«
Japansk anarkafeminist, författare
och översättare

Noe
Ito föddes den 21 januari 1895 i byn Imajuko på
ön Kyushu i Japan. Hon var dotter till en fattig murare och
hans fru. Noe gick i skolan, men tvingades in i ett tidigt äktenskap
där mannen lovade att hon som gift skulle få fortsätta
gå i skolan, men han höll inte löftet. Noe rymde
då till Tokyo.

Där fick hon hjälp av sin tidigare lärare,
författaren Jun Tsuji, att få
skilsmässa. De inledde ett förhållande och gifte
sig senare. Med Jun Tsuji fick Noe två söner.

Som
18-åring gick Noe Ito med i blåstrumperörelsen
Seito-sha. Två år senare
blev hon redaktör för deras tidning Seito.
Noe Ito drev att tidningen skulle börja ta upp sådant
som abort, preventivmedel och prostitution (även om hon själv
var tveksam till abort och såg prostitution som ett nödvändigt
ont för fattiga kvinnor). Hon skrev också några
delvis självbiografiska romaner om kvinnofrågor. Dessutom
översatte hon feministiska texter från andra länder.
Bland dem Noe Ito översatte till japanska finns Emma
Goldman.

När
Noe Ito träffade den kände anarkisten Sakae
Osugi lämnade hon Jun Tsuji och sönerna, och levde
med Sakae. Han var gift, men eftersom han förespråkade
fri kärlek hade han flera förhållanden. Ett av dem
var med Ichiko Kamachika, som också
var en känd feminist och anarkist. Sakae krävde av kvinnorna
att de skulle anpassa sig till hans uppfattning om fri kärlek.
Men i ett utbrott av svartsjuka knivhögg Ichiko Kamachika honom,
och han skadades svårt i strupen. Det blev en offentlig skandal
som tidningarna gottade sig i, vilket ledde till splittring av den
anarkistiska rörelsen i Japan.

Noe Ito med dottern Mako.

Noe Ito höll fast vid Sakae Osugi trots att det
betydde att hon förlorade flera av sina tidigare vänner
inom kvinnorörelsen. Noe och Sakae gifte sig senare och fick
fyra döttrar och en son tillsammans.

Den "fria kärleken", och det faktum att
hon i det underordnade sig Sakae Osugi, hindrade dock inte Noe Ito
från att fortsätta sitt feministiska arbete. Men hon
tvingades driva det på nya sätt. 1921 var hon en av grundarna
av den socialistiska kvinnogruppen Sekirankai
(Röda Vågen). Organisationen drev att istället för
rösträtt, skulle kvinnorna kämpa för social
rättvisa och jämställdhet. Men Sekirankai förbjöds
efter bara ett år.

Författaren Bertrand Russell berättar i sin
självbiografi hur han och hans fru Dora tyckte att Noe Ito
var så ung och vacker, att Dora inte kunde låta bli
att fråga Noe om hon inte var rädd för att myndigheterna
skulle göra henne illa. Noe Ito drog då med handen över
sin strupe och sa: – Jag vet att de gör
det förr eller senare.

I september 1923 inträffade en av
de värsta jordbävningar som världen sett, och den
drabbade den del av Japan där Tokyo ligger. Över 100 000
människor dog och miljontals blev hemlösa. Då passade
kejsare Hirohitos säkerhetspolis på att använda
kaoset efter jordbävningen åt att mörda anarkister
och socialister. Noe Ito och Sakae Osugi misshandlades och ströps
av säkerhetspolisen, och deras kroppar dumpades i en brunn,
där de senare hittades.

Noe Ito var inte mer än 28 år då hon
mördades, den 16 september 1923. Men minnet av henne har levt
kvar i Japan. Noe Ito och blåstrumperörelsen har varit
viktiga som förebilder för att den japanska mer nutida
feminismen med tiden skulle komma igång.


|