«  Tillbaka

Karolina Widerström brann för sexualfrågan, och framför allt för sexualupplysning. Som läkare mötte hon ständigt kvinnor som inte hade någon som helst kunskap om sexualitet, total okunskap var det vanliga.

  Året efter att hon blivit färdig läkare publicerades Karolina Widerströms uppsats "Kvinnohygien: De qvinnliga könsorganen, deras funktioner och deras vanligaste sjukdomar", som även innehöll bilder av könsorgan. Det väckte förstås en del uppståndelse då, men Karolinas stränga personlighet hindrade motståndarna från att avfärda henne som "osedlig".

  Men när tidningen Idun 1896 hade "öppnat Iduns spalter" för "ett så ömtåligt ämne" som det Karolina Widerström skrev om, fick de så starka reaktioner från sina medelklassiga läsare att redaktionen ansåg sig tvungen att garantera att "vi kunna till de upprördas lugnande meddela, att de ännu återstående uppsatserna i serien »Iduns läkarartiklar» komma att röra sig på områden, som i detta afseende ej ge någon anledning till betänkligheter".

Sexualundervisning i skolorna

Men Karolina vek sig inte för lite motstånd. Sexualundervisning borde ges till elever från tidig ålder, ansåg hon. Redan 1897 föreläste hon för lärarinnor och tonårstjejer om vad som kallades "sexualhygien", alltså om anatomi, hur barn blir till, och hur en bäst skyddar sig mot sjukdomar och graviditet. Hon framhöll också hur viktigt det var att skildra de positiva sidorna av sexualiteten i undervisningen.

  Karolina var drivande för att skolorna skulle ha obligatorisk sexualundervisning för alla elever, och det infördes vartefter, men det tog tid. 1907 hade nästan alla flickskolor i Stockholm sexualundervisning. 1921 gällde det de flesta flickskolorna i landet. Men det dröjde ända till 1955 innan sexualundervisning blev obligatorisk i alla skolor i Sverige.

  1899 gav Karolina Widerström ut Kvinnohygien i en version för vanligt folk. Det blev den stora sexualupplysningsboken för lång tid framåt. Den trycktes i ständigt nya upplagor, den sista 1932.

  1903 såg Karolina också till att "Anatomiska väggtavlor" framställdes för att lära ut om könsorganen. Även de trycktes i flera upplagor.

Mot prostitution

1905 kom den andra delen i serien Kvinnohygien: "De veneriska sjukdomarna och deras bekämpande". I den skrev Karolina Widerström bland annat att kvinnors svältlöner drev dem till prostitution. Hon var stark motståndare till den så kallade reglementeringen, som tvingade de kvinnor som stämplades som "fallna" till att gå på förnedrande kontroller, "besiktning". Med stöd från internationell forskning visade Karolina Widerström hur systemet inte minskade könssjukdomarna, vilket påstods vara syftet. På den tiden var syfilis vanligt.

  Långt senare skrev hon om det fullkomligt ologiska i systemet, eftersom samhället vägrade låtsas om "det faktum att det ju var de prostituerades kunder vilka spredo sjukdomarna ifråga in i hemmen till hustru och barn samt dessutom till nytillträdande prostituerade kvinnor".

  Men redan på ett möte hos Svenska Läkaresällskapet den 27 maj 1902 ifrågasatte Karolina Widerström varför samhället endast agerade mot kvinnorna i prostitutionen och inte mot de män som utnyttjade kvinnorna. Hon avfärdades totalt av sällskapet, som tyckte att hennes uttalanden var extrema.

Målningen "Albertine i polisläkarens väntrum" (bilden är beskuren)
av den norske målaren Christian Krohg.

Det var uppenbarligen stor skillnad på hur snacket gick bland männen på Svenska Läkaresällskapet och bland Karolinas närstående feminister. Hennes kompis Julia Jolin hade just inför det mötet skrivit i ett brev till Karolina att hon tyckte att det var dags att "yrka på obligatorisk besiktning av män före äktenskapets ingående" istället.

  Karolina Widerström ifrågasatte även hur seriösa läkare, som ska ha en förtroendefull relation till sin patient, kunde medverka till sådana kontroller som systemet innebar.

  Men reglementeringen var den fråga där hon stötte på mest motstånd från andra läkare.

Stöd till mammor och barn

Mödradödligheten var utbredd vid förra sekelskiftet. 1899 var Karolina Widerström en av dem som startade Sällskapet barnavård, som bland annat hade som syfte att utbilda barnsköterskor för att förbättra vården för nyfödda barn och deras mammor. Sällskapet startade också en "barnkrubba" på Södermalm i Stockholm, där fattiga mammor kunde lämna sina barn så att mammorna kunde gå och jobba.

  I början av 1900-talet införde politikerna ett förbud för nyblivna mammor att jobba i samband med barnafödande. Det fick Karolina Widerström att börja driva att det skulle införas en moderskapsförsäkring, så att mammorna kunde få ekonomiskt stöd under den tiden.

  Dessutom krävde hon att barnafadern skulle tvingas att betala underhåll, och att arvsrätt även skulle gälla barn födda utom äktenskapen.

Karolina Widerström uppvaktades på sin 90-årsdag av två av hennes efterföljare bland läkare, Andrea Andreen och Ada Nilsson, på var sida om henne, samt fackföreningskämpen Anna Johansson-Visborg och längst till höger en okänd kvinna.

Karolina Widerström var helt enkelt en väldigt viktig förmoder och en föregångare på alla dessa områden kring sexualitet och kvinnors rättighet.

Andrea Andreen: Karolina Widerström – en levnadsteckning samt Karolina Widerström: Kvinnohygien II. Om de veneriska sjukdomarna och deras bekämpande. Nytryck genom Sveriges Kvinnliga Läkares förening 1988.