«  Radikal pionjär som filmproducent, regissör, manusförfattare och skådespelerska

Florence Lois Weber föddes den 13 juni 1879 i Allegheny City, i Pennsylvania i USA. Hon var den mellersta av tre systrar. Familjen var djupt kristna och medlemmar i Evangelical Church Army Workers, en organisation som liknar Frälsningsarmén. De sjöng, spelade och predikade på gator och torg. Senare deltog Lois i det missionerandet, och det la grunden för hennes sociala engagemang. De spelade och sjöng även på fängelser, sjukhus och militärbaracker, och i Pittsburghs prostitutionskvarter.

  Lois studerade musik och sågs som ett musikaliskt underbarn. Hon blev konsertpianist och 1903, när hon var 24 år, reste hon under ett år på turné runt USA. Men efter en olycka med ett piano slutade hon att spela.

  Istället flyttade Lois Weber till New York och började spela teater. Hon fick jobb på en turnerande teater, vars ledare var Wendell Phillips Smalley. De gifte sig och fortsatte arbeta tillsammans. Bland annat med vad som kallades "phonoscènes", där inspelad musik spelades upp samtidigt som en stumfilm med mimande skådespelare, så att de blev ett slags förstadie till dagens musikvideor.

  Ganska snart började Lois Weber göra allt med film. Hon producerade sin första film. Hon skrev manus och mellantexter, designade kostymer och scenografi, agerade både regissör och skådespelerska, redigerade filmerna, och hon kunde till och med framkalla filmnegativen.

1913 producerade Lois Weber den första engelska versionen av Oscar Wildes Dorian Grays porträtt, medan hennes man regisserade utifrån hennes manus.

  Lois Weber experimenterade hela tiden med filmtekniken, hon testade med filmlager på varandra, med sofistikerade tekniker för belysning, koreograferade kamerarörelser och andra effekter som var nya för sin tid.

1913 blev hon också den första att använda split screen- teknik för att skildra vad som händer på flera ställen samtidigt – i filmen Suspense. Senare har det visat sig att tekniken ungefär samtidigt uppfanns i Danmark.   Många av de stumfilmer som gjordes då var kortare historier. Men 1914 blev Lois	Kolla!
Weber även den första kvinnan i USA som regisserat en långfilm, samtidigt som hon blev den första regissören i USA – oavsett kön – som regisserat en Shakespeare-komedi: Köpmannen i Venedig. Dessutom var hon den första kvinnan i Motion Pictures Directors Association.

Lois Weber blev en av Hollywoods absolut mest kända filmskapare. Hon gjorde långt över hundra stumfilmer, men endast ett 20-tal finns bevarade. Typiskt för hennes filmer var att de tog upp sociala frågor som fattigdom, alkoholism, opiummissbruk, prostitution, födelsekontroll/abort (i en tid när det var förbjudet att sprida information om födelsekontroll!), klassfrågor, dödsstraff, antisemitism/rasism.

  Själv sa hon att det var hennes bakgrund som evangelist som gjorde att film passade henne så bra:
– I rörliga bilder har jag funnit mitt livs arbete. Jag får utlopp för mina känslor och mina ideal. Jag kan predika det jag har i mitt hjärta, och i och med möjligheten att skriva manus, agera huvudroll, och styra hela produktionen, har jag bara mig själv att skylla på om budskapet inte går fram.

1914 blev det minst sagt uppståndelse då Lois Weber i filmen Hypocrites hade med "den nakna sanningen" i form av en spökliknande helt naken kvinna. I New York blev det upplopp och i Boston krävde borgmästaren att på varje enskild bildruta av filmen där kvinnan framträdde (och det var många) måste det för hand målas på kläder. Lois Weber tyckte bara att reaktionerna visade på just det filmen handlade om: hyckleri.

  Vid 38 års ålder, 1917, startade Lois Weber sitt eget filmproduktionsbolag, Lois Weber Procutions. Det gjorde henne till första kvinna med eget produktionsbolag. Mary Pickford blev den andra kvinnan som gjorde det. Dessutom hjälpte Lois Weber även andra kvinnor att komma fram inom film; både skådespelerskor, manusförfattare och regissörer.

  Men i början av 1920-talet började det gå sämre för Lois Webers filmproduktionsbolag och företaget gick i konkurs. Hon skilde sig från Smalley, men de fortsatte vara vänner.

  Lois Weber fortsatte att göra film för större bolag, men med långa uppehåll emellan. 1934 gjorde hon sin sista film, vilket samtidigt var hennes första talfilm: White Heat.
Under de sista åren skrev Lois Weber på sina memoarer, men den 13 november 1939 dog Lois Weber av blödande magsår, 60 år gammal. Begravningen ordnades av Frances Marion, en framgångsrik manusförfattare som Lois Weber en gång i tiden hade hjälpt fram.

  Den 8 februari 1960 tilldelades Lois Weber en stjärna på Hollywood Walk of Fame. De flesta av hennes filmer är har förstörts med tiden, men ett 20-tal finns bevarade och har restaurerats.

Bild överst av filmrulle: freepik.com

Klicka på titlarna här nedanför för att se några av Lois Webers filmer:

Suspence (1913 - 10:10)
Where are my children? (1916 - 1.04:58)