«  Driftig feministisk organisatör mot prostitution

Bertha Pappenheim föddes den 27 februari 1859 i Wien i dåvarande kejsardömet Österrike. Hon var tredje dotter i en strikt judisk köpmannafamilj. Men bägge systrarna hade dött tidigt, så hon växte upp med en drygt ett år yngre lillebror.

  Genom att syster och bror i familjen behandlades helt olika lärde Bertha sig om kvinnors och mäns värde. Hon ville studera, men efter flickskolan måste hon bli hemmadotter och hjälpa sin mamma. Hon förväntades gifta sig, men det var inte den framtid hon ville ha.

  När pappan 1880 blev sjuk och sedan dog drabbades Bertha, 21 år gammal, av ångest och hallucinationer. Hon behandlades av en läkare som var vän med Sigmund Freud, vilket gjorde att Bertha blev förebilden för fallstudien Anna O. i deras beskrivningar av hysteri i dåtida tidskrifter, och senare även i ett antal böcker genom åren. (Men det var inte förrän i början av 1950-talet som det avslöjades att det var hon som var "Anna O", det vill säga långt efter att hon hade dött.)

Bertha 1882, när hon börjat bli frisk igen.

  Under sjukdomstiden blev Bertha dessutom morfinberoende. Men efter två års sjukdom och behandling hade hon både återhämtat sig från sjukdomen och lyckats ta sig ur beroendet. Bertha påbörjade då en sjuksköterskeutbildning. När hon senare hade hand om andra med psykiska besvär motsatte hon sig att de skulle behandlas med psykoanalys, och hon ville aldrig prata om sina egna erfarenheter av det.

1888 flyttade Bertha Pappenheim och hennes mamma till Frankfurt i Tyskland. Där började Bertha arbeta bland annat på ett soppkök, på stadens fattigkontor och på ett flickhem som drevs av en judisk kvinnoförening, IS, Israelitischer Frauenverein. 1895 blev hon tillfälligt ansvarig för flickhemmet Jüdishes Mädchenwaisenhaus, och året därpå officiell direktör för det. Under Bertha Pappenheims ledning ändrades målet under de kommande åren från att förbereda flickorna inför äktenskap till att de skulle få utbildning med inriktning på att kunna försörja sig själva genom yrkesarbete.

Porträtt av Bertha Pappenheim
kanske målat av Dora Edinger.

  Under 1880-talet hade Bertha också börjat skriva – både romaner, pjäser, barnböcker och kvinnopolitiska texter samt om judiska frågor. Först publicerade hon sig under namnet Paul Berthold, men från 1902 skrev hon i eget namn. Hon översatte också feministiska böcker, exempelvis av Mary Wollstonecraft, till tyska.

Bertha Pappenheim och flickor på Jüdishes Mädchenwaisenhaus
i Frankfurt i slutet av 1800-talet.

Genom arbetet på flickhemmet blev Bertha Pappenheim allt mer engagerad mot prostitution och det som då kallades vit slavhandel, men som numera kallas trafficking. Hon försökte få den judiska församlingen att ta upp frågan, eftersom hon såg hur flera judiska män agerade hallickar och utnyttjade unga flickor i prostitution. Men ingen ville ta i förtrycket.

  1901 tog Bertha Pappenheim tillsammans med Henriette Fürth därför initiativ till den judiska föreningen Weibliche Fürsorge (Kvinnors omsorg) för att stötta utsatta flickor och kvinnor. 1902 höll de en stor konferens om prostitution i Frankfurt. Föreningen drev krav på kvinnors rättigheter över huvud taget – och de väckte uppståndelse genom att de pratade högt om sådant som kvinnor då förväntades hålla tyst om, som ogifta mödrar, "oäkta" barn* och mäns sexuella utnyttjande av flickor och kvinnor i prostitution.

  Två år senare tog Bertha Pappenheim tillsammans med bland andra Henriette May i Berlin och Sidonie Werner i Hamburg också initiativ till att utveckla arbetet till en riksorganisation, JFB, Jüdischen Frauenbund. Både protestantiska och katolska kvinnor hade sina nationella organisationer, så Bertha hade länge drivit att även judisk-tyska kvinnor behövde sin organisation. JFB gav ut tidningen Blätter des JFB.

