« Kortlivad men betydelsefull för rösträttskampen i USA

Elizabeth Cady Stanton och Susan B. Anthony

The Revolution var en veckotidning som startades av Susan B. Anthony och Elizabeth Cady Stanton i januari 1868. Tidningens motto var: Principle, not policy; Justice, not favors. I kommande nummer utvecklade de mottot med en mening till: Men, their rights and nothing more; women, their rights and nothing less.

  Namnet visar vilket syfte tidningen har – det är just att revolutionera, skrev Anthony och Cady Stanton i första numret. Det är inte bara rösträtt som kvinnor behöver, "utan en revolution i vårt politiska, religiösa och sociala system; i själva verket en hel omorganisering av samhället".

  Redan i första numret betonade de i ledartexten att tidningen var helt fristående och att alla texter enbart utgick från skribenternas "individuella åsikter". Tidningen hade fått löfte om stöd av en rik sydstatsman, George Francis Train, som var känd som rasist. Det samarbetet ledde förstås till att många blev upprörda inom AERA, American Equal Rights Association, den organisation för rösträtt för alla, som Cady Stanton och Anthony varit med om att starta och var aktiva i. Kritiken mot dem var starkt och bevikelsen levde kvar, även om Train snabbt försvann ur bilden. I tidningen hade de dessutom skrivit om förslaget till ändring av konstitutionen, 15th Amendment, som skulle möjliggöra för svarta män att rösta, men inte kvinnor, på ett både elitistiskt och rasistiskt sätt, trots att tidningen annars drev både kvinnors och svartas rättigheter.

Ändå blev tidningen populär, kanske för att den var så ovanligt radikal. Den fokuserade på kvinnors rösträtt, men skrev också om kvinnors rättigheter över huvud taget. Den skrev om sådant som nästan ingen annan tog upp på den tiden, som våldtäkt, kvinnomisshandel, prostitution och rätt till sexualupplysning. Den skrev om skilsmässolagar, dräktreform, lika lön, fackföreningsarbete och "No Taxation Without Representation", det vill säga en uppmaning att kvinnor skulle vägra att betala skatt innan de hade rösträtt. Men den tog också upp många andra politiska och ekonomiska frågor och rapporterade om kampen i andra länder.

  Efter att Susan B. Anthony och Elizabeth Cady Stanton 1869 hade tagit initiativ till bildandet av rösträttsorganisationen NWSA, National Woman Suffrage Association, rapporterade The Revolution förstås om den organisationen, men tidningen var aldrig formellt knuten till NWSA, även om en del såg den så.

  Som mest hade The Revolution en upplaga på cirka 3 000 ex, men den hade betydligt större inflytande på den feministiska rörelsen i USA. Tidningen drev flera framgångsrika kampanjer i olika frågor, exempelvis till stöd för enskilda kvinnor som utsattes på grund av olika lagar. Den fick också många läsare bland arbetarkvinnor genom att den skrev om fackföreningsrörelsen och diskriminering av kvinnor på arbetsplatserna. Den stöttade arbetarkvinnor i New York att bilda egna fackföreningar inom tryckeri- och textilindustrin, när kvinnor inte fick vara med i de ordinarie fackföreningarna. På så sätt fick rösträttsrörelsen tack vare tidningen också med sig fler arbetarkvinnor.

Men tidningen gick inte ihop ekonomiskt. Kanske stämmer det som någon uttryckt det, att det nog var få män som ville tillåta sina omyndiga fruar att prenumerera på en tidning som skulle göra revolution mot patriarkatet. I maj 1870 sålde Susan B. Anthony The Revolution till en annan rösträttskvinna i NWSA, Laura Curtis Bullard, för 1 dollar. Men under Bullards redaktörskap blev tidningen mindre radikal. Bullard i sin tur sålde tidningen vidare innan den slutligen las ner i februari 1872.

  Susan B. Anthony hade skuldsatt sig för att kunna ge ut The Revolution och det sägs att det tog henne sex år av arvoden från sina föreläsningar innan skulden var betald.

De flesta nummer av The Revolution (1868 - 1872) finns att läsa direkt på nätet hos Lewis & Clark Digital Collections and Archives. Obs! att det sista numret som gjordes av Cady Stanton & Anthony var nr 21/1870.