| Öppet brev 
        till Amnesty International:   Amnesty 
        International utger sig för att vara en människorätts- 
        organisation. Men under senare år tycks Amnesty allt oftare utesluta 
        kvinnor från dem som räknas som människor. Istället 
        ställer sig Amnesty nu bakom riktlinjer som tvärtom inskränker 
        kvinnors mänskliga rättigheter.
  Amnesty International diskuterar just nu sin 
        policy kring prostitution. Förslaget till ny policy kommer från 
        Amnesty Internationals sekretariat i London. Det är ett dokument* 
        som helt bygger på gamla myter. Myter som pro-prostitutionslobbyn 
        i allt fler länder inte längre lyckas driva, eftersom de blivit 
        emotsagda av både forskning och erfarenhet under de senaste 10 - 
        20 åren.
 
  Dokumentet innehåller en rad av pro-prostitutionslobbyns vanliga 
        argument:
 • 
        De jämställer "köpare och säljare", som 
        om det inte fanns någon maktstruktur mellan könen i prostitution, 
        som i samhället i övrigt.
  • De kritiserar lagar mot prostitution 
        utan att skilja mellan om lagen kriminaliserar endast kunden/förövaren, 
        endast den som prostitueras, eller båda.
 
  • De gör skarp åtskillnad 
        mellan vad de kallar "sexarbete" och människohandel/trafficking 
        och säger att de förstås är helt emot trafficking, 
        men osynliggör både hur all prostitution har samma grund, och 
        den breda forskning som nu visar hur trafficking ökar i de länder 
        där prostitution legaliserats som "sexarbete".
 
  • De påstår att det 
        inte är prostitutionen, utan samhällets negativa inställningen 
        till "sexarbete", som skapar hälsoriskerna i prostitution, 
        trots att hälsoriskerna inklusive våldet är en del av 
        prostitutionen som sådan.
 
  • De avslöjar sin nedvärderande 
        syn på funktionshindrade människor, och osynliggör funktionshindrade 
        kvinnors verklighet, när de framställer det som att funktionshindrade 
        behöver "sexarbetare" för att de annars inte kan "få" 
        sex.
 
  • De jämför synen på 
        prostitution med homosexualitet, som om det dagliga och globala sexuella 
        utnyttjandet av framför allt kvinnor och flickor i prostitution handlade 
        om de utnyttjades sexuella läggning.
 
  • De hänvisar till samtycke; 
        att "sexarbete" är bra, eftersom det utgår från 
        samtyckande vuxna, och struntar i bland annat det faktum att majoriteten 
        av alla dem som köps i prostitution har tidigare erfarenhet av sexuella 
        övergrepp, som barn eller ungdomar. Den vanligaste åldern att 
        börja i prostitution är dessutom 14 år, så "samtyckandet" 
        gäller i så fall i första hand sexköpande vuxna män 
        och redan sexuellt utnyttjade barn/tonåringar.
 
  • De anklagar majoriteten av 
        alla människor i Sverige för att vara moralister, genom att 
        påstå att lagar mot prostitution beror på puritanism 
        och fördomar. (Sveriges sexköpslag stöds av majoriteten 
        av folket.)
 
  I 
        själva verket är det tvärtom. Den absoluta majoriteten 
        av all prostitution i världen består av män som köper 
        kvinnor och flickor att använda sexuellt. Det är prostitutionen 
        som kommer ur en gammal, puritansk sexualtradition, där kvinnan i 
        egenskap av "hustrun" respektive "horan" skulle finnas 
        till hands för den heterosexuella mannen. Prostitution utgår 
        från köparens sexualitet. Förutsättningen för 
        all prostitution är förväntningen att den som blir prostituerad 
        inte vill "ha sex" utan istället 
        köps – det är därför "sexhandeln" 
        existerar.
  Svenska Amnesty International har inte tagit avstånd från 
        förslaget till ny policy. Ni har inte ställt er bakom den svenska 
        lagstiftningen mot prostitution. Förutom denna er obegripliga inställning 
        till prostitution, visar det sig att hela Amnesty International dessutom 
        har vikt sig för världens mest patriarkala länder när 
        det gäller abort, och därför stöder Amnesty International 
        sedan 2007 kvinnors rätt till abort endast efter våldtäkt 
        eller incest eller om kvinnans liv är i fara. Det valet av policy 
        för abort har Amnesty gjort trots all ny och gammal kunskap om att 
        antalet aborter inte minskar genom förbud – det gör bara 
        att fler kvinnor skadas och dör vid illegala aborter istället. 
        Skälet till abortpolicyn är enligt svenska Amnestys ordförande 
        Sofia Haldt att organisationen måste "kompromissa" – 
        utan att hon nämner att det "kompromissandet" sker i en 
        tid då kvinnors rätt till abort världen över återigen 
        hotas.
 
  Amnestys utveckling går alltså mot att ställa sig bakom 
        fler inskränkningar i mänskliga rättigheter för halva 
        befolkningen – kvinnor. Om ni inte snarast ändrar den utvecklingen, 
        kan Amnesty International inte längre ses som en människorättsorganisation. 
        För då handlar det inte längre om alla 
        människors lika värde och rättigheter.
 Vem vinner på det?
 
  Om 
        Amnesty International vill behålla er trovärdighet som människorättsorganisation 
        måste ni alltså nu genast sluta kompromissa bort det som gäller 
        kvinnor – och på allvar börjadriva ALLAS mänskliga rättigheter.
 
  Uttalande antaget vid Kvinnofrontens årsmöte
 23 februari 2014
 
   Vi uppmanar Amnesty International Sverige att inför ert remissvar 
        till förslaget om ny prostitutionspolicy bland annat att läsa 
        Kvinnofrontens argumentsamling "På tal om prostitution". 
        Den finns på både svenska, 
        finska och engelska: 
        www.kvinnofronten.nu/PoP
 
  * Dokument från Amnesty International 
        London: "Decriminalisation of Sex Work: 
        Policy Background"
 
 
   |