«  Skådespelare och uppfinnare av automatiserad frekvenshoppning

Hedwig Eva Maria Kiesler föddes i Wien i Österrike den 9 november 1914. Hennes mamma var pianist och hennes pappa var bankdirektör, så hon levde gott. Redan i tidiga tonåren "upptäcktes" hon av en teaterproducent, som tog med henne till Berlin.

  Hedwig var 16 år när hon spelade in sin första film 1931. Två år senare, som 18-åring, fick hon världsrykte då hon medverkade i den tjeckiska filmen "Extas". Det var inte bara filmhistoriens första nakenscener som väckte uppmärksamhet, utan också det att filmen visade en kvinnas ansikte under orgasm. Filmen blev totalförbjuden i många länder, i andra visades den i nerklippt version. Påven bannlyste den, Hitler förbjöd den när han kom till makten – också för att Hedwig var judinna.

  1933 gifte sig Hedwig med den betydligt äldre österrikiske vapenproducenten Fritz Mandl. Han förbjöd henne att fortsätta filmkarriären och bevakade allt hon gjorde. Han krävde att hans vackra tonårshustru skulle sitta stilla och vara hans trofé under middagar han höll för sina kunder, till exempel tyska officerare från nazistpartiet.

  Efter fyra år lyckades Hedwig fly genom att byta plats med en servitris som liknade henne, och cykla iväg med sina smycken insydda i kappan. Hedwig tog sig till London där hennes föräldrar hade vänner. I London mötte hon den amerikanske filmproducenten Louis B. Mayer. Hon tog samma båt som han till USA och lyckades få honom att anställa henne. Han såg till att hon bytte namn till ett som passade bättre i Hollywood: Hedy Lamarr.

Bilden till vänster är en av de sista som togs på Hedwig Kiesler, alltså innan tiden som Hedy Lamarr.

I USA blev Hedy Lamarr en mer glamorös sexsymbol och samtidigt en av 30- och 40-talens mest framgångsrika skådespelerskor. Hennes utseende blev också förebild för kända tecknade figurer som Snövit och Cat Woman. Men Hedy var inte särskilt imponerad av den glamorösa filmvärlden. Vilken tjej som helst kan se glamorös ut, sa hon, allt du behöver göra är att stå still och se dum ut.

  Ända sedan Hedy var liten hade hon gillat att uppfinna saker. Hon sa att det var sedan hon vid 5 års ålder hade pillat isär en speldosa för att se hur den fungerade. Men som vuxen fick Hedy inte mycket gehör för sin upptäckarlusta. Hollywood utsåg henne till "världens vackraste kvinna", och av en sådan förväntade ingen någon intelligens.

  Men Hedy Lamarr var djupt oroad över Hitlers framfart i Europa. När andra världskriget brutit ut såg hon hur nazisterna gång på gång lyckades få de allierades torpeder att styra fel genom att störa den radiofrekvens som användes för torpederna. Hon kom på att de allierade skulle kunna försvåra spårningen av de radiostyrda torpederna genom att inte fortsätta använda samma frekvens hela tiden, utan hoppa mellan olika radiofrekvenser, och automatisera styrningen av sådan frekvenshoppning. Men när hon försökte få folk omkring sig intresserade av hennes teorier var det ingen som lyssnade eller tog henne på allvar. Inte förrän hon träffade den avantgardistiska kompositören Georg Antheil, som komponerat för självspelande piano.

  Georg Antheil var engagerad anti-nazist och hade bland annat arrangerat utställningar med tysk konst som nazisterna förbjudit i Tyskland, som exempelvis verk av Käthe Kollwitz.

  Hedy och Georg jobbade fram en metod för automatiserad frekvenshoppning som de tog patent på. Sen gav de bort patentet till USA:s militär, för att tekniken skulle kunna användas för att besegra nazisterna i kriget. Men militären förstod inte vad tekniken innebar, så de hemligstämplade allt och la det åt sidan.

Klicka på patentbilderna för att se dem större!

Först under
1950-talet började frekvenshoppning utvecklas, och Hedy Lamarrs och Georg Antheils bortglömda patent hittades och kom till användning. Idag används sådan frekvenshoppande teknik vardagligt; i GPS, Bluetooth, Wi-Fi och annat trådlöst.

  Under tiden som tekniken började utvecklas gick det inte lika bra för Hedy Lamarr. Hon gifte sig sammanlagt sex gånger, men tvingades gång på gång inse att männen inte var intresserade av henne, bara av hennes utseende. Hon adopterade en son med en av männen, och fick en dotter och en son med en annan. Samtidigt blev hon drogberoende. Filmstudion använde en läkare som, under sken av att ge vitamininjektioner till skådespelarna för att de skulle orka med de tuffa inspelningsdagarna, i själva verket gav dem amfetamin. Som en följd blev Hedy Lamarr drogberoende under flera år.

Men under alla år fortsatte hon att uppfinna saker, i stort och smått, och hon sa att uppfinningarna liksom bara kom till henne. Exempelvis uppfann hon allt från självlysande hundhalsband och förbättrad teknik för stoppljus, till att hon ändrade designen på vingarna till Concordflygplan, för att de skulle kunna flyga snabbare. Helst av allt ville hon bara ägna sig åt att uppfinna, men för att försörja sig måste hon fortsätta filma.

  Skönheten var hennes förbannelse, sa hon. För att behålla karriären började hon låta skönhetsoperera sig. Till slut såg hon så illa ut att hon slutade visa sig ute. Hon började även isolera sig alltmer även från barn och barnbarn.

Först i slutet av 1990-talet fick Hedy Lamarr lite av den respekt hon förtjänar som uppfinnare. Tekniken med frekvenshoppning hade då utvecklats till bredspektrumteknologi, och fler hade börjat få upp ögonen för vad Hedy Lamarr och Georg Antheil egentligen skapat grunden för. Georg hade då hunnit dö, men Hedy Lamarr fick bland annat EFF:s (Electronic Frontier Foundation) "Pionjärpris" 1997. Hon tog inte emot priset själv, utan lät sin ena son hämta det. Samma år fick hon också Bulbie Gnass Spirit of Achievement Bronze Award, som har kallats en "Oscar" för uppfinnare.

  De sista åren av sitt liv led Hedy Lamarr av allvarliga hjärtproblem. Hon dog i Florida i USA den 19 januari 2000, 85 år gammal.

Först 2014 togs Hedy Lamarr och Georg Antheil in i National Inventors Hall of Fame. Och tekniken Hedy uppfann för så länge sedan använder nu de flesta av oss varenda dag. Till slut har tiden nu kommit ikapp Hedy Lamarr, så att hon kan bli ihågkommen för att hon var så tekniskt smart, en kvinna långt före sin tid.

Hundra år efter Hedy Lamarrs födelse gjorde Google en kortfilm om henne.