| « 
               En av de mest kända rösträttskämparna 
              i Nya Zeeland   Meri 
              Te Tai föddes troligen den 22 maj 1868 i närheten 
              av Whakarapu, i den nordligaste delen av Nya Zeeland. Hon föddes 
              in i en släkt av starka och inflytelserika kvinnor bland Te 
              Rawana-maorierna. Hon var barnbarnsbarn till Nga-kanu-whero 
              och hennes mamma var Hana Tera. Mamman 
              hade tre barn från sitt första äktenskap, och Meri 
              var det äldsta av fyra barn i hennes andra äktenskap.
  
  Meri 
              var, i enlighet med familjetraditionen, välutbildad. Hon studerade 
              på S:t Marys kloster i Auckland. Förutom övriga 
              studier blev hon också en skicklig pianist. 
  Någon gång i slutet av 1880- och början 
              av 1890-talet gifte sig Meri med Hãmiora 
              Mangakãhia, som var med i grundandet av det maoriska 
              parlamentet: Te Kotahitanga. De fick fyra barn, två döttrar 
              och två söner.
 
  1885 hade New Zealand Women's 
              Christian Temperance Union bildats, och de kämpade för 
              alla kvinnors rösträtt i det nyzeeländska parlamentet. 
              Det fick rörelsen för kvinnors rösträtt i Nya 
              Zeeland att växa stort. Många maoriska kvinnor samarbetade 
              med WCTU. Troligen var Meri en av dem. Samtidigt arbetade maorikvinnorna 
              för rösträtt i det maoriska parlamentet.
 Oljemålning 
              av Meri Te Tai av okänd konstnäri.  
   1893 
              var både Meri och Hãmiora med på det maoriska 
              parlamentets andra sammanträde. Meri hade lagt en motion om 
              rösträtt för kvinnor. Parlamentet bad att hon skulle 
              förklara sin motion, och hon blev på det sättet 
              den 18 maj 1893 den första kvinnan som talade i det maoriska 
              parlamentet.
  
  Den utsmyckade asken med texten "Votes for Women" fick 
              Meri och hennes man av vänner efter Meris tal i Te Kotahitanga. 
 
   Meri krävde 
              dels att kvinnor skulle ha rösträtt och dels att kvinnor 
              skulle vara valbara till parlamentet. Hon konstaterade att många 
              maorikvinnor ägde land och administrerade den, men att de riskerade 
              att förlora egendomarna på grund av den patriarkala kvinnosyn 
              som följde med kolonialismen. Hon argumenterade också 
              för att Drottning Victoria kanske skulle lyssna mer på 
              maorierna om de representerades av kvinnor. Men motionen gick inte 
              igenom.
  Fyra månader senare blev Nya Zealand 
              det första landet i världen som genomförde rösträtt 
              för alla kvinnor. Men kvinnor blev inte valbara. Fyra år 
              senare, 1897, kunde kvinnor rösta även i det maoriska 
              parlamentet.
 
  Först 1919 blev kvinnor valbara i Nya Zeeland. 
              Och först 1949 valdes den första maoriska kvinnan, Iriaka 
              Ratana, in i det nyzeeländska parlamentet.
  Minnesmonumentet Kate Sheppard Memorial visar Kate Sheppard, ledaren 
              för
 WCTU, störst och längst fram. Meri Te Tai Mangakãhia 
              står längst till vänster,
 och sedan kommer de övriga mest kända kvinnorna i rörelsen: 
              Amey Daldy,
 Kate Sheppard, Ada Wells, Harriet Morison och Helen Nicol. Runt 
              omkring
 monumentet växer kamelior – symbolen för rörelsen 
              i Nya Zeeland.
 
 
 Tyvärr 
              Finns det väldigt lite information om Meri Te Tai Mangakãhias 
              senare liv. Det vi vet är att hon arbetade som sjuksköterska 
              och barnmorska, och att hon fortsatte vara aktiv i kampen för 
              maoriska kvinnors rättigheter, bland annat i det maoriska parlamentets 
              kvinnokommitté Nga Komiti Wahine.
  Tillsammans med en annan kvinna startade hon en kvinnokolumn 
              i tidningen Te Tiupiri (Jubileet), 
              där de diskuterade kvinnors rättigheter ur olika perspektiv.
 
  Meri bodde länge tillsammans med maken i Whangapoua, 
              men när han dog 1918 flyttade hon tillbaka till sina släktingar 
              med några av barnen.
 
  Meri Te Tai Mangakãhia dog den 10 oktober 1920, 
              av influensa, vid 52 års ålder.
 
   Vill du se ett kabinettsfotografi (eller visitkortsfotografi)
 av Meri vid tiden för hennes tal i Te Kotahitanga, så 
              klicka HÄR.
 
 
 |