«  Holländsk freds- och rösträttskvinna

Rosette Susanna Manus föddes den 29 augusti 1881 i Amsterdam i Nederländerna, som äldsta dotter och det andra av sju barn i familjen. Pappan var rik tobakshandlare som styrde familjen med fast hand.

  Rosa, som hon kallades, gick i skola i Amsterdam och sedan på en internatskola för flickor i Schweiz, kanske främst för att lära sig franska. Hon hade planer att jobba med mode, men hennes pappa förbjöd det. Det enda som finare flickor skulle jobba med var välgörenhet. Det var inte vad Rosa ville.

  Eftersom hon var bra på språk blev Rosa 1908 tillfrågad om hon kunde hjälpa till med information till utländska gäster när den internationella rörelsen för kvinnors rösträtt, IWSA, International Woman Suffrage Alliance, skulle ha sin kongress i Amsterdam. Det passade henne, eftersom hon också var bra både på att ta folk och att organisera upp saker. Det kom att bli början på en livstids engagemang.

  Rosa gick med den nederlänska föreningen för rösträtt för kvinnor, VVK, Vereeniging voor Vrouwenkiesrecht, som hade bildats redan 1893 av bland andra den holländska läkaren Aletta Jacobs. Där blev hon assistent till Johanna Naber, som var sekreterare för Amsterdamavdelningen av VVK. Både Aletta Jacobs och IWSA:s ordförande Carrie Chapman Catt blev vänner till Rosa.

  I VVK träffade Rosa också Mia Boissevain och de startade VVK:s propagandakommitté, som ordnade alla möjliga aktiviteter för att nå ut till fler kvinnor med information och peppa till kamp för rösträtt. Lagom till Nederländernas 100-årsjubiléet som självständigt kungarike ansvarade Rosa och Mia för utställningen "De Vrouw 1813-1913". Den pågick i flera månader och blev en stor succé, med närmare 300 000 besökare, också många från andra länder. Holländska Drottning Wilhelmina besökte den flera gånger.
Läs mer om utställningen HÄR.

När första världskriget bröt ut föreslog Aletta Jacobs att de nederländska feministerna skulle ta initiativ till en kvinnornas världskongress för fred. Rosa anslöt sig omedelbart till att jobba med det. Det blev ett ofantligt stort arbete att mitt under pågående krig informera världens kvinnor om kongressen och att samla kvinnor från både krigförande och neutrala länder i Haag året därpå.

Kvinnor sitter vid presidiet på fredskongressen med Rosa Manus stående i mitten.

  Fredskongressen ledde till bildandet av det som sedan blev WILPF, Women's International League for Peace and Freedom, och Rosa Manus blev då den nya organisationens sekreterare.

  Efter kriget infördes rösträtt för kvinnor i Nederländerna, men Rosa fortsatta att arbeta för kvinnors rösträtt även i resten av världen genom paraplyorganisationen IWSA.

1922 reste Rosa Manus med Carrie Chapman Catt på en världsturné under nästan ett helt år för att inspirera kvinnor i rösträttskampen. Huvuddestination var Sydamerika och länder som Argentina, Brasilien, Chile, Panama, Peru och Uruguay.

  Rosa blev allt mer engagerad i IWSA. 1923 tog Margery Corbett Ashby över som ny ordförande efter Chapman Catt, och 1926 blev Rosa Manus vice ordförande, en post hon behöll till 1938. I det arbetet fortsatte hon förstås att resa, exempelvis till Egypten och Palestina med Corbett Ashby 1935.

  Ett intresse lite vid sidan om gjorde att Rosa Manus även startade organisationen VEV, De Vrouwen Electriciteits Vereeniging (Kvinnliga Elektricitetsföreningen) 1932. Syftet var att stimulera till mer användning av elektricitet utifrån kvinnors behov, som till exempel att uppmuntra till att använda hushållsapparater vid matlagning. VEV startade även en tidning, Bulletin Nederlandsche vrouwen electriciteitsvereniging, som spreds i så mycket som 5 000 ex och fanns kvar i drygt 40 år!

