«  Tillbaka

ödrar, döttrar, systrar, Nationens representanter, fordrar att bli företrädda i nationalförsamlingen. I klar insikt om att okunnighet, glömska och förakt i fråga om kvinnans rättigheter är de enda orsakerna till de allmänna missförhållandena och styrelsens förfall, har vi beslutat att i en högtidlig förklaring utveckla kvinnans naturliga, oförytterliga och heliga rättigheter, på det att denna förklaring, ständigt aktuell för alla medlemmar av samhället, må oupphörligt erinra dem om deras rättigheter och plikter, genom att de ständigt på detta sätt kan jämföras med vad som är all styrelses mål, sålunda må vinna i anseende, och på det att de besvär, som framförts av medborgarinnorna och hädanefter grundas på enkla och oomtvistliga grundsatser, ständigt må tjäna till grundlagens och de goda sedernas vidmakthållande och allas lycka.

   Alltså erkänner och proklamerar det kön, som är överlägset i skönhet och mod under moderskapets lidanden, inför det Högsta Väsendet och under dess beskydd följande rättigheter som tillkommer kvinnan och medborgarinnan:

ARTIKEL I

Kvinnan föds och förblir jämlik med mannen i fråga om rättigheter. De sociala olikheterna kan ej grunda sig på annat än allmännyttan.

ARTIKEL II

Syftet med all politisk organisation är att bevara kvinnans och mannens naturliga och oförgripliga rättigheter. Dessa rättigheter är: friheten, lyckan, tryggheten och framför allt rätten till motstånd mot förtryck.

ARTIKEL III

Källan till all makt ligger helt och hållet hos Nationen som inte är något annat än mannen och kvinnan i förening. Ingen sammanslutning, ingen enskild individ kan utöva myndighet, om denna ej uttryckligen härleder sig därifrån.

ARTIKEL IV

Friheten består i att få göra allt, som ej skadar någon annan. Utövandet av kvinnans naturliga rättigheter har sålunda ingen annan gräns än det ständiga tyranni som mannen utsätter henne för. Dessa gränser skall reformeras genom naturens och förnuftets lag.

ARTIKEL V

Naturens och förnuftets lag har rätt att förbjuda blott de handlingar, som är skadliga för samhället. Allt som ej är förbjudet genom denna visa och gudomliga lag, är tillåtet och ingen kan tvingas att göra något som ej är påbjudet av den.

ARTIKEL VI

Lagen är uttryck för folkviljan. Alla medborgare och medborgarinnor har rätt att personligen eller genom ombud medverka vid dess stiftande. Den bör vara lika för alla. Då alla medborgare och medborgarinnor är lika inför lagen, äger de i lika mån tillträde till alla offentliga tjänster, ämbeten och befattningar efter förtjänst och utan annan åtskillnad än den, som grundar sig på deras dygder och färdigheter.

ARTIKEL VII

Ingen kvinna är undantagen; hon anklagas, häktas eller hålles i fängelse i de fall, som är föreskrivna i lag. Kvinnorna lyder under denna stränga lag liksom männen.

ARTIKEL VIII

Lagen bör fastställa blott de straff, som är oundgängligen och uppenbarligen nödvändiga, och ingen kan straffas annat än efter en lag som stiftats och kungjorts, innan förseelsen begicks, och som här laglig tillämpning på kvinnorna.

ARTIKEL IX

Varje kvinna förutsätts vara oskyldig, ända till dess att hon förklarats skyldig till brott.

ARTIKEL X

Ingen får förföljas för sina åsikters skull, inte ens för grundläggande. Om kvinnan har rätt att bestiga schavotten, bör hon också kunna bestiga talarstolen, förutsatt att meningsyttringarna ej stör den allmänna, i lag påbjudna ordningen.

ARTIKEL XI

Fritt utbyte av tankar och åsikter är en av kvinnans mest värdefulla rättigheter, då denna frihet garanterar faderns lagliga plikt mot sina barn. Varje medborgarinna kan då fritt säga: jag är mor till ett barn som tillhör Er, utan att några barbariska fördomar tvingar henne att dölja sanningen, dock med skyldighet att stå till svars för missbruk av denna frihet i de fall, som lagen föreskriver.

