«  Nyskapande skulptör som spred rysk propaganda till väst i form av porslinsfigurer

Natalya Yakovlevna Danko föddes nån gång år 1892 i Tiflis i kejsardömet Ryssland (nu: Tbilisi i Georgien). Föräldrarna var revolutionärer, och Natalya och hennes sex år yngre syster Yelena uppfostrades till att älska konst och revolutioner. Men pappan skickades till Sibirien för sin revolutionära verksamhet och mamman, Olga Iosifovny Danko, flyttade då med döttrarna till Moskva, och sen till Vilna (nu: Vilnius i Litauen).

   Redan som barn studerade Natalya först på Stroganovs konstskola i Moskva och sen på Vilna konstskola, och 14 år gammal började hon studera direkt för olika skulptörer. När hon var 16 år flyttade hon till S:t Petersburg, där hon bland andra studerade för Vasily Kuznetsov. Och när han blev ansvarig på den kejserliga porslinsfabriken 1914 tog han med Natalya dit.

   Natalya Danko hade då börjat göra sina egna porslinsfigurer, men hon gillade inte stilen med dansöser, fina damer eller liknande, så som porslinsfigurerna förväntades se ut på den tiden. Natalya ville göra vanliga kvinnor, som kvinnor ser ut på riktigt. Därför passade ryska revolutionen 1917 henne perfekt.

Vid den här tiden gjorde Natalya flera verk som hon senare har blivit så känd för, bland annat kvinnan som broderar en revolutionär banderoll. Men hon ville inte måla sina porslinsfigurer själv, hon tyckte om den vita formen hon skapade. Istället tog hennes syster, poeten och konstnären Yelena Yakovlevna Danko, sig an målandet av figurerna. Systrarna både bodde och arbetade tillsammans.

   1919 blev Natalya Yakovlevna Danko chef för fabrikens porslinsfiguravdelning. Då hade fabriken bytt namn från "kejserliga" till Statens porslinsfabrik (som ännu senare bytte namn till Lomonosov porslinsfabrik). Allt det som de skapade var förstås propaganda för den nya kommunistiska staten. Men eftersom bägge systrarna trodde på en socialistisk framtid var det så de ville ha det.

   På fritiden umgicks de med andra radikala unga konstnärer och författare i det ryska avantgardet, som Lyubov Vasilyevna Shaporina, som var chef för agitationsteatern dit systrarna Danko gärna gick, och poeten Anna Andrejevna Achmatova, som Natalya gjorde en mycket känd och spridd porslinsfigur av.

Poeten Anna Achmatova i porslin. En sådan klubbades
2019 för 640 000 på Stockholms Auktionsverk.

  Redan när Natalya Danko blev chef på fabriken började hon ställa ut porslin i väst. Det blev snabbt mycket populärt. Ett av hennes mest kända verk från den tiden är schackpjäserna Röda och vita armén, där de röda bönderna är stolta sovjeter, medan de vita är kedjade och uppgivna, och resten av pjäserna skildras på motsvarande sätt.

   1925 blev Natalya chef även för exporten till Europa och USA. Många av de figurer hon framställde gjordes direkt för internationella utställningar.

Det var tack vare Natalya Yakovlevna Dankos och hennes syster Yelenas skicklighet som konstnärer, som ryska porslinsfigurer blev så populära och spridda över världen. De skapade en helt ny stil för porslinsfigurer, som också spred sig till Sovjetunionens andra porslinsfabriker.

   1936 fick Natalya Danko i uppdrag att göra utsmyckning av taket till tunnelbanestationen Teatralnaja, med folkmusikspelare och dansare från hela Sovjetunionen.

   Det var förstås hedrande att få äran att utsmycka en tunnelbanestation. Men Natalya Yakovlevna Danko var inte förtjust i monumentala verk, inte ens när hon fick arbeta med sitt favoritmaterial: porslin. Hon mådde bäst när hon fick återvända till sina små porslinsfigurer, sådana som går att placera ut var som helst. Så det fortsatte hon med i några år till, med stöd av sin målande syster Yelena.

   Under de tjugofem år som Natalya Danko arbetade på Lomonosovfabriken hann hon göra över 300 olika motiv i porslin. Förutom det gjorde hon också arbeten i terracotta, brons och lera. Dessutom ledde hon arbetet där en mängd ryska skulptörer skapade denna nya sorts porslinsfigurer.

Men när ANDRA världskriget bröt ut ändrades allt. 1941 försökte Hitlers armé ta över Leningrad, som staden då hette, och när nazisterna inte lyckades inta staden, belägrade de den istället. Det var en belägring som ses som en av de mest förödande i världshistorien, eftersom så många dog. Natalya, Yelena och deras mamma Olga svalt som alla andra i Leningrad under belägringens första vinter. I februari 1942 bestämde de sig för att försöka ta sig till staden Irbit, som porslinfabriken hade evakuerats till. Men resan blev för svår för dem, eftersom de redan var halvt ihjälsvultna. Yelena och Olga dog på vägen, och måste begravas utmed järnvägen. Natalya lyckades ta sig ända fram till Irbit, men där las hon genast in på sjukhus, utan att vakna igen.

   Den 18 mars 1942 dog Natalya Yakovlevna Danko, samma år som hon blev eller skulle ha blivit 50 år gammal.

Natalya Dankos skildring av den världsberömda
ryska ballerinan Anna Pavlova 1923.

	Natalya Danko var en inspirerande konstnär. Samtidigt hade hon en så hög position i det dåtida Sovjetunionen att hon åtminstone vid Stalins utrensningar under 1930-talet antingen var eller borde ha varit medveten om att det var en diktatur som byggts upp. Det går inte att bortse från att hon genom sin position var delaktig i ansvaret för det.