«  Brandkatastrofen i textilindustrin i USA 1911

Sörjande textilarbetere samlades i sorgetåg efter katastrofen.

1909 års textilarbeterskestrejk i New York stärkte de arbetande kvinnorna, men den ledde också till att några fabriksägare blev värre. Ägarna till Triangle Waiste Factory, Max Blanck och Isaac Harris, var fanatiskt emot alla fackföreningar, och de hörde till de fabriksägare som hade anlitat kriminella för att misshandla de strejkande 1909.

  Deras fabrik låg i de tre översta våningarna i ett tio-våningshus på Manhattan, och Blanck och Harris låste in de arbetande bakom ståldörrar, så att de måste be om lov för att bli utsläppta om de behövde gå på toaletten. Bland arbeterskorna kallades fabriken allmänt för "fängelset". Ägarna påstod efteråt att de måste låsa för att hindra arbetarna från att hela tiden smita iväg med stulna kläder. Men de kunde aldrig bevisa att stölder skulle ha varit vanliga.

Textilarbeterskor i Triangle-fabriken.

En varm lördagseftermiddag, den 25 mars 1911, började det brinna på åttonde våningen. Brandkåren larmades, men branden spreds snabbt till nionde och tionde våningen och övertände allt på bara några minuter. Brandkårens stegar räckte inte så högt upp. Många av dem som befann sig på åttonde våningen lyckades ändå ta sig ut, och från den tionde våningen lyckades många komma upp på taket, och fick hjälp att ta sig vidare via andra hustak. Men på den nionde våningen var arbetarna fast i fabriken, inlåsta. Det fanns inga sprinklers eller annan brandutrustning i lokalerna. Det fanns en brandstege, men den var blockerad, och när många arbetare ändå försökte gå ut via brandstegen rasade den och störtade.

  Totalt dog 146 arbetare i den snabba branden. 123 av dem var kvinnor, majoriteten var flickor mellan 16 och 23 år. Många brändes ihjäl, andra dog när de kastade sig ut från fönstren för att slippa brinna inne. Katastrofen formade både New Yorks och hela USA:s historia.

Blanck och Harris åtalades för dråp. Men de hade råd att anlita en känd och skicklig advokat som lyckades få dem frikända, med motiveringen att de inte visste om dörrarna var låsta just den dagen.

  Men trots att de skyldiga slapp undan, hade katastrofen förändrat USA. New York skapade en Factory Investigating Commission för att ta fram en mängd nya arbetslagar, och den fungerade sedan som modell för nya lagar även i resten av landet. Det gjordes förbättringar i både arbetsmiljö, arbetsvillkor och brandsäkerhet på arbetsplatserna, med höga straff för företagare som bröt mot lagarna. Fackföreningarna växte till nästan tiodubbelt så många medlemmar på bara några år, vilket också ledde till förbättringar i arbetsvillkor.