ARTIKEL XII

För att garantera kvinnans och medborgarinnans rättigheter är en offentlig myndighet nödvändig. Denna myndighet är inrättad till allas gagn och ej blott till fördel för dem, åt vilka den anförtrotts.

ARTIKEL XIII

För underhåll av den offentliga myndigheten och för bestridande av de med styrelsen förenade utgifterna är den allmänna beskattningen av män och kvinnor lika. Då kvinnan deltar i allt dagsverke och allt hårt arbete, bör hon ha samma rättigheter vid fördelningen av tjänster, ämbeten och i fråga om näringsutövning.

ARTIKEL XIV

Varje medborgare har rätt att själv eller genom ombud göra sig förvissad om att den allmänna skatten är nödvändig. Medborgarinnorna kan ej anslutas, såvida ej tillämpas en rättvis fördelning, ej endast med hänsyn till förmögenhet utan även vad gäller offentlig tjänst, och utan att hon får bestämma dess belopp, fördelning, uppbörd och varaktighet.

ARTIKEL XV

Alla kvinnor, som liksom männen betalar skatt, har rätt att begära redovisning av alla offentliga förtroendemän för deras förvaltning.

ARTIKEL XVI

Ett samhälle, där säkra garantier för rättigheterna saknas och där gränser ej uppdragits mellan maktutövningens olika områden, saknar alldeles författning. Författningen är icke gällande, om flertalet av de individer som utgör Nationen ej medverkat vid dess utformning.

ARTIKEL XVII

Äganderätten är för män och kvinnor gemensam eller delad. Den är okränkbar och helig och ingen kan berövas den såsom varande ett av naturen tilldelat arv, om ej något offentligt behov, ådagalagt i laga former, uppenbarligen så kräver och under förutsättning att ett skäligt skadestånd dessförinnan fastställts.

   Vakna, kvinnor! Förnuftets stormklocka ljuder över hela världen, ta vara på era rättigheter! Naturens mäktiga imperium är inte längre omvärvt av fördomar, fanatism, vidskepelser och lögner. Sanningens fackla har skingrat alla dumhetens och den självpåtagna rättens moln. Den förslavade mannen har mångdubblat sina krafter och har behov av dina för att bryta sina bojor. När han nu har blivit fri, har han blivit orättvis mot sin följeslagerska. Åh, kvinnor, kvinnor, när skall fjällen falla från era ögon? Vilka fördelar har revolutionen givit er? Ett ännu mera utpräglat förakt, en ännu mer uppenbar ringaktning. Under århundraden av förfall har ni endast härskat genom att rida på männens svagheter. Ert imperium är i spillror, vad återstår för er? Övertygelsen om mannens orättvisor. Kravet om att återfå de rättigheter aom en gång tilldelats er genom naturens visa dekret!

   Vad har ni att frukta inför en så ädel uppgift? Fruktar ni att våra franska lagstiftare, som ändrat denna sorts moral, vilken alltför länge vuxit på det politiska livets träd, men som nu är fullständigt förruttnad, återigen kommer att säga: ”Kvinnor, vad har vi gemensamt? – Allt; skall ni svara.” Om de av ren svaghet fasthåller vid denna inkonsekvens i strid mot sina principer, sätt då förnuftets kraft mot deras överhetsanspråk. Samla er under filosofins fanor, utveckla all den energi ni kan uppbjuda, och ni kommer att se dessa stolta varelser, era hängivna beundrare, kräla inför era fötter, men stolta över att med er dela det Högsta Väsendets håvor. Vilka hinder man än försöker ställa i vägen för oss, är det i vår makt att befria oss från dem. Det är endast viljan som saknas...

Deklarationen finns publicerad på svenska bland annat i red: Folke Schimanski: Kvinnan och revolutionen. Texter om 200 års kamp för kvinnlig frigörelse, 1972, och i red: Hanna Östholm: Feminismens idéer, 2006.