Kommunen stoppade Kvinnohuset Två stockholmspolitiker svarade: Karin Rågsjö (v) och Monika Lindh (s). De brydde sig inte om att skicka svaret till oss, eller ens meddela oss att de svarat, men svaret finns publicerat här: http://www.yelah.net/yelah/20050310/debatt050311 När vi fick veta att de svarat, skrev vi förstås ett
svar till dem. |
|
Svar till stockholmspolitikerna Karin Rågsjö (v) och Monika Lindh (s) om Kvinnohus i Stockholm: Vi vägrar leva på knä! Vi har skrivit ett öppet brev där vi kräver att Stockholms kommun ger feministiska grupper och föreningar i Stockholm ett kvinnohus att vara i. Helt enkelt ett ställe där vi kan träffas och arbeta politiskt feministiskt. I brevet ifrågasatte vi kommunens krav på att all feministisk verksamhet måste handla om att hjälpa enskilda utsatta kvinnor. Vi förklarade att det nedlagda Kvinnohuset för tusentals tjejer och kvinnor genom åren fungerat som ett sätt att få nya kontakter, stärkt självförtroende och ett socialt nätverk. Men allt detta förebyggande och stärkande arbete räknas inte som ”socialt stödjande aktivitet” enligt er kommunpolitiker. Ni svarar nu att ni bara ger pengar till ”direkt individstödjande” verksamhet. Hallå, goddag yxskaft, det var ju just definitionen av det som vi ifrågasatte!? Ni rabblar upp vilka som kan få pengar från kommunen. Det är de som arbetar med direkt hjälparbete för enskilda kvinnor som utsatts för våldtäkt och misshandel, som är hemlösa och missbrukande. Det ni gör är med andra ord att ge ekonomiskt stöd till de tjejer och kvinnor som ideellt gör det arbete som kommunen har ansvar för att göra. Det är ett val från er sida att bara ge pengar
till hjälpverksamhet för dem som utsatts för de mest brutala
uttrycken av mäns sexualiserade våld, det vill säga grova
brott. Ni sparar miljoner kronor på den här formen av ”outsoursing”,
eftersom alla ideellt arbetande feminister i sådan verksamhet inte
får lön för sitt arbete; det arbete som borde höra
till socialtjänsten, missbrukarvården etcetera. Det är förstås praktiskt för makthavarna i patriarkatet om alla radikala krafter går på knäna av hjälparbete. Några kanske trott att just era partier skulle tycka att kampen för kvinnors lika rättigheter PÅ ALLA OMRÅDEN var en demokratisk fråga, eftersom alla medborgare borde ha lika värde. Men ni visar nu i ert svar att ni som s- respektive v-politiker stöder det gamla borgerliga välgörenhetstänkandet: att det är okej att den enskilda individen reser sig UR förtrycket, men inte att många går samman MOT det. Det är ett direkt hån att påstå att den rödgröna majoriteten ”tar kvinnofrågorna på största allvar”, när ni väljer att ha riktlinjer med den definitionen av socialt arbete. Vi kräver mer. Vi tar oss friheten att jobba MOT kvinnoförtrycket på alla upptänkliga sätt – och FÖR kvinnors rättigheter inom alla områden. Vi kräver helt enkelt inte bara kvinnors rätt att överleva – vi vägrar leva på knä! Vi kräver alltså att ni ändrar era riktlinjer.
Stockholm i mars 2005 Kvinnofronten/Stockholmsregionen P.S. Det är också typiskt att ni i ert svar
ställer kvinnor mot kvinnor i konkurrensen om pengar. Som etablerade
partier behöver ni i v respektive s själva inte oroa er –
genom partistöd har ni garanterat tillgång till lokaler för
att kunna utöva era medborgerliga rättigheter. |