«  Tillbaka till förra sidan

På franska hette Olympe de Gouges pjäs L‘Esclavage des nègres ou l‘Heureux Naufrage (svenska: Negrernas slaveri eller Det lyckosamma skeppsbrottet).

  När svarta någon gång fanns med på de franska teaterscenerna på den tiden var det i form av diverse "exotiska" inslag, som naiva och okunniga tjänare, eller som eunucker* i haremspalats. Slaveriet i sig hade inte framställts tidigare, och i Olympe de Gouges pjäs var slavarna långt ifrån några "exotiska tillbehör" på scenen, som lydigt böjde sig för slavägarna. Tvärtom beskrev hon kloka och engagerade människor som ifrågasatte själva förtrycket och gjorde uppror.

  Trots att Olympe de Gouges skrev den ursprungliga pjäsen om Zamore och Mirza redan i början av 1780-talet sattes den inte upp på scen förrän i slutet av 1789, och då i en nedtonad version, med den förkortade titeln Negrernas slaveri. Men redan titeln ansågs så extrem och provocerande att de parisiska tidningarna kritiserade pjäsen hårt långt innan premiären, och efter premiären totalsågade de den. Följden blev att pjäsen lades ner efter bara tre föreställningar. Sen glömdes den helt enkelt bort.

  Först nu i vår tid, alltså över 200 år efter att pjäsen skrevs, har den publicerats för första gången – tillsammans med en berättelse om pjäsens bakgrund och historia.

* Eunuck – kastrerad man som i äldre orientalisk tid användes som tjänare.