«  Facklig kämpe som också slogs för Irlands självständighet

Rosanna Hacket föddes den 25 juli 1893 i Dublin i Irland, som på den tiden hörde till Storbritannien. Hon var det första barnet till två unga arbetare och året därpå föddes lillasyster Christina. Men pappan dog bara två år efter att lillasystern var född.

  Mamman, Rosanna, flyttade hem till sina föräldrar med döttrarna. När föräldrarna dog i början av 1900-talet gifte Rosanna om sig och Rosie och Christina fick fem yngre bröder.

  I tonåren hade Rosie olika jobb, bland annat på Jacobs Kexfabrik. 1909 bildade ITGWU, Irish Transport and General Workers Union, och då hörde Rosie till dem som gick med direkt. 1911 var hon som 18-åring med om sin första strejk på Jacobs-fabriken. Det var en lyckad strejk, då arbetarkvinnorna fick igenom sina krav.

Efter den strejken tog Rosie tillsammans med bland andra Delia Larkin och Hanna Sheehy-Skeffington initiativ till att starta IWWU, Irish Women Workers' Union. De gjorde det för att nå fler arbetarkvinnor, eftersom många fack inte tillät kvinnor som medlemmar. Men i samband med 1913 års stora lockout (läs mer om den på IWWU:s sida) förlorade Rosie jobbet, eftersom hon varit strejkledare. Rosie var dessutom en av IWWU:s så kallade Freedom's Martyr's, alltså de unga arbetartjejer som polisen gripit när de gick picket line och som sattes i fängelse kortare perioder.

För Rosie Hackett gäller samma som för de flesta arbetarkvinnor, det vill
säga att det finns få foton av dem, särskilt som unga. Men på bilden av Freedom's Martyr's sägs hon vara nummer två från vänster i första raden.
Klicka HÄR för att se henne lite större.

  Efter att ha varit arbetslös en tid fick Rosie Hackett jobb på kooperativet Eden Quay, som Delia Larkin drivit fram att facket startat just för kvinnor som förlorat sina jobb på grund av strejken. De arbetade i ITGWU:s lokaler Liberty Hall. Rosie sydde skjortor, blusar, flaggor och annat för kooperativet. Hon lärde sig också sköta deras tryckpress.

  Under lockouten hade en fabriksarbeterska, Alice Brady, skjutits ihjäl av strejkbrytare. Det ledde till att arbetare redan då bildade ICA, Irish Citizen Army, en väpnad arbetarstyrka för att försvara arbetarna. Rosie gick med i kvinnosektionen som hade startats på initiativ av bland andra Helena Molony. Det var därmed den första militära grupp i Irland som tog in kvinnor som fullvärdiga medlemmar. De lärde sig vapenhantering, signalering och första hjälpen. Kvinnorna nattvandrade tillsammans med männen, och Rosie Hackett hörde till dem som nästan alltid var med på nattvandringarna.

I april 1916 utbröt Éirí Amach na Cásca, eller Påskupproret, som var ett väpnat uppror som skedde under en vecka vid påsktiden i Dublin. Rosie var en av de aktiva i upproret. Men den brittiska armén slog snabbt tillbaka upproret och alla högre ledare ställdes inför rätta, dömdes och avrättades, med undantag av Constance Markievicz. Rosie Hackett sattes i Kilmainham-fängelset och hörde från cellen hur hennes ledare dödades. Men hon släpptes i en allmän frigivning efter tio dagar.

Rosie Hackett står lite skymd längst bak vid samlingen av kvinnor som stred i Påskupproret. Klicka på bilden för att se större!

  Rosie fortsatte vara stark motståndare till att Irland var underordnat kungariket Storbritannien. Hon gick med i Cumann na mBan, en kvinnoorganisation till stöd för den nationalistiska militärorganisationen Irish Volunteers.

  Men till skillnad från många andra i Cumann na mBan stöttade Rosie Hackett den nya regeringen efter inbördeskriget och uppgörelsen med Storbritannien 1923.

Att Rosie Hackett var ganska liten till växten syns på den här bilden där hon står med några av fackgubbarna utanför Liberty Hall. Men många vittnar om
att hon var en riktig krutgumma, som varken poliser eller några andra kunde sätta sig på.

Under hela sitt liv fortsatte Rosie Hackett arbeta med facklig kamp, både som anställd och på fritiden. Hon var med i IWWU hela tiden, och hon var mycket stolt när hon 1970 tilldelades en guldmedalj för sina 60 års fackliga kamp. I medierna beskrevs hon hyllande som "The Rose of the ITGWU".

  Rosie gifte sig aldrig. Senare bodde hon med sin lillebror Tommy Gray, och umgicks gärna både med sina syskonbarn och syskonbarnbarn. De har berättat om hur hon gillade när de alla gick på teater tillsammans, och hur varm person Rosie var. Men de sista åren i sitt liv var Rosie sjuklig och blev allt mer dement.

  Rosie Hackett dog av hjärtsjukdom den 4 juli 1976, bara veckor innan hon skulle fyllt 83 år.

  På hennes begravning sköt militären salut för att hylla hennes insatser för Irland och kistan täcktes av den irländska flaggan.

Tack vare ett medborgarinitiativ döptes i maj 2014 en ny bro i Dublin efter Rosie Hackett. Bron öppnades av Dublins borgmästare. I april 2015 sattes en plakett upp för att hedra kvinnorna i Irish Citizen Army. Rosie Hackett var en av medlemmarna som listades där. Hon har fått flera medaljer för sina insatser. Det har också skrivits böcker och gjorts sånger om henne.