Elekticitetsföreningens tidning och arkiv är idag
en källa till forskning om hushållens tekniska utveckling i Nederländerna.

  Annars hittar vi väldigt lite om Rosa Manus som person. Någon källa skriver att hon hade "järnnerver", mycket sunt förnuft, en stark vilja och att hon nästan alltid var glad.

  Det framgår att hon kände väldigt starkt för Carrie Chapman Catt, att det var hon som var Rosas stora förebild. Helt klart ägnade Rosa sitt liv till att försöka göra världen till en bättre plats.

Rosa Manus var av judisk släkt, och hon var mycket medveten om faran både för samhället och henne själv i och med att nazism och fascism växte i Europa under 1920- och 1930-talen. När nazisterna tog makten i Tyskland blev Rosa ordförande för NVCV, Neutraal Vrouwen Comité voor Vluchtelingen (Neutrala kvinnokommittén för flyktingar), som hjälpte judar att fly från Tyskland.

  Hon blev också sekreterare i International Women’s Organizations' International Disarmament Committee 1932. Där var hon drivande i den då mycket omtalade namninsamling de gjorde, när de samlade in över 9 miljoner underskrifter från kvinnor i 59 länder, som krävde nedrustning. Rosa Manus lämnade över alla namnen till Lord Robert Cecil vid Nationernas Förbund under nedrustningskonferensen i Genève.

När detta foto togs var namninsamlingen uppe i 6 miljoner, men det
blev till slut alltså mer än 9 miljoner namn för nedrustning.

  Vid den tiden började Rosa arbeta allt mer intensivt för fred och nedrustning. Vi har inte hittat något om att hon skulle ha gått med i feministiska CMF, Comité Mondial des Femmes contre la Guerre et le Fascisme, som startades 1934, men flera källor uppger att hon "närmade sig" även den radikala delen av kvinnors kamp mot fascism och nazism. Rosa Manus undertecknade även ett antinazistiskt manifest av Comité van Waakzaamheid, en kommitté där nederländska intellektuella varnade för hoten mot demokratiska rättigheter.

Redan några år tidigare hade Rosa Manus börjat förbereda för samlandet av en dokumentation av kvinnorörelsens arbete. Tillsammans med Johanna Naber och Willemijn Posthumus-van der Goot tog hon initiativ till IAV, Internationaal Archief voor de Vrouwenbeweging*, som hon blev första chef för.

  Rosa Manus hade också fått överta Aletta Jacobs hela arkiv, som hon lämnade till samlingarna.

  1936 var Rosa Manus en av organisatörerna för Rassemblement Universel pour la Paix, en stor pacifistisk kongress i Bryssel. Samma år tilldelades hon en Orange-Nassauorden av drottning Wilhelmina. Men samtidigt blev hennes situation allt svårare. I samband med kongressen i Bryssel förhördes hon av belgisk polis för påstådd kommunism, vilket ju saknade grund.

När Nazisterna ockuperade Nederländerna 1940 stängde de IAV. De feministiska samlingarna beslagtogs.

  1941 greps Rosa Manus och anklagades för "pacifistiska och internationella tendenser". Hon sattes i fängelse några veckor och skickades sedan till Gestapos förhörslokaler i Düsseldorf.

  I oktober samma år fördes hon till koncentrationslägret Ravensbrück. Det har inte gått att få ett säkert dödsdatum för henne, men senare forskning pekar mot att hon blev ihjälgasad av nazisterna, troligen i Bernburg i mars 1942. Hon blev drygt 60 år gammal.

Efter kriget fanns endast cirka 10 procent av samlingarna från IAV:s arkiv kvar. Men på 1990-talet återfanns delar av arkivet i Moskva och 2003 återlämnades 28 000 föremål till det som nu är kunskapsinstitutet Atria.
En kvinnojour i Leiden är döpt efter Rosa Manus. En minnessten för henne finns på kyrkogården där hennes släktingar är begravda.

* IAV har senare gjorts om till Atria, ett bibliotek och kunskapsinstitut för kvinnans frigörelse och kvinnohistoria.
Flera av fotografierna här på sidan kommer ifrån Atria.

Massor av information finns förstås hos Atria.