«  Feminist, socialist, revolutionär – och den första kvinnan att väljas in i brittiska parlamentet och i irländska parlamentet

Constance Georgina Gore-Booth föddes den 4 februari 1868 i London i England, som äldsta dotter till lady Georgina Hill och upptäcksresanden Sir Henry Gore-Booth. Familjen hade fem barn. De bodde omväxlande på egendomen Lissadell House i nordvästra Irland och i sina hus i London och Dublin.

  Trots att de tillhörde överklassen var föräldrarna engagerade i arbetares och fattigas villkor. Deras inställning påverkade Constance och hennes yngre syster Eva både i synen på kön och klass.

Constance och Eva Gore-Booth gör
    reklam för en nystartad mejeributik.

  24 år gammal började Constance på en konstskola i London. Då gick hon också med i NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies. Men för att fortsätta sin konstutbildning flyttade hon till Paris för att gå på Académie Julian. Där träffade hon Casimir Markievicz, en man från en rik polsk familj. Han kallades "greve Casimir", men var egentligen av något annat adligt släkte. Casimir var gift, men levde inte längre med sin fru. Först året efter att hans fru hade dött, 1899, gifte sig Constance och han. Det var då Constance Markievicz började kallas för "grevinnan Markievicz", ett namn som följde henne hela livet.

Constance Markievicz med barnen Maeve och Stanislas.
Klicka på bilden om du vill se den större!

  Constance tog hand om Casimirs son Stanislas från det tidigare äktenskapet. Men när hon fött sin dotter Maeve, lämnade hon dottern hos sina föräldrar, medan hon själv, Casimir och Stanislas flyttade till Dublin 1903. Där skapade hon sig ett namn som landskapsmålare.

Glendalough County Wicklow 1895.

Hos en gemensam bekant träffade Contance Markievicz den revolutionära Maud Gonne, som redan år 1900 hade varit en av grundarna av INE, Inghinidhe na hÉireann (Irlands döttrar), en radikal och nationalistisk irländsk kvinnoorganisation. Contance gick med 1908. Hon skrev också för deras tidning Bean na hÉireann ("Irländskan"). Tidningen tog upp kvinnors rösträtt, nationalism, språk och arbetarfrågor, men den tog också upp mode, trädgårdsarbete och frågor kring barn, med krav på exempelvis gratis skolmat.

  Samma år gick Constance med i Sinn Féin ("Vi själva" på iriska), det socialistiska och irländsk-nationalistiska partiet som finns än idag.

  1909 var Constance en av grundarna av Fianna Éireann, en militärliknande ungdomsorganisation som lärde unga pojkar att använda vapen. 1911 hamnade hon för första gången i fängelse, för att hon talade på en nationalistisk demonstration. 1913 gick hon med i Irish Citizen Army (ICA), som försvarade demonstrerande arbetare mot polisen. Constance Markievicz designade ICA:s uniform och skrev deras hymn. Samtidigt var hon tillsammans med bland andra Helena Molony mycket aktiv med IWWU:s, Irish Women Workers' Union, soppkök för arbetare under den stora lockouten 1913. Hon gick även med i Cumann na mBan (Kvinnorådet), som hon senare blev ordförande för.

  Vid den här tiden blev Constance också känd för sitt svar när hon blev tillfrågad om vilket råd om mode som hon skulle ge till dagens kvinna: "Klä dig lämpligt i kort kjol och stadiga kängor, lämna dina juveler på banken och köp en revolver".

1913 flyttade hennes man till Ukraina. Constance gick helt in för kampen för Irlands frihet. I april 1916 var hon en av de ledande i Éirí Amach na Cásca (Påskupproret), som efter en vecka slogs ner av engelsmännen. Constance Markievicz dömdes liksom de andra ledarna till döden. Men hennes syster Eva Gore-Booth kämpade för att Constance skulle friges. Under tiden hörde Constance från sin cell hur hennes kamrater sköts ihjäl. Till slut ändrades hennes straff till livstids fängelse – med hänvisning till att hon var kvinna. Hon protesterade och sa: "Jag önskar att ni hade anständigheten att skjuta mig. Varför kan jag inte få dö med mina kamrater?". Efter ett drygt år i fängelse, frigavs hon i en allmän amnesti 1917.

    Bilden snett ovanför: polisfoto.

Constance Markievicz i sin cell.

1918 fängslades Constance Markievicz igen, nu för anti-värnpliktsaktiviteter. Vid det brittiska valet det året fick kvinnor för första gången rösta – om de fyllt 30 år och hade pengar. Då valdes Constance Markievicz som första kvinna in i British House of Commons, den ena kammaren i det brittiska parlamentet. Men liksom de andra i Sinn Fein vägrade hon ta plats där, eftersom de inte kunde gå med på att behöva svära sin trohet till det brittiska kungahuset. Tre år senare, 1921, blev hon den första kvinnan som valdes in i republiken Irlands provisoriska parlament. Där blev hon arbetsmarknadsminister, och därmed också första kvinnan som statsråd i Irland. Det skulle dröja ända till 1979 innan en kvinna blev statsråd i Irland igen.

  Constance Markievicz lämnade regeringen 1922 i protest mot avtalet mellan den engelska regeringen och den provisoriska irländska regeringen som innebar att Irland delades och inte blev helt självständigt. Istället reste hon runt i USA och höll föredrag och appelltal om läget i Irland. Tillbaka i Irland fängslades hon igen 1923 och hungerstrejkade då tillsammans med 90 andra kvinnor i fängelset, bland andra Maud Gonne. Inom en månad släpptes hon fri. När det republikanska partiet Fianna Fáil ("Irlands krigare") bildades 1926 gick hon med där.

  1927 valdes Constance Markievicz in i parlamentet igen, nu för Fianna Fáil. Men hon hade börjat bli sjuk och var ledsen och trött efter att systern Eva dött sommaren 1926. Innan Constance hann ta plats i parlamentet drabbades hon av en inflammation i bukhinnan, till följd av en blindtarmsoperation. Både Stanislas och Casimir hade rest dit för att finnas vid hennes sida. Constance Markievicz dog den 15 juli 1927, 59 år gammal.

  I hela sitt liv arbetade hon för att Irlands fattiga skulle få det bättre. Hon hade gett bort allt hon ägde i kampen. Och hon var väldigt populär bland folk. Det sas om henne: "En sak hade hon i överflöd – fysiskt mod; det var som att hela hon var klädd i det."

Att Constance Markievicz var populär syntes också på hennes begravning.
Massor av folk hade kommit för att hylla "folkets grevinna" en sista gång.

I Irland finns flera statyer av Constance Markievicz på olika platser. Det har givits ut frimärken med hennes bild och hon är fortfarande ihågkommen som den första kvinnan som valdes in i parlamentet, och som en stark kämpe för kvinnors rättigheter och Irlands självständighet.

Här kan du se en stumfilm med Constance Markiewicz från 1918.