skrev sina vetenskapliga artiklar utifrån dem. Flera vetenskapsmän, även från andra länder, hälsade på henne i Lyme Regis för att diskutera klassificering av olika fynd, och hon brevväxlade med många av dem. Hennes resultat ledde till en total förändring av vetenskapens syn på jordens historia och förhistoriskt liv.

  Men eftersom hon var kvinna och arbetarklass var det inte tal om att hon skulle få vara med i Geological Society of London. Oftast nämndes hon inte ens i artiklarna, där hennes fynd beskrevs. Ändå blev hon så småningom allt mer känd, både i Europa och Amerika, eftersom det var hon som hittade bevisen för att de utdöda djuren hade funnits.

  Bland hennes upptäckter fanns fisködlan Ichthyosaurus, svanödlan Plesiosaurus, flygödlan Pterosaurier (som då kallades "flygande drake") och fiskskelettet Squaloraja. Dessutom upptäckte hon fossil av de första förhistoriska djur som kunde spruta bläck. Hon dissikerade också moderna fiskdjur för att förstå mer av anatomin hos fossilerna.

  Det enda som finns publicerat av Mary Anning själv var när Magazine of Natural History 1839 publicerade ett utdrag av ett brev som hon hade skrivit till tidningens redaktör, där hon ifrågasatte en uppgift de publicerat. Däremot finns en del av hennes anteckningsböcker kvar, där hon skrivit in alla sina fynd vartefter hon gjort dem.

1826 hade Mary Anning tjänat så mycket på sina fynd att hon kunde köpa sig ett litet hus, där glasfönstret mot gatan visade hennes butik. Men hon levde mycket enkelt och hade precis så att hon klarade sig. 1833 höll hon på att dö av ett klippras som dödade hennes kära hund Tray.

  1838 fick hon till slut en liten livränta tack vare medlemmar i Geological Society och i British Association for the Advancement of Science.

  På 1840-talet uppkallade en schweizisk-amerikansk vetenskapsman som fått mycket hjälp av Mary Anning två fossila fiskarter efter henne; Acrodus anningiae och Belenostomus anningiae. Efter hennes död uppkallades ännu fler arter efter henne.

  Mary Anning dog av bröstcancer den 9 mars 1847, endast några månader innan hon skulle fylla 48 år.

1850 bekostade Geological Society ett glasfönster till Mary Annings ära i den lokala kyrkan
S:t Michael's Church, där hon är begravd.
2010 togs Mary Anning upp på en lista av naturvetenskapsakademin Royal Society över de tio brittiska kvinnor som haft störst påverkan på naturvetenskapen genom århundradena. En staty av henne planeras i Lyme Regis till 2022.

Det har också skrivits böcker och gjorts film om henne. Men filmen Ammonite har inte brytt sig om fakta i skildringen av hennes liv, vilket konstateras HÄR.

Tracey Chevalier har beskrivit Mary Annings historia i romanform i boken Okända väsen, 2010.