Tillbaka till sommarlägret.

Denna inledning hölls den första gång vi berättade om förmödrar på Kvinnofrontens sommarläger – det som sedan blivit tradition.

Så skriver den australiensiska forskaren och författaren Dale Spender i förordet till hennes bok "There's always been a women's movement this century" (Det har alltid funnits en kvinnorörelse detta århundrade). Tvärtom hade hon lärt sig att förneka det, till och med när hon mötte de direkta bevisen på att de finns.

  Hon är knappast ensam. Alla kvinnor som växer upp, nu och i alla tider, har fått lära sig att kvinnor inte har någon historia. Historien tillhör männen. Männen är de som skapat historien; som skrivit böcker, målat tavlor, komponerat musik, uppfunnit saker, forskat – om matematik, medicin, juridik – män har drivit politik och diskuterat filosofi.

  Män har gjort allt av värde i historien, har vi lärt oss. Vi kvinnor har inte haft många förebilder att identifiera oss med, och många har känt sig som banbrytare när vi velat ändra på det. Många av oss har tänkt och sagt att det måste berott på att kvinnor inte fått chansen i det förgångna, men i framtiden, då...

  Det är förstås sant att det varit så. Men det är bara en del av sanningen. Sanningen är också att kvinnor ändå alltid gjort alla dessa stora saker som vi trott var förbehållet män. Sanningen är att det alltid funnits feminister och kvinnor som varit enormt betydelsefulla för sin samtid. Men de har nästan totalt suddats ut ur historien.

  Så börjar varje generations kvinnorörelse om från början och tror att nu, nu när kvinnor uppnått så här mycket, då kommer framtiden att se annorlunda ut.

I den mån vi faktiskt får veta något om kvinnor som kämpat före oss, så är deras historia oftast förvrängd. Suffragetterna i England får vi läsa om i skolan, där de beskrivs som något slags rabiata rösträttsdårar. Men hur många av oss har fått höra om bredden i deras kamp, se deras övergripande medvetenhet om hela kvinnoförtrycket i ett samhälle grundat på mäns makt och underordning? Hur många har fått höra att suffragetterna då också kämpade mot mäns sexualiserade våld, precis som vi i Kvinnofronten gör nu, att de drev kamp mot prostitution och allt sexualiserat förtryck – liksom mycket, mycket annat?

  Och kvinnorna under franska revolutionen 1789, som skrev "Förklaringen om kvinnans rättigheter", krävde heller inga "små förbättringar" för kvinnor, utan vår totala frihet. Förklaringens innehåll framstår som lika radikalt idag.

Vår historia är lång och fantastisk. Genom årtusenden av patriarkalt förtryck har de fötts, levt och dött, alla dessa kvinnor som skapat historia. Våra förmödrar, våra förebilder. Och genom samma årtusenden av patriarkalt förtryck har de suddats ut ur historien och lämnat nya kvinnor att tro att nu, i framtiden, då – kommer det att finnas kvinnliga förebilder, kvinnor som skapar stora ting, kvinnor som tar plats i historien...

  Men kommer de att få ta plats? Eller kommer de att suddas ut, liksom historiens alla bortglömda kvinnor före dem? Risken är stor att vi ingen annanstans än bland oss själva, i kvinnorörelsen, kan förvänta oss att få se våra förmödrar – inte bara de kvinnor som uträttat storverk, utan massor av andra kämpande kvinnor, helt lika oss själva, århundraden, ja, årtusenden tillbaka.

  Därför är det viktigt för oss att söka reda på våra förmödrar ur den manliga historieskrivningens dimma. Vi måste också lämna vidare historierna om oss själva till de kvinnor som kommer efter oss. Det är på oss det ankommer att knyta ihop trådarna mellan då, nu och sen, och visa oss själva och alla andra att kvinnor alltid kämpat och alltid kommer att kämpa.

  Dale Spender skriver vidare i förordet till den här boken, där hon intervjuat fem äldre kvinnor som drivit kvinnokamp, om hur viktigt det är att ge kvinnor auktoritet. I ett mansdominerat samhälle är det förbehållet män att vara experter. Men vi ska lyfta fram de kloka kvinnor som nu finns omkring oss och alltid betona att det är kvinnor som är experter på kvinnors liv.

Meningen med berättelserna om våra förmödrar på Kvinnofrontens sommarläger är att ge oss en liten, liten aning om vår tystade historia, så att i alla fall vi, som är här, aldrig mer ska tro att vår generation kvinnor är den första, och så att vi kan känna stödet från alla de starka kvinnor som lämnat historien vidare till oss.

  Förhoppnigsvis ska det här letandet efter förmödrar bli tradition i Kvinnofronten, både på våra läger och hela tiden bland oss allihop, så att vi till exempel också ska skriva till vårt medlemsblad och berätta varje gång vi hört eller läst om någon spännande kvinna att tillföra vår samling, vår kvinnohistoriesamling.

Mer om förmödrar
Här kan du läsa om några olika kvinnor
bland alla våra mer eller mindre kända förmödrar.

© Kvinnofronten 2001.