  1907 startade Weibliche Fürsorge och JFB ett hem för utsatta flickor och ogifta mödrar i staden Neu-Isenburg, nära Frankfurt. Även i Berlin startade JFB ett flick- och mödrahem. De drev också att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män, inklusive rösträtt.

  JFB samarbetade dessutom med liknande organisationer i andra länder och Bertha Pappenheim reste på internationella konferenser om prostitution i bland annat London, New York, Leipzig och Madrid. Hon reste också till Ryssland. Många liknade henne då vid den berömda brittiska kämpen mot prostitution Josephine Butler.

Några lekande barn och personal vid flick- och mödrahemmet i Neu-Isenburg.
De större tjejerna tittar på i bakgrunden.

1914 startades Judiska kvinnors världförbund i Rom, med Bertha Pappenheim som ordförande. Men när första världskriget en kort tid senare inleddes upplöstes organisationen igen. Istället gick Bertha in i styrelsen för den borgerliga tyska kvinnorörelsens paraplyorganisation BDF, Bund Deutscher Frauenvereine, där Marie Stritt tidigare varit ordförande.

  Bertha Pappenheim måste ha varit väldigt språkligt begåvad, för hon pratade tydligen sex språk flytande: tyska, engelska, jiddish, hebreiska, franska och italienska. Hon har också beskrivits som ovanligt klok, driftig, beslutsam och modig. Hon hade stor betydelse för feministiska judiska kvinnor i Tyskland under sin tid, och för kampen mot prostitution.

  Efter första världkriget fortsatte Bertha Pappenheim kampen mot prostitution och arbetet på flick- och mödrahemmet i Neu-Isenburg. 1924 avgick hon som ordförande i JFB, men bodde kvar på hemmet. Vid den tiden skrev hon första delen av boken Sisyphus – gegen den Mädchenhandel (Sisyfos – mot handeln med flickor). Där drev hon återigen det som hon gjort genom hela livet, att prostitution inte var "fritt" val utan något den gör som inte har mycket annat att välja på. Den andra delen av boken publicerades 1930.

På äldre dar blev Bertha Pappenheim mycket nära vän med den betydligt
yngre Hannah Karminski. Hannah planerade att skriva en biografi om Bertha, och hade samlat på sig en mängd dokument. Men nazisterna förstörde allt JFB:s material, och Hannah Karminski fördes till koncentrationslägret Auschwitz, där hon mördades 1943.

När nazisterna kom till makten i Tyskland 1933 var Bertha Pappenheim först emot att judar skulle fly landet. Men hon insåg snart att det var nödvändigt, och hjälpte flera av de judiska flickorna på hemmet att fly till Storbritannien för att komma undan.

  1936 skickade Gestapo efter Bertha Pappenheim för att förhöra henne om flick- och mödrahemmet. Då var Bertha redan allvarligt sjuk i cancer, och efter det förhöret blev hon sängliggande.

  Bertha Pappenheim dog i hemmet i Neu-Isenburg den 28 maj 1936, 77 år gammal.

  Under Kristallnatten i november 1938 brändes flera av husen på flick- och mödrahemmet i Neu-Isenburg ner. Organisationen JFB förbjöds av nazistregimen samma år. Nazisterna stängde resten av hemmet och såväl flickor som personal fördes till koncentrationsläger och mördades.

Ett minnescenter för Bertha Pappenheim öppnades 1997 på den plats där flick- och mödrahemmet i Neu-Isenburg legat. DGTD, Die Deutsche Gesellschaft für Trauma und Dissoziation, delar ibland ut Bertha Pappenheim-priset till forskare med inriktning på trauma och traumabehandling. 2020 fick ett torg i Frankfurt namnet Bertha Pappenheim-Platz. En gata i Neu-Isenburg är uppkallad efter henne. Det finns dessutom ett antal böcker om henne.

* Barn som var födda till föräldrar som inte var gifta, det vill säga födda utanför äktenskapet kallades förr i tiden nedlåtande för "oäkta" barn.

Bertha Pappenheim samlade på spetsar som hon köpte på sina många resor. Samlingen av närmare 2 000 spetsar, broderier etc skänkte hon till MAK, Museum für angewandte Kunst, och några exempel kan ses HÄR.