«  Savitribai Phule – "Den indiska feminismens moder"

Savitribai föddes den 3 januari 1831 i byn Naigaon i Indien. Familjen var kastlösa bönder och Savitribai var den äldsta dottern.

  När hon var nio år giftes hon bort med den tre år äldre Jyotirao Phule och flyttade hem till hans familj. Jyotirao gick i skolan och gick sedan hem och lärde Savitribai läsa, skriva och allt annat han lärt sig. Hon fick senare utbilda sig till lärare hos den amerikanska missionären Cynthia Farrar.

Tillsammans med sin man och kompisen Saguna Bai, en revolutionär feminist, startade Savitribai Phule vid 17 års ålder en av Indiens första skolor för flickor, i Bhide Wada 1848. En annan kompis, Fatima Sheikh, hjälpte till med lokal.

  Det var inte enkelt att gå emot normerna för vad flickor och kvinnor förväntades kunna göra. Ett viktigt skäl till det stora motståndet var att Savitribai och de andra inte accepterade uppdelningen av människor enligt Indiens kastsystem. Alla flickor, från alla kaster, inklusive de kastlösa (Dalit), var välkomna i skolan. Det gjorde att många i de högre kasterna tog avstånd från Phules. På vägen till och från skolan hände det att Savitribai utsattes för både verbala påhopp och att folk kastade stenar och dynga. Det ledde också till att Savitribai och Jyotirao inte fick bo kvar i hans föräldrahem.

  De närmaste åren startade Savitribai och hennes man totalt arton flickskolor. 1852 startade Savitribai även Mahila Seva Mandal, ett center där kvinnor fick stöd att bygga upp självförtroende och självkänsla, och där de lärde sig om sina rättigheter.

Den gamla Seden Sati Pratha, att en änka skulle offras genom att brännas sittande på mannens likbål, var vanligt vid den tiden. Motstånd mot änkebränning och mot barnäktenskap var en viktig del av Savitribais feministiska aktivism. Därför startade hon och hennes man redan för mer än hundrafemtio år sedan även hemmet Balhatya Pratibandhak Griha (Hemmet för att förebygga barnamord) för både änkor, barnbrudar och andra barn som övergivits. En annan grupp som fick stöd på hemmet var kvinnor som blivit våldtagna och blev gravida, och som därför blivit utstötta. Dessutom drev Savitribai en framgångsrik kampanj för att få frisörer att inte delta i seden att raka av håret på änkor.

För Savitribai var feminismen – kampen mot patriarkatet – och kampen mot kastsystemet samma kamp. Hon agerade både i stort och smått, bland annat öppnade hon och hennes man en brunn vid sitt hus, där de kastlösa kunde dricka vatten när de nekades att använda samma brunn som de övre kasten. Även det medförde förstås avståndstagande mot paret Phule.

  Förutom sitt feministiska och sociala engagemang var Savitribai Phule också poet. Hon gav ut flera diktböcker, den första kom ut redan 1854.

1897 startade Savitribai och hennes adoptivson Yashwant en klinik för att vårda de som blivit sjuka i den pandemi av böldpest som spreds i Indien vid den tiden. Men då drabbades hon själv av sjukdomen.

  Savitribai Phule dog av njursvikt den 10 mars 1897, 68 år gammal.

Savitribai Phule har kallats den Indiska feminismens moder. 1983 invigde Pune City ett minnesmärke efter henne. Delstaten Maharashtra har skapat ett pris i hennes namn, till kvinnor som arbetar med sociala reformer. Indien gav ut ett frimärke med hennes bild 1998. Runt om i Indien finns också ett antal statyer av henne. Universitetet i Pune döptes om till Savitribai Phule Pune University 2015. Och i januari 2017 gjorde Goodle en doodle till minnet av hennes födelse.